Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-12-07, 17:58
  #1
Medlem
Till alla er som lider av psykisk ohälsa och främst ni som lider av depression, hur klarar ni sköta rutiner och framförallt är jag intresseard av att veta hur et går med att behålla ett arbete.

För när ni mår hyffsat kan ni kankse jobba men sen när skoven kommer så måste ni kankse vara hemma. Då undrar jag om ni har svårt med att behålla er tjänst.

Liten hur vardagen funkar, liksom.
Citera
2018-12-07, 18:05
  #2
Medlem
BlueBerryBerrys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av HardRainDrops
Till alla er som lider av psykisk ohälsa och främst ni som lider av depression, hur klarar ni sköta rutiner och framförallt är jag intresseard av att veta hur et går med att behålla ett arbete.

För när ni mår hyffsat kan ni kankse jobba men sen när skoven kommer så måste ni kankse vara hemma. Då undrar jag om ni har svårt med att behålla er tjänst.

Liten hur vardagen funkar, liksom.
Alltså man tar en depot Alprazolam + sertralin på morgonen med kaffet och går till arbetet "normal" så att säga. Kom ihåg att man ändå har ångest som är hanterbar när man tar dessa mediciner . Utan dem skulle jag aldrig klara att arbeta .
Citera
2018-12-07, 18:09
  #3
Medlem
FabianBengtssons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av HardRainDrops
Till alla er som lider av psykisk ohälsa och främst ni som lider av depression, hur klarar ni sköta rutiner och framförallt är jag intresseard av att veta hur et går med att behålla ett arbete.

För när ni mår hyffsat kan ni kankse jobba men sen när skoven kommer så måste ni kankse vara hemma. Då undrar jag om ni har svårt med att behålla er tjänst.

Liten hur vardagen funkar, liksom.

Har GAD så mina perioder kommer och går, vissa gånger värre än andra. När det är riktigt illa så lägger jag allt fokus på jobbet.

Jag jobbar och raka vägen hem. Mat, dusch och sova. Orkar inte med umgänge lr aktiviteter.

Sen har jag vänner som rycker tag i mig när jag varit under radarn för länge. Får försöka tvinga sig iväg på saker och aktivt kämpa för att bli bättre. Utmana sig själv även om det är jobbigt.
Citera
2018-12-07, 18:27
  #4
Medlem
Jag är sjukskriven för närvarande. Problemet för mig är att jag inte har något arbete att komma tillbaka till. Och med ett 15 år stort hål i mitt CV så ser jag inga möjligheter att få ett arbete någonsin igen heller. Har under min långa sjukskrivning sökt en plats för arbetsprövning men inte fått någon med diverse bortförklaringar ("Cheferna är så stressade just nu", "Tyvärr kan det arbete som var tänkt för din arbetsprövning skötas med hjälp av interna resurser").
Citera
2018-12-07, 18:28
  #5
Medlem
Overklighetss avatar
Det är väldigt svårt. Jag har aldrig kunnat ha en riktig anställning utan flängt runt från det ena till det andra i många år.

Just nu så praktiserar jag inför en anställning och jag har försökt ta livet av mig fyra gånger de senaste veckorna. Tänker på det hela tiden men vad fan. Det finns ingen hjälp att få och jag kan lika gärna dö om jag ska behöva gå hemma på försörjningsstöd för resten av livet.
Citera
2018-12-07, 20:01
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av HardRainDrops
Till alla er som lider av psykisk ohälsa och främst ni som lider av depression, hur klarar ni sköta rutiner och framförallt är jag intresseard av att veta hur et går med att behålla ett arbete.

För när ni mår hyffsat kan ni kankse jobba men sen när skoven kommer så måste ni kankse vara hemma. Då undrar jag om ni har svårt med att behålla er tjänst.

Liten hur vardagen funkar, liksom.

Jag har lidit av psykisk ohälsa ända sedan jag var 12 år gammal, alltså i väldigt många år nu men jag minns att jag ''tog mig i kragen'' när jag började nian.

Jag jobbar inte heltid då jag även studerar, men både jobb och studier fungerar även om jag inte gillar studierna alls ( men det har ingenting med mitt psykiska tillstånd att göra )

Hur jag klarar mig är en bra fråga och för att besvara den på ett bra sätt så är svaret att om jag bara ger upp kommer jag bli skyldig CSN tiotusentals kronor vilket inte skulle hjälpa mig och jag vet att jag även skulle isolera mig ännu mer och inte komma någonstans i livet.

När jag jobbar brukar jag må bättre än när jag studerar. Jobber jag har är väldigt fysiskt och ibland får man lite ''utlopp'' för sina känslor när man jobbar, något jag personligen anser är någonting positivt

Då jag har sociala svårigheter (autism) så kan det sociala lida en del vilket är jobbigt, men jobbet i sig är inga problem att utföra. Arbetsledarna har absolut inget negativt att säga till mig, tvärtom!

Jag mår sämre av att sitta hemma ensam och inte göra någonting än att jobba, även fast jag inte älskar mitt jobb över allt annat känner jag iallfall att jag behövs och kommer till god nytta + tjänar pengar för att nå dit jag vill.
Citera
2018-12-07, 20:04
  #7
Medlem
Att tillägga är att princip hela min familj och släkt inte vet om att jag har varit deprimerad i flera år, orsaken till det är att jag inte vill ställa till någon scen. Eftersom jag både klarar studier, jobb samt att träna flera gånger i veckan är det förmodligen inte så många som tror att jag har de problem jag har. Utöver det är jag nog också av mentaliteten att jag inte vill vara en stor last för andra. familjen eller staten
Citera
2018-12-09, 14:44
  #8
Medlem
Jag pluggar distans förtillfället så jobbar inte atm vilket är väldigt skönt då man kan leva väldigt mycket utifrån hur varje dag ser ut. För mig hjälper det att lyssna på Podcast med personer som pratar om hur de lever med det och ger tips. Lyssnade på ett fint avsnitt förra veckan av två rätt nya tjejer inom Podcastbranschen tror jag eller vad man ska säga men de var så öppna och ärliga. Lizette och Erika hette dem och deras podd heter A piece of Cake. Annars har jag lyssnat på Ångestpodden rätt mycket och bara sökt på psykisk ohälsa och sen lyssnat på olika.
Citera
2018-12-11, 08:34
  #9
Medlem
MonsterRipps avatar
Är deprimerad och har svårt att göra det mesta på en daglig basis, så skär ner på så mycket som möjligt av de saker som kräver energi (umgås med kompisar, gå ut på stan, spela spel, plugga, minskar till att städa en dag i veckan etc) Det är frustrerande som bara den, för vill ju umgås med mina kompisar och allt, men känner att jag måste prioritera jobbet. Sen har jag en ofantlig tur också, för alla mina kollegor vet om min problematik och stöttar mig 100%, mer än vad man kan säga om cheferna runt om. Tyvärr hjälper det bara så mycket och har blivit sjukskriven en kort period.

Men för att försöka svara på din fråga: om du känner dig tillräckligt trygg och litar på din/dina chefer, så kanske det vore bra att berätta. Har alltid lagt korten på bordet, och visst så har det kostat mig en del jobb. Samtidigt så var det värt det för att hamna på min nuvarande arbetsplats. Sen kanske andra jobb inte är lika förstående, vilket suger.

Jag brukar härda igenom det med mantrat "tänk positivt" för det får mig att må bättre. Visst, folk tycker det är obehagligt och tittar ogillande på en när tårarna bara flödar och man jobbar på som vanligt. Men fuck them! Hatar dock när folk stirrar när jag får mer märkvärda tics (Har tourettes) och detta är läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal vi snackar om. Men det är bara att köra på, även om jag känner för att lägga mig ner och aldrig resa mig igen, så är jag för envis och hatar att förlora mot någon jag inte respekterar. Fan, lipar till och med nu, men jag vet att det bara är tillfälligt. För när man väl kommer ut ur depressionen så känns allt så lätt, nästan som att flyga och det är den känslan jag strävar efter varje gång jag går in i en ny depression. Förlåt om jag kom av ämnet för mycket, men kände för att dela med mig.
Citera
2019-01-24, 14:57
  #10
Medlem
SaraFrees avatar
det är inte lätt att förhålla sig till psykisk ohälsa, antingen tycker folk att man föringar det om man säger att de som har olika diagnoser inte ska betraktas som sjuka, fast då riskerar man att förringa de som verkligen lider …

Läste nyligen en jävligt inspirerande bok av en tjej som heter Melika som skrivit en bok som heter 8 diagnoser. Hon har verkligen kämpat sig framåt genom att fokusera på det positiva, lite som "the secret".
Hur tänker ni andra?
Citera
2019-01-24, 16:08
  #11
Medlem
Det gör jag inte, öht.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback