Steroider och psykiska funktionsnedsättningar.

Nu ska detta inte bli någon snyft-tråd, utan jag vill helt enkelt införliva den mentala aspekten av steroider i debatten.

Både i samhället i stort, men framförallt inom den snäva ram som kroppsbyggning befinner sig inom så är psykisk svaghet något som i det närmaste föraktas.

Personligen måste jag tyvärr kategorisera in mig bland den psykiskt svaga gruppen individer.
Jag har jag genomlevt livet med kronisk depression, och även fått en ADD-diagnos efter att jag passerat 32-års ålder.

Har man lika stabilt psyke som en 5-åring som nekas godis och sömn så är det klart att man bör hålla sig ifrån allt som kan styra den mentala funktionaliteten mot avgrunden. Och givetvis påverkar aas psyket. Dock inte enbart negativt.

Jag kan av inbunden logik inte tolka min mentala karaktär på ett objektivt sätt. Men semi-objektivt så är jag kraftigt medveten om mina egna psykiska styrkor och svagheter. Och utifrån dessa kan jag försöka ta så rationella beslut som möjligt. På pluskontot så är mitt mående extremt stabilt. Jag mår alltid piss. Rädslan för döden är även icke-existerande. Vilket är positivt ifall man utgår från den aspekten att steroider kan ha en negativ inverkan på livslängden. Jag är även extremt lugn och utnyttjar hellre mitt intellekt än våldskapital vid konfrontation. På minus-sidan så är det givetvis suboptimalt att gå runt med konstanta självmords-tankar och planer. Konstant ångest och nedstämdhet har heller aldrig återfunnits i någon positiv kontext.
Men med det nämnt så anser jag ändå att jag har tillräcklig kunskap om mitt eget psyke för kunna göra ett kvalificerat avvägande gällande steroidbruk.

Och detta är något jag anser behöver tas i beaktande när man beslutar sig för att använda steroider. Tyvärr är detta en insikt som kommer med ålder och man bör således inte göra förhastade beslut. Men om jag ser till mig själv så inser jag att steroiderna har hjälpt mig mer än vad de stjälpt. Dock bör man ha i åtanke att jag aldrig kommer gå av testosteron utan det är något jag kommer att tillföra exogent resten av livet p.g.a. att jag även lider av fysiska problem, men utan de fysiska tillkortakommandet så skulle jag ändå troligtvis ha fortsatt exogen tillförsel eftersom testosteron höjer mitt psykiska välmående till viss del.

För att hålla nere längden på denna post, och inte producera mina memoarer på ett dopingforum, så avslutar jag här med en kort frågeställning:
Hur anser ni att man bör förhålla sig till steroider med utgångspunkt från den mentala hälsan?

Hur har det påverkat din sömn, oroskänslor och drömmar (om natten)?

Använder du centralstimulerande?
Har du övervägt aspekten av att bli steril av att aldrig gå av testot?

Intressant inlägg.


Jag har själv gått omkring med självmordstankar dagligen. Lever som du, kanske inte lika illa men av en kronisk depression.

Vissa dagar är ljusa och varma, vissa mörkt och kallt. Hade egentligen ingen plan på att fylla 35. Började bruka steroider för ett par årsedan, inte varit av sen dess. Livet blev bättre, troligtvis pga att jag har hittat träningen men också steroiderna och vad som kom med det. Min personlighet förändrats till vad jag inte riktigt kan ta på än.

Varför söker man inte sig till psykiatrin innan man bestämmer sig att självmedicinera? Eller mer specifikt varför gjorde inte du det?

Jag känner igen mig i de negativa tankebanor ts beskriver. Va ett stort problem för några år sedan. Jag behandla mig själv sämre än rimligt och förvärra ständigt situationer för mig. Det är väl egentligen inte så konstigt om man tvivlar och tvekar för sig själv. Men försök att inte låta destruktiva tankar bestämma över dig. Vi måste faktiskt klara av att stå ut med oss själva med. Jag arbeta med det över tid så jag intala mig själv mer positiva bedömningar och sträva mot att va min vän istället för fiende.

Jag är raka motsatsen, dvs född positiv, men har tyvärr lite dåligt humör (fast oftast lång stubin). Har dock haft någon kortare svacka när skiten har hopat sig, men jag stannar aldrig där nere länge. Jag ser storheten i att leva i ovisshet och lever för dagen, men om något händer omprioriterar jag och omvärderar och går vidare efter nya förutsättningar väldigt fort, tex vid skador, ändrade förhållanden etc.

För att svara på din fråga, jag tror inte det är dåligt för psyket med högre testosteronhalt, snarare tvärtom. Problemet kommer när du går av....och går du inte av så funkar det. Jag kommer nog aldrig att gå av heller, om det inte är för att få känna kicken av att börja igen efter en period av...eller om värdena plötsligt blir väldigt dåliga.

Känner igen med i det HeadofBoo skrev. Lever för dagen och sen jag började med testo har mitt liv varit bättre i allmänhet. Ser bättre ut, bättre självkänsla, kåtare, mer uppmärksamhet och allt som kommer med det

Negativt är väl att man tar risken att åka fast för det vi gör inte står i enhet med svensk lag. Alla avundsjuka människor som ska försöka trycka ner en för man har lite mer muskler än de andra som tränar.

Jag har lidit av grav insomnia hela livet och har troligtvis inte sovit en natt utan sömnmedel de senaste 10 åren. Har inte märkt något negativt gällande drömmar som jag kan koppla till steroider. Inte ens tren har gett oro och jobbiga(re) drömmar. Dock vaknar jag alltid svettig som ett nerkissat barn när har tren i systemet.
Jo jag har centralstimulerande på recept.
Jag tar i stort sett för givet att jag är steril. Dock inte upplevt någon testikelatrofi, så min pung hänger och dinglar som den ska. Men kvaliteten på simmarna är nog att likna vid ett badhus enbart fyllt med personer med downs syndrom. Det spelar ingen roll att de har det roligt och tar upp plats, de kommer aldrig producera ett os-guld.
Hur ser du på den kommande tiden? Planerar du på att gå av eller fortsätta?

Jag har egentligen ett väldigt gott självförtroende och vet att jag är socialt begåvad. På samma sätt som 90-tals ikonen MacGyver kunde bygga en bomb av sugrör, gem och en nagelfil, kan jag ta mig ann det sociala spelet. Släpp ner mig i vilken svensk stad som helst kring lunch och jag har en sängplats kring middagstid. Men det är skillnad på att se sina positiva sidor och att se positivt på livet.
Har egentligen inget att tillägga, men det är alltid intressant att höra andras tankar och åsikter.
Lag och moral är två vitt skilda ting, och något som jag är mån om att hålla mig till.
Det är olagligt med steroider, men i mina ögon inget som helst moraliskt fel. Och det tycker jag personligen är det som är av betydelse.
Jag har t.ex. hellre en fru som röker cannabis och än en som är otrogen.

Jag har planer på att skaffa barn inom en snar framtid. Skulle det visa sig att jag är oförmögen till detta så kommer jag att få omvärdera min livssituation rejält.

Svårt att veta nu men kan visualisera mig lite olika scenarion.

Kan jag få barn kommer jag troligtvis testa att lägga ner en period och utvärdera. Men med största sannolikhet inte föralltid nej.

HCG och möjligtvis ett tillägg av clomid borde hjälpa dig en bra bit på vägen.

Läste för länge sedan en avhandling gällande att använda testosteron som manligt preventivmedel. Där konstaterades det att det enbart var inom ett snävt intervall som det fungerade mot fertilitet. För lågt och man kunde fortfarande skaffa barn, för högt och man kunde också skaffa barn. Se enbart inom ett snävt intervall var man steril. (Hittar tyvärr inte avhandlingen nu, så du får värdera hur mycket du litar till mitt ord)

Dock så är det givet att ett konstant bortfall av egen testosteron icke är positivt ur ett barnalstrande perspektiv.

Bra tråd. Jag har följt TS trådar ett tag

Testosteron är spännande ur ett åldersperspektiv. När jag var yngre hade jag antagligen ganska höga nivåer naturligt, men hade depressionsproblem, panikångest och var väldigt rastlös. Jag lyckades jobba bort det mesta av problemen men var allmänt skut som artist rent energimässigt. Nu, 20 år senare har jag liknande nivåer med hjälp av nebido men blir lugnare, mer samlad och har mycket längre stubin än innan. Jag kan tänka mig att det är livserfarenhet i kombination med att hjärnan har fått mogna lite mer som gör skillnaden.

En jämförelse är min upplevelse av concerta, som jag upplever maskerade känslan av irritation och trötthet, medans testosteronet tar bort problemet helt.