Citat:
Ursprungligen postat av
focks.mulder
På vilket sätt får ett gammaldags språkbruk de utanför se klassiskt esoteriska kretsarna att förstå? Är det blott ett försök att visa att man brukar gammal kunskap?
För många som intresserat sig för västerländsk esoterism och alkemi, magi, ockultism, osv, så brukar det även finnas ett starkt historieintresse med i bilden.
Och engagemanget i tex ordenssällskapen blir då ett sätt att levandegöra historien.
Kanske i stil med "lajvare" eller historiska "reenactments."
Du vet, det finns ju många som tex intresserar sig för gamla militära slag, Napoleon och Waterloo och sånt där du vet. Slaget vid Gettysburg under amerikanska inbördeskriget, osv.
Det är ungefär samma sorts personligheter som dras till det, som dras till de gamla ordenssällskapen, och försöker återuppliva dessa - med samma gamla ceremonier och ritualer som ordenssällskapen utförde på sin tid.
Med samma sorts kläder och dräkter, magiska svärd och stavar som de snickrar till själva.
På samma sätt som militära lajvare gör alltså.
Fast ett annat intresse bara - gamla ordenssällskap.
Jag tror att man måste ha en stark "romantisk" ådra, eller personlighet, för att tycka att sådant är roligt. Men det finns trots allt såna typer, eller hur.
I vissa länder är det vanligare än i andra.
Frankrike och Italien tex har länge betraktat detta intresse för gamla ordenssällskap som något mer "finkulturellt," något som särskilt attraherat akademiker såsom tex historiker, litteraturvetare och arkivforskare ...
Dvs där har vissa av dessa ordenssällskap fortlevt under ganska så lång tid.
Det är inte som här i Sverige, eller USA, där det mesta är moderna flugor.
Men, så är det ju med kulturlivet.
Det som är populärt på ett ställe är inte lika populärt på andra ...