Mod får skicka till papperskorg men jag kunde inte hitta nån direkt bättre kategori att posta i då ångest osv har ju med psykologi att göra.
Som rubriken lyder så undrar jag om jag har näspolyper då jag finner det mycket tyngre att andas genom näsan än med munnen och pga detta så har jag utvecklat en sjukt massa ångest och nojja över detta och hamnat i onda spiraler och utvecklat hypokondri om att jag drabbats av en allvarlig hjärt eller lungsjukdom, jag har nästan varje dag lindriga bröstsmärtor, har ej testat EKG, har ingen astma vad jag vet, röker inte eller så heller, är 21 år gammal. Jag har ofta slem som det känns som att det är segt och rinner från näsan ner till munnen, ibland inomhus så släpper till och med nästäppan helt och hållet men kommer föstås tillbaka och ibland är det bara täppt i ena näsborren och ibland när jag har detta tillstånd så piper det i ena näsborren när jag andas in och ut. Jag tycker även att jag har ganska dåligt luktsinne.
Det är riktigt jobbigt och jag undrar hur man gör för att isåfall bli av med detta? Dock så har jag märkt att när jag är ute och promenerar så försvinner i princip skiten och det blir genast normalt att andas genom näsan igen aka det blir lättare och blir som det ska vara och blir även snuvig men sen när jag kommit hem igen och vart inne ett tag så blir det tungt och täppt igen och jag får en typ tryck över bröstet känsla och får svårt att andas in luft men sen nästa andetag så går det lättare, skillnaden att andas mellan näsa och mun är enormt stor för mig, jag fucking hatar verkligen att andas genom munnen och vill kunna andas genom näsan utan problem som alla andra människor, vill inte ge intrycket på stan och inför vänner osv att man har typ 140 i puls och bara måste andas genom munnen.
Hyperventilerar jag omedvetet eller är det ångest eller har jag polyper? Någon som varit med om liknande?
Jag är förvirrad
Som rubriken lyder så undrar jag om jag har näspolyper då jag finner det mycket tyngre att andas genom näsan än med munnen och pga detta så har jag utvecklat en sjukt massa ångest och nojja över detta och hamnat i onda spiraler och utvecklat hypokondri om att jag drabbats av en allvarlig hjärt eller lungsjukdom, jag har nästan varje dag lindriga bröstsmärtor, har ej testat EKG, har ingen astma vad jag vet, röker inte eller så heller, är 21 år gammal. Jag har ofta slem som det känns som att det är segt och rinner från näsan ner till munnen, ibland inomhus så släpper till och med nästäppan helt och hållet men kommer föstås tillbaka och ibland är det bara täppt i ena näsborren och ibland när jag har detta tillstånd så piper det i ena näsborren när jag andas in och ut. Jag tycker även att jag har ganska dåligt luktsinne.
Det är riktigt jobbigt och jag undrar hur man gör för att isåfall bli av med detta? Dock så har jag märkt att när jag är ute och promenerar så försvinner i princip skiten och det blir genast normalt att andas genom näsan igen aka det blir lättare och blir som det ska vara och blir även snuvig men sen när jag kommit hem igen och vart inne ett tag så blir det tungt och täppt igen och jag får en typ tryck över bröstet känsla och får svårt att andas in luft men sen nästa andetag så går det lättare, skillnaden att andas mellan näsa och mun är enormt stor för mig, jag fucking hatar verkligen att andas genom munnen och vill kunna andas genom näsan utan problem som alla andra människor, vill inte ge intrycket på stan och inför vänner osv att man har typ 140 i puls och bara måste andas genom munnen.
Hyperventilerar jag omedvetet eller är det ångest eller har jag polyper? Någon som varit med om liknande?
Jag är förvirrad
__________________
Senast redigerad av jonteboj 2018-12-10 kl. 00:33.
Senast redigerad av jonteboj 2018-12-10 kl. 00:33.
