Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2018-12-09, 22:10
  #13
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av garndalfs
Jag är vuxen nu och har egen familj, därför jag vill ta avstånd ifrån henne för att min och min sons skull, jag känner skuld att jag kan hjälpa henne men vet inte hur, det ger mig hopp om henne om hjälp finns

Jag tycker du gör rätt i som håller dig och din son borta från henne. Hon verkar väldigt sjuk och är kanske farlig också.

Föreslår att du ringer kommunen och fråga efter socialpsykiatrin. Berätta hur hon beter sig och att du är orolig för henne. Jag tror de flesta kommuner samarbetar med psykiatrin och kan skicka en patrull hem till henne. Kanske behöver hon bli tvångsinlagd för att få bli undersökt och för att få medicin om hon inte går med på psykiatrisk kontakt frivilligt.
Citera
2018-12-09, 22:42
  #14
Medlem
Det låter som Schizofreni. Min mamma fick diagnosen när jag var vuxen. Började på samma sätt som du beskriver det med din mamma. Tyvärr hade vi år av jobb med att få in henne till vård då allt bygger på frivillighet. När man inte har sjukdomsinsikt och inte kan hävda fara för henne eller annan är det väldigt svårt tyvärr. En lång och mycket sorglig historia men nu har tillslut hon fått den vård hon behöver. Men som sagt väldigt jobbig process. Jag hoppas du kan få någon inom psykiatrin som kan hjälpa dig med detta. Kontakta psykiatrin där hon bor.
Citera
2018-12-09, 22:48
  #15
Medlem
DiagnosABs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av garndalfs
Jag är vuxen nu och har egen familj, därför jag vill ta avstånd ifrån henne för att min och min sons skull, jag känner skuld att jag kan hjälpa henne men vet inte hur, det ger mig hopp om henne om hjälp finns

Ingen av er verkar må bra av umgänge just nu så det kan du skippa utan minsta dåligt samvete. Du har inte valt den här situationen.

Dock kan du ju stötta din mamma på andra sätt, tex genom att kontakta myndigheter osv. Socialtjänsten kan som någon sade vara en jättebra början, de kan leda dig rätt kring vart som är bäst att vända sig där just ni bor.

Det kan vara schizofreni, men även något utlöst av missbruk, alternativ hjärnskada, tumör osv. Men att något är ordentligt fel är ju uppenbart, speciellt som hon var normalfungerande upp i vuxen ålder. Jag hade verkligen velat att en läkare tittade ordentligt på henne.

Jag känner med dig och hoppas att du kan hjälpa henne en bit på vägen, men kom ihåg att din egen nya familj är viktigast och du får inte riskera dem eller din egen mentala hälsa. Lycka till!
Citera
2018-12-09, 23:17
  #16
Medlem
Jofs avatar
Bra att du överlevt din tid med henne! Håll avstånd.
Citera
2018-12-09, 23:17
  #17
Medlem
JagSkaTaDigs avatar
Det påminner lite om min farsa, han har alltid haft sina hjärnspöken, men det ballade ur med tiden.
Sen när han började ringa mig mitt nätterna, prata osammanhängande och hotfullt, och ibland skicka helskumma sms, så kände att det var dags att bryta.
Jag sa åt honom att han får klara sig själv.
Så klippte jag mitt sim-kort, skaffade nytt nummer.

Vi har inte setts på 10år, men jag ser honom på håll ibland.
Vill inte ha kontakt med honom, och vill helst att han dör, så jag inte riskerar spinga på knäppskallen i affären när jag har barnen med mig.
Mitt råd är att bryta, vara tacksam för dom få ljusa stunderna, behåll dom.
Men inse att det är en annan person och bara acceptera att människan är sjuk i huvudet, och inte tillför minsta ljusning och energi i ditt liv.
Citera
2018-12-10, 01:00
  #18
Medlem
bergsdals avatar
Men ta dig själv i kragen människa och fråga din morsa vad hon svamlar om istället för att passivt låtsas som det regnar

Låter som daltad snorunge som är rädd att konfrontera sin morsas skitsnack. Sen fråga inte här på Flashbacks psykfall forum av alla ställen heller. Hälften här borde vara låsta på Beckomberga, jösses säger jag bara med folks behov av att hitta fel i allt

Nåt går i släkten iallafall
__________________
Senast redigerad av bergsdal 2018-12-10 kl. 01:04.
Citera
2018-12-10, 01:12
  #19
Medlem
Det låter som din mamma har stora problem med alkohol Om hon blir nykter kanske hon är din "vanliga" fina mamma <3
Citera
2018-12-10, 22:05
  #20
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av bergsdal
Men ta dig själv i kragen människa och fråga din morsa vad hon svamlar om istället för att passivt låtsas som det regnar

Låter som daltad snorunge som är rädd att konfrontera sin morsas skitsnack. Sen fråga inte här på Flashbacks psykfall forum av alla ställen heller. Hälften här borde vara låsta på Beckomberga, jösses säger jag bara med folks behov av att hitta fel i allt

Nåt går i släkten iallafall


Haha 👍🙏
Citera
2018-12-13, 10:23
  #21
Medlem
Säg att hon har försökt skada sig själv, dig eller ditt barn så kommer hon bli tvångsinlagd. När det gäller att få hjälp med psykiska sjukdomar måste man krydda på extra annars kommer de aldrig bry sig. Jag tror din mor behöver hjälp men eftersom hon inte vill så får man helt enkelt ljuga för hennes egna skull. Du behöver inte ens träffa henne. Bara kontakta socialen i din kommun, eller i värsta fall ring 112. Efteråt kan du säga att det var en lögn för att få henne hjälp.
Citera
2019-02-12, 23:10
  #22
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av garndalfs
Min mamma har varit världens snällaste och omtänksammaste kvinna under min barndom, men för ungefär 10-11 år sedan började hon få ångest och humörsvängningar, som sedan ledde till flertal självmordsförsök, hon har åkt in och ut på psyk men hon har då varit påverkad av alkohol varpå psykiatrin inte tagit henne på allvar.

Jag fick bo hos min pappa under den värsta tiden men när jag sedan flyttade tillbaka fick jag se allt med egna ögon. Hon drack dag som natt, hon sov inte, hon åt inte, hon grät och prata med sig själv, hon vände på allt man sa till något negativt och blev väldigt aggressiv.

För 4 år sedan blev hon sjukskriven på grund av hennes mående, hon gick inte utanför dörren, bara satt hemma och spela på casino och bad andra köpa alkohol för pengarna hon vann, hon köpte aldrig nå mat, började be andra sälja sina möbler bara för att köpa alkohol.
Jag kontakta hjälp för missbrukare och hon fick hjälp gör sitt spelmissbruk och inget annat.

För 2 år sedan började hon jobba, och allt började se ljus ut för henne, men allt har bara blivit värre, hon har såna hjärnspöken så jag blir rädd. Vi har ingen kontakt alls, för 1 månad sedan skickade hon mig ett sms och fråga varför jag tycker hon är äcklig? Jag har inte ens sagt att hon är äcklig,2 veckor senare skrev hon att hon älskar mig och saknar mig och igår skrev hon att jag var en ond varelse som hon aldrig mer vela veta av.

Dethär börjar skrämma mig riktigt mycket, har läst på lite om schizofreni och det stämmer verkligen in på henne hur hon har varit dom senaste åren, just att symptomen kan hålla på i flera år innan pyskosen kommer. Men hittar dock inge information hur man som anhörig ska hjälpa till? Hur ska jag göra?

Hur har det gått?
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback