Lär dagens barnprogram ut inlärningssvårigheter?

Sitter här och kollar vad det är för barnprogram som sänds ut i dagens Sverige, för jag och tjejen funderar på att låta säden få vara kvar inuti.

När jag var liten fick jag lov att se på nyheterna och på helgerna blev det ett och annat drama av Shakespeare. En gång fick jag inmundiga ett litteraturprogram där de plockade isär Dostojevskij "brott och straff" och det fick jag stor behållning av. Där växte jag som människa.

Var aldrig tal om att jag fick kolla på dåtidens förhärskande barnprogram, fick jag göra det var det för att problematisera och belysa diverse samhällsproblem. En jul valde min mor ut "Greven på greveholm" för mig, den fick jag varje morgon kasta ett getöga på. Gå till skolan, språka med min fördjupningslärare efter skoltiden, spela årets musikinstrument och sedan satt jag där igen på kvällen och plockade isär dagens program. 15 minuters stenhårt tittande för sedan skulle jag presentera 1 timmes analysarbete. Det gjorde jag och på julafton fick jag lov att sätta upp en pjäs där jag anlade ett samhällskritiskt perspektiv.

Kollar jag på dagens barnprogram är det sådana här visor, som skvallrar om grava inlärningssvårigheter hos barnen.

Postmodernism med tillhörande relativism: https://youtu.be/UTd5yushm0Y?t=150
"bla bla bla bla".

Eller den här visan som med all tydlighet visar på grava problem med att fatta poängen första gången: https://youtu.be/UTd5yushm0Y?t=543
5 gånger och personerna fattar ändå inte budskapet.

När jag var liten var det dessa sånger som var populära, skulle vilja påstå att man behöver minst 20 IQ-poäng mer för att förstå budskapet i denna låt än vad som krävs vid ovanstående skit. I denna finns det både budskap mellan raderna och det finns även ironi: https://www.youtube.com/watch?v=7tio_ZmHf4Y

Inte bara är mumin rasistiskt, det är också fult att lära barn ironi, sarkasm och övrigt "fina" sätt att tänka och konversera på, det lägger åt båda håll upp för mobbing. Ifall inte den bästa är som den sämsta så har samhället fallerat, förstår du väl? (jag är ironisk) Se det som så istället, att dem där gamla serierna finns kvar. Kravet (även om de flesta förskolor sätter ettåringar framför datorskärmar) att kolla på skiten finns inte.

barnet idag har det bättre än på din tid
bara för att du har lärt dig detta, tror du att din tid var bättre

Din frågeställning är något förvirrad.

Om barnprogrammen gör att barnen får inlärningssvårigheter så lär väl barnen knappast lära sig detta av barnprogrammen eftersom de har fått inlärningssvårigheter?

Din uppväxt verkar dessutom ha varit mycket besynnerlig, vad har det blivit av dig i livet?

Något som däremot slagit mig är att nästan alla barnprogram jag sett verkar förutsätta att barnen har adhd.

Om du står i begrepp att skaffa barn idag så lär du ju vara mellan 20-40 år, men du kan förstås avvika från normen.

Men om du tror att din (troligen påhittade) uppväxt var synonym med hur man uppfostrades på den tiden så tar du fel. De flesta av oss fick se på rätt så korkade barnprogram utan att bli särskilt efterblivna. En stor skillnad på min tid var dock att barnprogrammen inte direkt lärde ut något.

Det min 3-åring ser på idag är i många fall riktigt lärorikt och barnen får lära sig ord, engelska, räkning och former. Många program innehåller någon form av problemlösning. Så var det oftast inte på 80- och 90-talet, iallafall i de program som vi andra, vanliga barn faktiskt valde att se på.

Jag tror inte att barnprogrammen idag gör barnen efterblivna. Men ett visst föräldraansvar måste självklart finnas med och barnen ska ju inte få se på vilket skit som helst.

De barnsånger som du länkar har vi sjungit och dansat till mycket. De har både ord, rörelser och musik vilket gör att barnen får träna både språk och koordination.

I jämförelse, vad anser du om barnprogrammens utformning från 60-talet: https://youtu.be/EhQGagB4-PU?t=10 ?
Sam följande från 1967: https://www.youtube.com/watch?v=gqOh2-pbYhI ?
Bättre eller sämre? Det skulle vara intressant att veta.