Sportklyscha: "nämen det är hockey..."

Om man är det favorittippade/bättre laget och förlorar på bortaplan så är det just det som var felet. "De hade publiken med sig" ... Oh please!

Den där är så himla pinsam, usch.

Ungefär som att segerfira i duschen och hamna på omslaget av sportbladet, naken och med skum för kuken.

Om ett lag i fotboll tar ledningen så kommer den som ett brev på posten; "Nu måste det andra laget börja spela offensivt och då kan det uppstå kontringslägen"

"Han är en sån spelare som kan vara helt osynlig hela matchen, men får han ett läge så smäller det till"

"Afrikanska lag är individuellt skickliga men har en del kvar att lära sig rent taktiskt"

Finns ju en hel uppsjö, även om ovanstående klyschor förmodligen är helt sanna behöver de väl inte upprepas varenda jävla gång.

Jag vet inte om detta är någon klyscha, men jag är extremt less på de idrottsmän som envisas med att inleda sina svar med; -Nej....

Reportern: "Vad ska ni göra inför andra perioden?"
Hockeyspelaren: "Nej, men vi måste börja åka skridskor"

"Nä, det är speedway" känns mest bekant för min del.

Jag har hört inom curling: "Det är inte slut förrens sista stenen är slagen."

Kanske inte riktigt vad trådstartaren tänkt sig, men en hockeyrelaterad klyscha som man ser debattörer (nåja) här på Flashback ta till i tid och otid är "För fan, släpp sargen och kom in i matchen!".

Jag mår dåligt varje gång, speciellt när meningen används som något slags "vinnande argument".