__________________
Senast redigerad av HejFrans 2018-12-07 kl. 16:33.
Senast redigerad av HejFrans 2018-12-07 kl. 16:33.
Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Jag har för mig att Dr Rand Mcclain(Chris Bell's trt doktor) säger att de de patienter han träffar som stoppar i sig ssri kan fasa ut dem i samband med att de börjar få testosteron utskrivet
Ja rent spontant känns det som testosteron är själva grundproblemet för depression hos medelålders män med låga testosteron nivåer.
Dessutom så verkar det som att det även är kopplat till minne, ångest, motorik, metabolism, vårt beteende bla.
Dom här ssri/snri preparaten motverkar ju bara depression och dessutom har många jobbiga biverkningar samt även om vården nu vägrar erkänna det så är dom väldigt beroendeframkallande dessutom.
Jag började trycka steroider väldigt tidigt. Som ledde till en några längre voltor pga av helt onödigt våld som inte ledde till något vettigt.Som i sin tur ledde till familjetragedi som i sin tur ledde till en dåligt mående hos mig.
Följer ju dig i din kur rapport. Och om du mår så här så, ligga på 1 g deca plus en massa Anadrol som du gjort under längre tid kommer inte lyfta upp dig ur den situationen du nu hamnat i. Snarare dra dig djupare i mörkret.
Jag gick av allt under nästan 10 år och kan nu mer idag kura och må som jag förtjänar.
OM man behöver kliva av i 10 år högst individuellt , men ja gjorde några kortare kurer under denna 10 års period som ja vid några tillfällen fick avbryta pga av att jag föll tebax i aggressivitet och en massa slagsmål.
Lycka till
Är det nära den undre gränsen så kan du experimentera med att äta rå-lakrits (finns på apoteket) samt dricka alkohol och inte sova något på natten innan provtagningen. På så sätt kan du få ner testo-nivåerna.
Men betänk att du kommer behöva göra om detta minst två gånger med tre månaders mellanrum. Så räkna med att det kommer ta ca 9 månader innan behandling kommer på fråga. Acceptera inte testogel, utan be om Inejktioner (nebido). Sen är det bara att kämpa dig ner till tätast möjliga intervall.
Stöd Flashback
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Jag har för mig att Dr Rand Mcclain(Chris Bell's trt doktor) säger att de de patienter han träffar som stoppar i sig ssri kan fasa ut dem i samband med att de börjar få testosteron utskrivet
Citat:
Ja rent spontant känns det som testosteron är själva grundproblemet för depression hos medelålders män med låga testosteron nivåer.
Dessutom så verkar det som att det även är kopplat till minne, ångest, motorik, metabolism, vårt beteende bla.
Conclusion and future outlook
While fMRI results bring interesting data and knowledge on behavioral traits and spatial abilities in relation to testosterone levels and sex differences, the result obtained can show only association or correlation but not causal relationship of testosterone effect on behavior. Nevertheless, also according to the numerous published studies and animal experiments, testosterone seems to affect brain functions. The high number of relevant publications also indicates that it is a hot topic of interest. However, quantity is not quality and currently, despite numerous publications it is very difficult to conclude how testosterone affects cognitions and emotions. Most of the published literature agrees on the fact that testosterone is anxiolytic, anti-depressant and improves spatial abilities. But this picture is oversimplified. Many variables add to the complex interactions between testosterone and the brain. Memory, both, verbal and spatial, is a good example. Age, sex, current endocrine status, but also the timing of testosterone analysis or administration, status of the target tissues and several other factors influence the outcome of observational or interventional studies. It is, thus, clear that small studies can only describe a very small window of the whole complex physiology. Analyzing testosterone concentrations, choosing appropriate doses and pharmacological forms is difficult enough. The psychometrics behind behavioral tests in animal experiments and behind psychological tests in human studies is, nevertheless, lacking. Standardization in this area would surely improve our understanding of the neuroendocrinology of testosterone. More systematic research using the whole spectrum of available tools and looking at the various physiological aspects is needed. However, to be able to publish such research, journals should accept manuscripts based on the design and not on the results. Otherwise, the publication bias that is obvious in the so far published literature will continue to be a big issue. Many researchers in this field complain about negative results that are very difficult to publish in the relevant journals. The number of such unpublished observations and experiments is unknown. But based on our humble experience, the negative results will probably be more common than the published positive ones. And if the contradictory published findings are added, the picture gets even more confusing. Large systematic research projects with more cooperation between the most productive research teams is definitely needed.
While fMRI results bring interesting data and knowledge on behavioral traits and spatial abilities in relation to testosterone levels and sex differences, the result obtained can show only association or correlation but not causal relationship of testosterone effect on behavior. Nevertheless, also according to the numerous published studies and animal experiments, testosterone seems to affect brain functions. The high number of relevant publications also indicates that it is a hot topic of interest. However, quantity is not quality and currently, despite numerous publications it is very difficult to conclude how testosterone affects cognitions and emotions. Most of the published literature agrees on the fact that testosterone is anxiolytic, anti-depressant and improves spatial abilities. But this picture is oversimplified. Many variables add to the complex interactions between testosterone and the brain. Memory, both, verbal and spatial, is a good example. Age, sex, current endocrine status, but also the timing of testosterone analysis or administration, status of the target tissues and several other factors influence the outcome of observational or interventional studies. It is, thus, clear that small studies can only describe a very small window of the whole complex physiology. Analyzing testosterone concentrations, choosing appropriate doses and pharmacological forms is difficult enough. The psychometrics behind behavioral tests in animal experiments and behind psychological tests in human studies is, nevertheless, lacking. Standardization in this area would surely improve our understanding of the neuroendocrinology of testosterone. More systematic research using the whole spectrum of available tools and looking at the various physiological aspects is needed. However, to be able to publish such research, journals should accept manuscripts based on the design and not on the results. Otherwise, the publication bias that is obvious in the so far published literature will continue to be a big issue. Many researchers in this field complain about negative results that are very difficult to publish in the relevant journals. The number of such unpublished observations and experiments is unknown. But based on our humble experience, the negative results will probably be more common than the published positive ones. And if the contradictory published findings are added, the picture gets even more confusing. Large systematic research projects with more cooperation between the most productive research teams is definitely needed.
Dom här ssri/snri preparaten motverkar ju bara depression och dessutom har många jobbiga biverkningar samt även om vården nu vägrar erkänna det så är dom väldigt beroendeframkallande dessutom.
__________________
Senast redigerad av HejFrans 2018-12-07 kl. 18:15.
Senast redigerad av HejFrans 2018-12-07 kl. 18:15.
Citat:
Nu ska detta inte bli någon snyft-tråd, utan jag vill helt enkelt införliva den mentala aspekten av steroider i debatten.
Både i samhället i stort, men framförallt inom den snäva ram som kroppsbyggning befinner sig inom så är psykisk svaghet något som i det närmaste föraktas.
Personligen måste jag tyvärr kategorisera in mig bland den psykiskt svaga gruppen individer.
Jag har jag genomlevt livet med kronisk depression, och även fått en ADD-diagnos efter att jag passerat 32-års ålder.
Har man lika stabilt psyke som en 5-åring som nekas godis och sömn så är det klart att man bör hålla sig ifrån allt som kan styra den mentala funktionaliteten mot avgrunden. Och givetvis påverkar aas psyket. Dock inte enbart negativt.
Jag kan av inbunden logik inte tolka min mentala karaktär på ett objektivt sätt. Men semi-objektivt så är jag kraftigt medveten om mina egna psykiska styrkor och svagheter. Och utifrån dessa kan jag försöka ta så rationella beslut som möjligt. På pluskontot så är mitt mående extremt stabilt. Jag mår alltid piss. Rädslan för döden är även icke-existerande. Vilket är positivt ifall man utgår från den aspekten att steroider kan ha en negativ inverkan på livslängden. Jag är även extremt lugn och utnyttjar hellre mitt intellekt än våldskapital vid konfrontation. På minus-sidan så är det givetvis suboptimalt att gå runt med konstanta självmords-tankar och planer. Konstant ångest och nedstämdhet har heller aldrig återfunnits i någon positiv kontext.
Men med det nämnt så anser jag ändå att jag har tillräcklig kunskap om mitt eget psyke för kunna göra ett kvalificerat avvägande gällande steroidbruk.
Och detta är något jag anser behöver tas i beaktande när man beslutar sig för att använda steroider. Tyvärr är detta en insikt som kommer med ålder och man bör således inte göra förhastade beslut. Men om jag ser till mig själv så inser jag att steroiderna har hjälpt mig mer än vad de stjälpt. Dock bör man ha i åtanke att jag aldrig kommer gå av testosteron utan det är något jag kommer att tillföra exogent resten av livet p.g.a. att jag även lider av fysiska problem, men utan de fysiska tillkortakommandet så skulle jag ändå troligtvis ha fortsatt exogen tillförsel eftersom testosteron höjer mitt psykiska välmående till viss del.
För att hålla nere längden på denna post, och inte producera mina memoarer på ett dopingforum, så avslutar jag här med en kort frågeställning:
Hur anser ni att man bör förhålla sig till steroider med utgångspunkt från den mentala hälsan?
Både i samhället i stort, men framförallt inom den snäva ram som kroppsbyggning befinner sig inom så är psykisk svaghet något som i det närmaste föraktas.
Personligen måste jag tyvärr kategorisera in mig bland den psykiskt svaga gruppen individer.
Jag har jag genomlevt livet med kronisk depression, och även fått en ADD-diagnos efter att jag passerat 32-års ålder.
Har man lika stabilt psyke som en 5-åring som nekas godis och sömn så är det klart att man bör hålla sig ifrån allt som kan styra den mentala funktionaliteten mot avgrunden. Och givetvis påverkar aas psyket. Dock inte enbart negativt.
Jag kan av inbunden logik inte tolka min mentala karaktär på ett objektivt sätt. Men semi-objektivt så är jag kraftigt medveten om mina egna psykiska styrkor och svagheter. Och utifrån dessa kan jag försöka ta så rationella beslut som möjligt. På pluskontot så är mitt mående extremt stabilt. Jag mår alltid piss. Rädslan för döden är även icke-existerande. Vilket är positivt ifall man utgår från den aspekten att steroider kan ha en negativ inverkan på livslängden. Jag är även extremt lugn och utnyttjar hellre mitt intellekt än våldskapital vid konfrontation. På minus-sidan så är det givetvis suboptimalt att gå runt med konstanta självmords-tankar och planer. Konstant ångest och nedstämdhet har heller aldrig återfunnits i någon positiv kontext.
Men med det nämnt så anser jag ändå att jag har tillräcklig kunskap om mitt eget psyke för kunna göra ett kvalificerat avvägande gällande steroidbruk.
Och detta är något jag anser behöver tas i beaktande när man beslutar sig för att använda steroider. Tyvärr är detta en insikt som kommer med ålder och man bör således inte göra förhastade beslut. Men om jag ser till mig själv så inser jag att steroiderna har hjälpt mig mer än vad de stjälpt. Dock bör man ha i åtanke att jag aldrig kommer gå av testosteron utan det är något jag kommer att tillföra exogent resten av livet p.g.a. att jag även lider av fysiska problem, men utan de fysiska tillkortakommandet så skulle jag ändå troligtvis ha fortsatt exogen tillförsel eftersom testosteron höjer mitt psykiska välmående till viss del.
För att hålla nere längden på denna post, och inte producera mina memoarer på ett dopingforum, så avslutar jag här med en kort frågeställning:
Hur anser ni att man bör förhålla sig till steroider med utgångspunkt från den mentala hälsan?
Jag började trycka steroider väldigt tidigt. Som ledde till en några längre voltor pga av helt onödigt våld som inte ledde till något vettigt.Som i sin tur ledde till familjetragedi som i sin tur ledde till en dåligt mående hos mig.
Följer ju dig i din kur rapport. Och om du mår så här så, ligga på 1 g deca plus en massa Anadrol som du gjort under längre tid kommer inte lyfta upp dig ur den situationen du nu hamnat i. Snarare dra dig djupare i mörkret.
Jag gick av allt under nästan 10 år och kan nu mer idag kura och må som jag förtjänar.
OM man behöver kliva av i 10 år högst individuellt , men ja gjorde några kortare kurer under denna 10 års period som ja vid några tillfällen fick avbryta pga av att jag föll tebax i aggressivitet och en massa slagsmål.
Lycka till
__________________
Senast redigerad av Gustav2adolf 2018-12-12 kl. 01:34.
Senast redigerad av Gustav2adolf 2018-12-12 kl. 01:34.
Känner igen mig lite, har själv passerat 30-sträcket sedan 2-3 år tillbaka och känner mig inte som mig själv alls.
Precis som OP så mår jag konstant dåligt psykiskt, men det är något jag lärt mig att leva med och jag sköter allt runtomkring mig som mitt jobb bland annat till punkt och pricka. Har aldrig varit i slagsmål hela mitt liv och folk beskriver mig som en lugn och ordningsam samt plikt-lojal person.
Träning, idrott och liknande har alltid varit en stor del av mitt liv och jag har en del andra intressen vid sidan av med såklart. Har rest runt världen på egen hand de senare åren nu då jag landade ett bra/stabilt jobb.
Men något som blivit ett problem de senare åren för mig är att mitt välmående gått neråt. När jag gick i gymnasiet tränade jag mycket och ofta, jag kunde också äta precis vad jag ville utan att ens tänka på att det kanske inte var så nyttigt att stoppa i sig, trots det fanns ingen tillstymmelse till kroppsfett.
Sedan för något år sedan så kände jag att kroppsfettet sakta men säkert började trilla på mig trots att jag sköter kost och träning till punkt och pricka. Något jag också fick problem med var när jag skulle knulla vissa tjejer så hade jag problem att hålla uppe kuken. I mina yngre år hade jag bånge 24/7 typ. Gick till doktorn och tog blodprover men fick till svar att allt var okej. Tyckte att testot var lite lågt men det tyckte inte doktorn. Har aldrig tagit anabola i hela mitt liv men är väldigt nära nu.
Precis som OP så mår jag konstant dåligt psykiskt, men det är något jag lärt mig att leva med och jag sköter allt runtomkring mig som mitt jobb bland annat till punkt och pricka. Har aldrig varit i slagsmål hela mitt liv och folk beskriver mig som en lugn och ordningsam samt plikt-lojal person.
Träning, idrott och liknande har alltid varit en stor del av mitt liv och jag har en del andra intressen vid sidan av med såklart. Har rest runt världen på egen hand de senare åren nu då jag landade ett bra/stabilt jobb.
Men något som blivit ett problem de senare åren för mig är att mitt välmående gått neråt. När jag gick i gymnasiet tränade jag mycket och ofta, jag kunde också äta precis vad jag ville utan att ens tänka på att det kanske inte var så nyttigt att stoppa i sig, trots det fanns ingen tillstymmelse till kroppsfett.
Sedan för något år sedan så kände jag att kroppsfettet sakta men säkert började trilla på mig trots att jag sköter kost och träning till punkt och pricka. Något jag också fick problem med var när jag skulle knulla vissa tjejer så hade jag problem att hålla uppe kuken. I mina yngre år hade jag bånge 24/7 typ. Gick till doktorn och tog blodprover men fick till svar att allt var okej. Tyckte att testot var lite lågt men det tyckte inte doktorn. Har aldrig tagit anabola i hela mitt liv men är väldigt nära nu.
Citat:
Jag har aldrig märkt att något specifikt preparat har gjort att jag har mått sämre psykiskt. Klart att man mår lite sämre när man inte får kvalitativ sömn på tren. Men annars har inget preparat förvärrat mitt mentala tillstånd. Jag har mått dåligt så länge jag kan minnas och det försämras inte av steroider. Dock mår jag bättre med regelbundna och lite högre och jämnare nivåer testosteron än vad som av sjukvården räknas som "trt-dos". Jag började trycka steroider väldigt tidigt. Som ledde till en några längre voltor pga av helt onödigt våld som inte ledde till något vettigt.Som i sin tur ledde till familjetragedi som i sin tur ledde till en dåligt mående hos mig.
Följer ju dig i din kur rapport. Och om du mår så här så, ligga på 1 g deca plus en massa Anadrol som du gjort under längre tid kommer inte lyfta upp dig ur den situationen du nu hamnat i. Snarare dra dig djupare i mörkret.
Jag gick av allt under nästan 10 år och kan nu mer idag kura och må som jag förtjänar.
OM man behöver kliva av i 10 år högst individuellt , men ja gjorde några kortare kurer under denna 10 års period som ja vid några tillfällen fick avbryta pga av att jag föll tebax i aggressivitet och en massa slagsmål.
Lycka till
Följer ju dig i din kur rapport. Och om du mår så här så, ligga på 1 g deca plus en massa Anadrol som du gjort under längre tid kommer inte lyfta upp dig ur den situationen du nu hamnat i. Snarare dra dig djupare i mörkret.
Jag gick av allt under nästan 10 år och kan nu mer idag kura och må som jag förtjänar.
OM man behöver kliva av i 10 år högst individuellt , men ja gjorde några kortare kurer under denna 10 års period som ja vid några tillfällen fick avbryta pga av att jag föll tebax i aggressivitet och en massa slagsmål.
Lycka till
Citat:
Vilken nivå låg testot på?Känner igen mig lite, har själv passerat 30-sträcket sedan 2-3 år tillbaka och känner mig inte som mig själv alls.
Precis som OP så mår jag konstant dåligt psykiskt, men det är något jag lärt mig att leva med och jag sköter allt runtomkring mig som mitt jobb bland annat till punkt och pricka. Har aldrig varit i slagsmål hela mitt liv och folk beskriver mig som en lugn och ordningsam samt plikt-lojal person.
Träning, idrott och liknande har alltid varit en stor del av mitt liv och jag har en del andra intressen vid sidan av med såklart. Har rest runt världen på egen hand de senare åren nu då jag landade ett bra/stabilt jobb.
Men något som blivit ett problem de senare åren för mig är att mitt välmående gått neråt. När jag gick i gymnasiet tränade jag mycket och ofta, jag kunde också äta precis vad jag ville utan att ens tänka på att det kanske inte var så nyttigt att stoppa i sig, trots det fanns ingen tillstymmelse till kroppsfett.
Sedan för något år sedan så kände jag att kroppsfettet sakta men säkert började trilla på mig trots att jag sköter kost och träning till punkt och pricka. Något jag också fick problem med var när jag skulle knulla vissa tjejer så hade jag problem att hålla uppe kuken. I mina yngre år hade jag bånge 24/7 typ. Gick till doktorn och tog blodprover men fick till svar att allt var okej. Tyckte att testot var lite lågt men det tyckte inte doktorn. Har aldrig tagit anabola i hela mitt liv men är väldigt nära nu.
Precis som OP så mår jag konstant dåligt psykiskt, men det är något jag lärt mig att leva med och jag sköter allt runtomkring mig som mitt jobb bland annat till punkt och pricka. Har aldrig varit i slagsmål hela mitt liv och folk beskriver mig som en lugn och ordningsam samt plikt-lojal person.
Träning, idrott och liknande har alltid varit en stor del av mitt liv och jag har en del andra intressen vid sidan av med såklart. Har rest runt världen på egen hand de senare åren nu då jag landade ett bra/stabilt jobb.
Men något som blivit ett problem de senare åren för mig är att mitt välmående gått neråt. När jag gick i gymnasiet tränade jag mycket och ofta, jag kunde också äta precis vad jag ville utan att ens tänka på att det kanske inte var så nyttigt att stoppa i sig, trots det fanns ingen tillstymmelse till kroppsfett.
Sedan för något år sedan så kände jag att kroppsfettet sakta men säkert började trilla på mig trots att jag sköter kost och träning till punkt och pricka. Något jag också fick problem med var när jag skulle knulla vissa tjejer så hade jag problem att hålla uppe kuken. I mina yngre år hade jag bånge 24/7 typ. Gick till doktorn och tog blodprover men fick till svar att allt var okej. Tyckte att testot var lite lågt men det tyckte inte doktorn. Har aldrig tagit anabola i hela mitt liv men är väldigt nära nu.
Är det nära den undre gränsen så kan du experimentera med att äta rå-lakrits (finns på apoteket) samt dricka alkohol och inte sova något på natten innan provtagningen. På så sätt kan du få ner testo-nivåerna.
Men betänk att du kommer behöva göra om detta minst två gånger med tre månaders mellanrum. Så räkna med att det kommer ta ca 9 månader innan behandling kommer på fråga. Acceptera inte testogel, utan be om Inejktioner (nebido). Sen är det bara att kämpa dig ner till tätast möjliga intervall.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
