Hoppa av eller inte? (29 år gammal, SYV-programmet, Malmö) [/Mod.]

Blir så trött på mig själv.. jag läser första terminen på universitetet malmö Studie och yrkesvägledarprogrammet. Problemet= jag tvekar på om jag går rätt utbildning.

Nu till lite bakgrundsinfo: Jag är 29 år gammal, inte purung direkt. Jag har bara läst gymnasiet innan och aldrig pluggat på universitetet tidigare, anledningen att jag inte kommit igång med att plugga tidigare har varit pga sjukdomar. Här ska också nämnas att jag har diagnosen GAD - generell ångest vilket innebär en konstant oro för allt i livet. Jag har tvekat och tvekat inför val av utbildning i flera år innan jag väl valde denna. Jag överanalyserar precis allt tyvärr, och då även utbildningar och har varit väldigt rädd att välja fel. Om jag ska nämna vilka ämnen jag finner intressanta så skulle jag säga: hälsa, mediciner, anatomi ,psykologi, biologi, pedagogik, sociologi beteendevetenskap det är ämnen som jag har lätt för att lära mig, mediciner och kroppen är det som jag har allra lättast för och det fastnar hos mig vare sig jag vill eller inte. suger åt mig som en svamp. jag gick samhällsvetenskapsprogrammet på gymnasiet vilket så här i efterhand väl var bra eftersom den är studieförberedande, MEN jag borde kanske ha läst natur istället eftersom jag har lätt för de ämnena.

Jag valde utbildning mycket utifrån chansen till jobb. jag är rätt gammal nu, trött på tillfälliga arbeten och vill veta att utbildningen leder till arbete. Jag har ingen möjlighet att flytta och är således begränsad till distans eller utbildningar på högskolan här i min mellanstora stad.

Nu efter snart en termin på syv programmet så börjar jag tveka, jag tvivlar på min förmåga att orka vara så social konstant i arbetet sen, men samtidigt så intresserar ju beteendevetenskap mig och jag har smärtor i kroppen som gör att yrket nog skulle passa på så vis. Praktik har vi inte förrän termin 3 och jag känner en frustration över att inte få testa på yrket förrän dess. Kurserna hittills har känts okej, inte mer än så. Jag har inga problem med betygen, får bra betyg.
Jag är konstant orolig för att skuldsätta mig hos csn också för ett program som kanske är fel, och känner mig sjukt stressad över att jag måste ta ett beslut typ...nu. Om jag hoppar av vad ska jag ens göra istället, har ingen som helst plan.

Usch vad luddigt detta blev, kan någon bolla tankarna med mig?

Du kan ju alltid hoppa av, vilket leder till att du är en 30-åring med lucka i CV:t och utan utbildning, arbetslös, oanställningsbar, en del CSN-skulder du inte kan betala av... hemlös så småningom?

Eller så slutför du det du börjat, och knegar på som en Svensson med ett jobb du är halvnöjd med.

Håll ut!! Gå klart utbildningen... Tvekar gör man hela livet... Osvsett så gå klart. De ena leder ändå till det andra. Utbildningen behöver du dock för att komma någonstans.

0.01.

Rubrikförtydligande inom parentes.

/Mod.

Du börjar bli gammal. Det är lite för sent att "följa" dina drömmar. Gå klart utbildningen. Alla utbildningar har jobbiga och tråkiga moment. Finns det bra möjligheter till arbete efter studierna bör du gå klart utbildningen.

På eget bevåg - ta några dagar när du inte har någon obligatorisk närvaro på skolan, ring runt till några SYV (en på grundskolan, en på gymnasiet, en på komvux och kanske en på högskolan). Be om att få komma på besök en dag. Skugga en SYV. De blir bara glada att du vill prova yrket. Känn efter ordentligt. Ställ tusen frågor. Kan du se dig själv där om tre år?

Det är INTE försent! Tvärtom, det är nu ts har chansen att sluta hellre än om 2,5 år med en nästan slutförd utbildning.

Syo är i regel ett mycket socialt jobb. Dom jag träffat som gillat jobbet har varit dom som tycker det är kul träffa folk. Enligt mig är syo väldigt enahanda och dom pratar bara om utbildningar och yrken dagarna i ända. Fördelen är just att i dag får alla jobb och det är en trygg anställning. Nackdelen är att jag har svårt se hur en syo kan göra karriär.

Om du nu är naturvetenskapligt intresserad, varför går du inte en sådan utbildning istället på några år och blir biolog, tekniker etc? Då kan du sitta på ditt rum sedan i yrkeslivet och inte behöva vara så socialt.

Jag jobbade en gång på en teknisk avdelning med ingenjörer och det var supertråkigt. Jag har erfarenhet från syo-konsulenterna jobb från ett annat jobb jag haft. Jag personligen skulle om jag var du tänkt på vilket jobb jag vill ha, istället för vad som är kul att plugga, då det ofta inte blir samma sak i yrkeslivet.

Och göra vadå?

Testa flera andra utbildningar som inte "heller känns rätt"?

Där sitter hon om 4-5 år fortfarande osäker på vad som "är rätt" med flertalet halvfärdiga utbildningar i bagaget, ingen riktig kompetens, massa luckor i CV:et och knappt någon som vill anställa henne då arbetsgivare ogärna anställer människor som inte kan avsluta/fullfölja avgörande projekt.

jag är inte intresserad av att göra karriär egentligen, utan vill ha en trygg anställning. Att jag inte läser något naturvetenskapligt är helt enkelt för att jag inte har behörigheter till de utbildningarna då de kräver att man läst natur på gymnasiet eller läser upp dessa ämnen på komvux vilket jag faktiskt inte känner är ett alternativ så här sent i livet. Det är många ämnen som måste läsas upp i så fall.
Vad jag hört om syv är att det är ett rätt varierat arbete ingen dag är den andra lik, men det beror väl på var man jobbar- skola, arbetsförmedling, stöd och matchningsföretag,komvux osv. Du har säkert rätt i att det inte är samma när man väl arbetar.. men just denna utbildning är ju mkt praktik och är en yrkesutbildning. synd att praktiken är först termin 3 ..

Det här är faktiskt en bra ide.. vi gjorde ett fältarbete första kursen jag var en dag på en skola hos en syv och skuggade henne. Tyckte faktiskt att det kändes som ett jobb jag skulle kunna ha. Men jag tvekar så mycket när jag bara tycker kurserna känns helt ok eller lite intressanta. och den kursen vi börjat med nu känns rent utav ointressant.

Antingen har du borderline eller så tror du att arbetslivet är särskilt kul.