Ecstasy Abstinens

Hej kära Flashbackare, nu behöver jag er hjälp.

Jag har sedan 6 månader lagt knarket på hyllan, det vill säga Ecstasy, tramadol, amfetamin, cannabis, med fler.

Nu är det så att jag börjat på tillbaka suget efter Ecstasy, men har lovat mig själv att inte inleda en bekantskap med knarket igen, då jag vid min pundarkarriär inte kunde hålla fingrarna i styr och ploppa i mig en handfull ecstasy var och varan vecka.

Samtidigt som jag suktar peaken av fjärrilar i magen med följd av den vältilltagande sensationen av ren orgasmeufori, upprymdheten, den kristallklara musiken som får en att trandensera in i ett transtillstånd och bli avstängt från all ångest, för att inte tala om glassögon-hallunicationerna, vill jag inte.

Abstinensen hänger liksom i luften, och tynger ned mina axlar. Den går att tränga undan, under dagen, men infinner sig strax innan sänggående. Finns det någoting som underlättar abstinensen, eller kommer det med tiden att försvinna?

Tilläggas kan även att samtliga dagar i veckan tillägnas åt studier, i vissa fall från klockan nio på morgonen till midnatt och i andra fall till klockan nio på kvällen. Därav är jag till den övervägande delen mycket stillasittande.

Flyttar

Drogakuten --> Drogrehabilitering
/Moderator

Förut brukade jag ligga och tänka på det magiska ruset innan läggdags, tyvärr har jag ingen lösning utan man får nog bara försöka glömma känslan för att dämpa suget.

Nuförtiden upplever jag sällan detta problemet, har dock missbrukat MD till den grad att det inte ens känns särskilt speciellt längre

Tränger undan abstinensen. Saknar dock peaken som sagt… Dock intalar jag mig själv huruvida fördelaktigt det är i förhållande till ofördelaktigt.

Talade med mig själv i spegeln sista gången, i ett transtillstånd efter massa tjack o mdma, alkohol o gräs.

Suget går över ju mer E och Molly du petar i dig... till slut är ruset ingenting i jämförelse av första gångerna. Det magiska är så gott som borta och dagarna efteråt är vedervärdiga.

Så passa på och knarka lite mer kommande året, så ska du se att du inte kommer vara så sugen på det sen!

Som ovanstående sa tänk att de inte är värt de. Tänk att så roligt är de inte och att du faktiskt har haft sjukt roligt utan de också. Tänk på riskerna både fysiska och juridiska. Om du är sjukt osäker så skicka över pengar till någon närstående. Typ syskon päron och säg att de är för du inte vill slösa dem på skit. Utan spara dem. Då är de inte lika enkelt att köpa nått heller. För då måste du be om pengarna och säga typ vad du ska köpa.

Jag flyttade hemifrån för några månader sen. De ekonomiska bitarna sköter jag mycket väl själv, och kan hålla fingrarna i styr. Emellertid slår det mig tanken vid löning då det handlar om en väldigt stor summa pengar, men försöker att förtränga känslan varav lägga undan och spara till något ’större’ och ’bättre’ som är ’på lång sikt’ är fördelaktig, och något som inte försvinner efter ett par timmar med ett inte-så-magisikt-det-brukade-vara rus…

Till den övervägande delen flyter vardagen på, jag är mycket nöjd med mitt arbete. Men till och från, infinner sig dendär tomhetskänslan, en blir avkopplad liksom avtrubbad från verkligheten. För att inte tala om Flashbacksen/abstinensen när peakkänslan infinner sig från ingen stans och får en att bli skakis...

Framförallt vid brist på föda, när en sitter i ett långdraget möte eller kollar en själv i spegeln. Liknande Derealisation. Men samtidigt inte. Du förstår säkert vad jag menar, AT:n fast mycket mycket mycket lindrigare.

Sedan jag slutade med samtliga substanser med narkotiskt verkan, fick jag sömnstörningar av en mycket obehaglig karaktär. Hypnagogiska hallunicationer och annat otäckt... Vilket därtill även är en av anledningarna jag la knarket på hyllan…