Depression, antar att jag inte är ensam...

Många bra tips. Tack! Kul att du håller på med thaiboxning. Om jag hade varit deprimerad hade jag velat börja med boxning, lära mig spela piano och kanske ta en kurs i fotografi.
Jag har orken till att börja, men om jag känner mig själv rätt(just nu) så skulle jag sluta på en gång.

Något jag inte har testat på ännu är att träffa nya människor. Några som är lite mer som mig.

När du skriver...
”nä nu får du fan styra upp dig"
Så känner jag igen mig. Jag har den känslan just nu. Jag vill verkligen göra något åt saken. Där av min terapi. Skönt att träffa någon utomstående som kan komma med råd och åsikter.

Meditera ska jag testa göra! Har bara hört bra saker och det krävs inte mycket av mig(tror jag) jag slipper ju lämna lägenheten 😆 kan du rekommendera en app lr youtubekanal lr bok så jag kan lära mig?

Kul att du har kommit ut ur depressionen!

Det är så sjukt många svenskar som är deprimerade. Våran kropp och hjärna är inte gjord för att sitta på soffan på vardagarna och kolla på netflix. Få mat levererad fram till dörren osv. Jag har läst boken "hjärnstark" där beskriver författaren att "hjärnan är kvar på savannen" med det menar han att hjärnan inte har utvecklats på flera tusen år. För att hjärnan och sinnet ska må bra så måste man röra på sig. I bondesamhället så rörde man på sig konstant för att jaga föda osv. Det mår hjärnan bra utav, vilket leder till mental styrka.

Vi svenskar är otroligt bortskämda när det kommer till informationssamhället. Folk vill ha information snabbt, det är bara att öppna mobilen och söka på det i google....istället för att GÅ till biblioteket eller LÄMNA lägenheten för att träffa någon som har svaret.
Fastnade lite för mycket på det nu för jag tycker att det är fascinerande 😆

Men jag vet att det är viktigt att röra på sig och jag har försökt. Men nu har jag kommit till punkten där jag inte orkar. Du sa att det inte fungerade för dig heller och när du sa till dig själv: nej, nu vill jag må bra!" Måste ha varit otroligt befriande på ett sätt! Correct?

Att du hittade ett jobb du trivs på måste betyda otroligt mycket. Du spenderar ju ändå 40 timmar där i veckan? Får man fråga vad du jobbar med?

Jag tror att det kan bli bättre mellan mig och min partner. Det blev det redan efter första gången jag gick i terapi. Idag berättar jag mer för henne hur jag känner om saker och ting. Jag hoppas iaf att det blir bättre och håller i sig i det långa loppet.

Att flytta fokus och att hitta mitt eget sätt till att bli bättre ska jag tänka mer på.

Tack för svar!😊

Jag respekterar folk som använder sig av antidepressiva tabletter osv. Speciellt om det påverkar personens arbete eller familjerelation. Men jag vill inte använda dom. Jag vill jobba upp mitt psyke utan medicinsk behandling.

För att staten klassat dom som droger utan medicinska egenskaper.

Det stämmer att psilocybin och många andra droger gör att upplevelser känns starkare, oavsett vilken upplevelse det handlar om. Det är däremot ett felaktigt antagande att "må psykiskt dåligt" inte är bra. Det är lika bra som att man känner smärta när man sätter handen på en varm platta.

Psilocybin är inte bara allopatiskt (symptomlindrande). Det är terapeutiskt vid "hero doses" i bemärkelsen att det hjälper folk att behandla underliggande orsaker i psyket. Studien jag nämnde gav patienterna en stark dos psilocybin vid ett tillfälle och 60% av dom var inte deprimerade 6 månader efter doseringen. Psilocybin har en halveringstid på 1 till 4 timmar.

För symptombehandling är kratom betydligt bättre om du är mottaglig för det.

Pröva runt. Träffa inspirerande människor. På kurs el annat. Utmana dig själv att göra obekväma saker.

Jag har en tendens att snöa in hårt på olika saker. Kan va min snittbegåvning som eldar på mig att jag Fan se till att bevisa att jag klarar saker. De har varit en bra drivkraft för mig.

Världen är full av så mkt fantastiska saker man kan snöa in på. Hantverk, sport, historia, dans, vetenskap, spel, osv. Nischer el övergripande. Kanske du älskar Bridge, flyga drönare, teater, metalslöjd?

Två viktiga saker för att uppnå mål.
- om målet känns långt bort, gör 1% så har du 99% kvar. Varje litet steg kommer gör nästa enklare o att du till slut genomför.
- "Keep your eye on the price". rensa bort distraktionerna som inte ger något. Tv serier, slösurf, social media osv.

Du måste bli en vinnare. Vissa människor har genetiskt anlag för att bli deprimerade. Deras gener kodar så att de får en högre koncentration av ett enzym i hjärnan som bryter ner blandannat noradrenalin, serotonin och dopamin.

Detta förstärks när man placerar sig långt ner på den sociala stegen. Något du verkar göra tex på jobbet. Kännetecknas också av att man är konflikträdd, inte ofta blir arg utan är åt det undergivna hållet etc.

Finns även folk som har motsatsen, såkallad "warrior gene". De är mer eller mindre immuna emot depression. Blir väldigt aggressiva snabbt, lätt för att ta till våld etc.

Johannesört eller kanske någon kraftigare SSRI för att komma ur ekorrhjulet. Jag har haft problem med depressioner sedan jag var runt 11-12 år (är 40+).. använt johannesört sedan c:a 20 år tillbaka, använder det dock inte varje dag eller hela tiden för det slutar verka efter ett tag, så jag tar uppehåll.

hobbies, vänner, resor osv, det gör absolut ingenting om du inte kan tillverka det som behövs för att det ens ska vara intressant eller glädjande att uppleva det. Vissa har svårare än andra att producera serotonin och dopamin.. För oss tar det skitlång tid att komma underfull med oss själva, många tar självmord för de vet inte vad de ska göra och får ingen hjälp.

Ett av mina absolut största intressen har blivit hälsokost, nootropics, humörhöjande och engergigivande saker, men det är svårt att rekommendera saker också eftersom alla är rätt olika. En del har börjat fungera bättre på senare tid (bl.a är jag ett stort fan av ginseng av en viss typ, koffein är också ett måste.)

Det med tystlåtenhet känner jag såklart igen, det gör väl alla deprimerade. Man blir utstött och hatad både i skolan och i arbetslivet.
Det är så det sociala spelet fungerar, blir man inte en del av det tycker folk inte direkt om en, man kommer framstå som att man inte är intresserad av dom, inte vill ha med dom att göra osv (vilket man kanske inte vill heller, mycket energi går ju åt till en själv för att ens hålla sig över ytan liksom). Så ja, rätt naturligt att det blir så, men jobbigt. Att "fejka" att man är glad och social, ja det fungerar ju inte. Men jag blir mer pratsam, mer intresserad, mer framåt och social på te.x koffein och johannesört, helt klart.

Edit: ser att någon nämner psykedelia, det var ett av mina största intressen från att jag var runt 24-30-nånting. Inte som någon slags flykt eller "party" utan för det man läst om vad det kan göra för psyket. speciellt Psilocybin (svampar) och LSD. Det är verkligen fantastiska upplevelser och dessa kunde göra mig uppåt i många dagar efteråt, svårt att säga om det haft någon långverkande effekt dock. Synd att det inte kan skrivas ut och användas "professionellt", ännu.

Låter som roliga hobbys Saken med att börja med nya vanor är att hålla ut tillräckligt länge tills det "går av bara farten". Man får helt enkelt stå ut med att det kanske är lite jobbigt ett tag, men när det väl släpper så har man helt plötsligt något man kan syssla med, tänka på och se fram emot. Det bästa är att hitta någon att göra sakerna med, så har man en sporre att fortsätta även de dagar det kanske inte känns lika kul eller man är lite lat och tänker stanna hemma.

Träffa nya människor är i princip alltid bra! Också lätt att göra via sina hobbys, då det blir väldigt naturligt och man alltid har något att snacka om.

Skönt att höra att du fått lite eld i baken, så länge du har viljan så kommer du alltid ta dig ur det du sitter i just nu. Som jänkarna säger "if there is a will - there is a way"

Jag kör en meditationsserie på youtube som du kan hitta här:
https://www.youtube.com/watch?v=JTqktSAmG30

Har kört den i 6 månader och verkligen märkt skillnad. Den är cirka 30 minuter. Den är väldigt avslappnande så du kan tom. somna till den i början men bara att fortsätta köra så kommer du känna skillnaden.

Jag köper det du säger. Men jag tror också att jag har blivit för mycket "curlad" när jag var barn. Mina föräldrar skyddade mig från allt som kunde vara obekvämt eller läskigt, från te x sociala situationer till att få allt jag pekade på.

Jag är konflikträdd och jag blir kanske arg så jag skriker en gång varannat år. Men då måste det vara i en situation jag inte kommer ur. Där det inte funkar att försöka lugna ner en person. Då känner jag mig trängd och då blir jag arg så att jag ser svart. När jag tänker tillbaka på såna situationer och försöker minnas dom är det som att hjärnan har förträngt dom minnena för att dom var obehagliga.

Men jag har det här året blivit lite bättre på att kunna säga ifrån om någon gör något dumt mot mig. Jag tror faktiskt att terapin har hjälpt mycket även fast jag bara har varit där ett fåtal gånger. Om jag redan kan se förbättring nu så tror jag att man kan utvecklas mer med tiden.

Jag tror också på det du säger, att man har ett genetiskt anlag till att bli mer deprimerad eller att kunna bli väldigt arg väldigt snabbt(warrior gene) Jag tror att alla har olika förutsättningar när det kommer till att förändra sitt sätt att vara, beroende på sitt genetiska anlag.

Vad menar du med "Du måste bli en vinnare"...att jag ska skaffa vinnarskalle och tro mer på mig själv?

Tack för svar

Jag har varit lite skeptisk till dessa örtmediciner. Men nu har det gått så långt så jag tror nog att jag ska testa. Jag kanske motbevisas totalt. tack för tipset!

Jag har försökt träffa mer vänner. Jag har försökt folk att spela badminton, pingis eller paddel på helgerna istället för att bara träffas på en pub och dricka alkohol. Men det är ibland svårt att få med sig folk. Dom föredrar ölet oftast hehe.
Men när jag väl lyckas få med vänner på dom här aktiviteterna så ger det mig ingen lycka. Man är som bedövad. Tröttsamt...

Tack för tipsen, måste vara skönt ha det där drivet som du beskriver!

Det jag har märkt ganska nyligen är att folk förminskar mig. Vänner kan "pika" mig och säga "det där klarar inte du av" Dom säger inte just den meningen, men jag vet vad dom menar. Det kan te x sägas med en blick eller ett "fniss".
När någon inte tror på mig då kan jag bli väldigt driven bara för att motbevisa dom. Sen är jag väldigt noga med att trycka upp det i ansiktet på dom när jag väl har klarat av det.

Min terapi har ganska nyligen fått mig att tänka att kanske det inte är så fina vänner man har ändå. Självklart finns det en vän som är bra också, men det är mycket förminskande mot mig i umgängeskretsen. Det är nog bra att skaffa sig lite nya kompisar som är lite drivna med lite "GO" i.

Distraktionerna finns det gott om. Te x hade jag planerat att gå ut med min systemkamera igår och filma lite inne i stan. Jag hade tänkt sitta med premiere pro och sitta och klippa ihop lite filmer, lägga in lite musik och träna på lite transitions. Men sen förminskade jag mig själv. Jag tänkte att det kommer inte bli bra ändå. Resultatet kommer bli riktigt dåligt och jag kommer bli besviken på mig själv.
Den där rösten i huvudet är jag så trött på.

Men jag kom att tänka på det du skrev nu. Istället för att se det som ett stort projekt, så kanske man bara ska se det som att gå ut på en promenad. Jag kan lägga kameran i fickan bara. När jag väl har gått ett tag så kan nästa steg bli att ta upp kameran i fickan och ta en bild på något. Ta småsteg istället för att göra ett stort projekt av det = göra 1%

Viktigt att va tydlig mot sånt. Är du en vän, lyfter du mig annars kan du dra.


Rätt inställning. Sen får man sätta på sig skygglappar ibland. Att gör saker för sig själv och inte för andra att bedömma. Va ok med att det blir skit flera ggr men glädjas åt lärdomarna det ger.