Varför får vi med Aspergers inte jobba inom polis eller försvarsmakten?

Detta är en sidodiskussion kring en diskussion vi hade i Medicin och Hälsa, men jag tänkte fokusera just på yrkesbiten här.

Vi med Aspergers (Eller jaja, nu har det hela buntats ihop till en enda Autismspektrumdiagnos vilket enligt mig är helt otroligt korkat) får inte jobba inom polisen, eller göra lumpen.
Vi sållas bort innan vi ens får prata med psykolog och få en individuell bedömning, och jag tycker att detta är fel.

Absolut att de med störst problematik inte ska ha jobb här. Det kan även jag erkänna, att de absolut inte skulle klara av. Problemet kommer, enligt mig, när det kommer till oss med "Asperger light". Vi som har väldigt obetydliga problem, och vi som får höra hela tiden "Wow! Trodde aldrig att du hade Asperger, du är ju normal!" (Detta är iofs rätt provocerande, men vill få fram poängen att det är ett jävligt brett spektrum, med olika problematik).

Nu råkar jag vara litegranna av en halv-MÖP, men just pga. min diagnos så får jag inte göra lumpen, utan att ens ha fått visa upp mig för psykologen och prata Det är något som jag kanske inte varit deppig över hela livet, men jag har helt klart varit nedstämd då och då över det, då jag har kompisar som har gjort lumpen OCH jobbar inom försvarsmakten, och man verkligen ser på dem hur mycket de älskar sina jobb som hemvärnsungdomledare, skyddsvakt på baser osv. Jag vet mycket väl att jag hade klarat av jobbet minst lika bra som dem.

Är det någon som har koll på varför vi inte ens får chansen att komma till steget att få prata med psykolog och visa upp oss? För som sagt, det är ett väldigt brett spektrum och jag är VÄLDIGT säker på att många av oss skulle klara av att jobba som soldat, eller polis, lika bra som vilken neurotypisk person som helst. Det borde verkligen vara från fall till fall, speciellt eftersom de redan gör en psykbedömning av folk för att se om de passar eller inte.

En bestämmelse dessa arbetsgivare har bara, men det går ju att få sin diagnos ogiltigförklarad, om man gör en ny utredning. Dessutom kan man ju låta bli att säga att man har den, varken polis eller försvarsmakten har tillgång till dina medicinska journaler, men kanske inte så kul att ljuga?

Det är för att ni saknar empati. Ni kan alltså inte sätta er in i hur offer och gärningsmän tänker och känner.

Jag tycker inte att det är någon särskilt bra idé att ljuga, då sanningen ALLTID kommer fram på ett eller annat sätt och kommer att bita en i häcken senare. Det finns fall där personer inte ens ljugit om sin diagnos, men där de varit såpass gamla, där de ändå fått sparken. Exempelvis en lokförare som jobbat som det i 40 år fick sparken när diagnosen blev känd.

Det var dock oväntat att höra. Så deras psykologer har inte tillgång till ens journal? Där ser man, det visste jag faktiskt inte. Tänkte eftersom att även i min "öppna" journal på Vårdguiden, där jag kan komma in och läsa men där det står betydligt mindre än i den riktiga, så finns min diagnos.

Sen är det ju fortfarande så att jag har Aspergers. Jag passerade linjen verkligen hårfint, enligt min psykolog som gjorde utredning, men jag har Aspergers. Vet inte riktigt hur man skulle kunna ogiltigförklara det.

Spontant tycker jag det är bra att man sållar bort folk med könda ”brister”. Att ha högfungerande autism är egentligen inget hinder för nånting för den som har det och de kan säkerligen bli duktiga poliser (man har ju sett serien Bron tex) men samtidigt så är det också rimligt att sålla bort dom till förmån för person som inte har dessa brister/handikapp inom viktiga yrken.

Som nån skrev innan kan man ju alltid bara låta bli att nämna det när man söker jobb inom polisen m man ändå vill ge det en chans.

Alltså, kan inte denna myten gå och försvinna någon gång? Man hör det hela tiden, att vi saknar både empati och sympati. Varför har folk fått för sig att vi är oempatiska? vissa av oss har svårt att tolka sociala signaler, men det betyder inte att vi har inte har ett fungerande känsloliv. Hade du frågat mina vänner så hade de alla sagt att jag är en av de mest, eller förmodligen DEN mest, empatiska och sympatiska människor de känner.

Det är just därför jag tycker man borde få chansen att prata med hjärnskrynklaren, som just har som jobb att sålla bort de som inte kommer att klara av det psykiskt påfrestande i jobbet. För som du själv säger, det finns högfungerande som mycket väl skulle kunna fungera inom yrkena.

Instabila neurotyper sållas ju redan bort vid psyksamtalet, så tycker definitivt att man skulle kunna sålla igenom de med såpass liten problematik att de utan problem skulle klara av att jobba med detta.

Jag har absolut inga problem med att de som inte fungera öht socialt inte får vara med, men låt oss med så minimala problem det bara går få chansen att visa upp oss i alla fall vid psyksamtalet som alla andra. Är vi inte "fit for fight" så kommer det ju ändå fram där hur som helst.

Kan du förstå hur en brottsling tänker?

Nej, för jag är inte utbildad inom de psykologikurser (eller är det sociologi de pluggar?) som de får plugga på polishögskolan, samt att jag inte hänger i de kretsarna. Men det är väldigt många NTs som inte vet heller, annars hade vi inte haft en miljon artiklar i media efter att någon ung gängmedlem dödats t ex där mamman folk gråter ut "Hur kunde han gå med i ett gäng?!? Han var ju världens snällaste!".

Däremot har jag en extremt bra känsla för när något "inte står rätt till". Fått ur både mig och mina kompisar ur situationer som eventuellt hade kunnat spåra ut rätt snabbt, innan något hände just pga. att jag kände att något var fel på de vi snackade med.

Om du fungerar så som du beskriver, har du ju inte Aspergers eller något autismspektra. Förmodligen har någon läkare du träffat varit lite för generös med diagnosticeringen. Ungefär som när ungdomar som aldrig lärt sig att stava korrekt får diagnosen dyslexi.

Bara för att man fått en diagnos så innebär det ju inte att den är korrekt. Jag tycker att du ska gå till en annan läkare och begära en second opinion. Ändrar den läkaren diagnosen så kan du bli polis.

Ungefär så.

Självfallet händer det att läkare ställer felaktiga diagnoser, men de som sållar på olika utbildningar måste ju ändå kunna lita på läkarens beslut.

Herregud, helt fel. Du blandar ihop med psykopati. Vitt skilda saker, de är inte i närheten av varandra.

Jag hoppas inte att du har behandlat folk inom autismspektrumet illa för att du gått runt och trott det.

De med t.ex. aspergers brukar dock ha svårt för sociala koder.



Vilket leder till vad jag tror är orsaken:

Det här med sociala koder är nog en stor bidragande orsak för varför man gärna inte låter personer med Aspergers arbeta inom militär eller polis. I svåra situationer kan tolkningen av situationen vara skillnaden mellan liv och död, både för tjänstemannen och andra parter.

T.ex:
- Bör man avlägsna personen som talar sammanbitet från området?
- Ljuger personen som nämner särskilda detaljer eller är det bara en bra beskrivning?
- Är det misstänkt att en av personerna i publiken tittar sig runtomkring eller letar han bara efter någon?
- Är personen som snabbt närmar sig aggressiv eller orolig?
- Varför har personen panik över att den ska hem och äta?
- Är personen som säger att allt är bra ironisk?
- Är det en pistol han har i fickan eller är han bara glad att se mig?