Är polisen tvungen att inleda förundersökning mot misstänkta brottslingar?

Som rubriken, är polisen tvungen att inleda förundersökning mot misstänkta brottslingar? Dvs, begår de tjänstefel om de låter en uppenbar brottsling gå fri?

Anledningen till att jag undrar är att jag på sistone har stött på många (så väl tidigare dömda som personer som aldrig har haft med rättsväsendet att göra) som har blivit tagna för vad som troligtvis skulle klassificeras som ringa narkotikabrott, men där polisen bara beslagtager drogerna och sedan ber personen att gå därifrån, utan att ens ta personens personuppgifter. Rent moraliskt tycker jag självklart att det är väldigt bra, att vi har vettiga poliser som inser att det inte hjälper någon att straffa dessa personer, ofta studenter med hela livet framför sig, men, hur ser det ut rent juridiskt? Har polisen verkligen rätt att göra så här?

https://lagen.nu/1984:387#P9

Polisen har rätt att göra lite hur de vill. De har lagligt en skyldighet att om de ser ett brott även under sin fritid att rapportera in denna. Men de har också i detta ett väldigt stort svängrum. Dvs även när de jobbar kan de om de vill inte rapportera in om en person inte bär sitt bilbälte på korrekt väg. De ger bara en varning för detta om de ens noterat det. Det är väl ungefär samma sak här. Om det gäller mer ringa brottslighet som inte skadar tredje person.

Polisen varker inleder eller bedriver en förundersökning. Däremot ska denne anmäla saken om det är av sådan grad som kan leda till allmänt åtal.

23 kap RB

"1 § Förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.

[S2]Förundersökning behöver dock inte inledas, om det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Att förundersökning inte behöver inledas i vissa andra fall följer av 4 a § och 22 §.

[S3]Om det krävs angivelse för att brottet skall höra under allmänt åtal, får förundersökning trots det inledas utan angivelse, om det innebär fara att avvakta en angivelse. I så fall skall målsäganden underrättas snarast. Om denne då inte anger brottet till åtal, skall förundersökningen läggas ned. Lag (1994:1412)."

4 a § En förundersökning får vidare läggas ned

om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottets straffvärde inte överstiger fängelse i tre månader, eller
om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned.

[S2]Om det finns förutsättningar för att lägga ned en förundersökning enligt första stycket redan innan en sådan har inletts, får det beslutas att förundersökning inte ska inledas.

[S3]Beslut enligt denna paragraf att lägga ned en förundersökning meddelas av den åklagare som leder förundersökningen om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7 § första stycket eller om särskild åtalsprövning. Detsamma gäller beslut att inte inleda förundersökning i motsvarande fall. Om förundersökningen leds av Polismyndigheten beslutar undersökningsledaren i dessa frågor. Övriga beslut enligt denna paragraf meddelas av åklagare. Lag (2014:649).

"22 § Förundersökning enligt detta kapitel behöver inte genomföras, om det ändå finns tillräckliga skäl för åtal och det gäller ett brott som inte kan antas föranleda någon annan påföljd än böter eller ett sådant brott som avses i 45 kap.2 § första eller andra stycket. Beslag får i dessa fall användas enligt vad som föreskrivs i 27 kap.

[S2]Vill åklagaren utvidga väckt åtal, får det ske, utan att förundersökning enligt detta kapitel ägt rum. Lag (2004:504)."