Schizofren? Beskriv dina röster.

Jag hör ett flertal röster, varav en utger sig för att heta Agnvall, han är troligtvis det mest degenererade ryggradslösa rövhål som existerar, alla kategorier.

Oavsett vad en människa drabbas eller utsätts för så är det alltid dennes eget fel, undantag kan göras om den drabbade är av "bättre" sort, dvs har en högre ställning i samhället.
Han besitter juridisk kompetens i den mån att han är extremt skicklig på att nedvärdera och förminska samt släta över och sopa andras olycka och misär under mattan.

Jag tittar på tv och ser:
En psykiskt sjuk hemlös kvinna sitta på gatan, det är 15 minusgrader, hon sjunger högt för sig själv samtidigt som hon gungar med överkroppen fram och tillbaka för att försöka hålla värmen.

Rösten Agnvall beskriver samma sak på sitt sätt:
Kvinnan är lycklig för hon har inga krav på sig, hon gungar i takt med sången hon sjunger för att hon är glad. Det är dessutom uteslutande hennes eget fel och ansvar att hon blivit utsatt för övergrepp och misshandlar i tidigare år, detta p.g.a. att hon är en mes och en loser, vilket nu gör att hon nu sitter där hon sitter.

Jag har fått höra många såna här "Agnvallismer" genom åren sedan jag insjuknade, både värre och lite mildare varianter.

Har ni något att säga?

Hur låter rösten?
Hör du rösten även när du är medicinerad?

Jag tror inte jag hör röster i.a.f. Jag inbillar mig att jag inte gör det i.a.f. Men jag har fått diagnos schizofreni, dock säger de att jag numera "endast" har schizoaffektivt syndrom.

Jag har dock olika alter egon... De brukar variera 3-4 om dagen.

På morgonen är jag lite orolig tills morgonmedicinen har hunnit verka, vilket gör att jag oftast sjukanmäler mig. Sedan är jag god när medicinen hunnit verka, framåt kvällen kan jag dock bli ond tills kvällsmedicinen börjar verka.

O tar jag inte min Haldol på ett par dagar blir jag rätt märklig, men främst paranoid o rädd!

Den låter som en vanlig mansröst, om än lite släpande och extremt nedlåtande, t.ex. om "Agnvall" är medveten om han sårat eller förnedrat mig på något sätt så kryddar han med lite extra nedlåtelse i sättet att prata och formulera sig. Ungefär som när en mamma tröstar sitt barn, fast med uppsåt att förnedra ännu mer.
Medicinerna hade ingen effekt på mina röster, därför tar jag inga.

Jag hör röster som säger att jag är värdelös, och om jag inte gör någon illa, så kommer jag må dåligt.dock om jag berättar om rösten för andra så försvinner ångesten. så jag brukar berätta om min röst. det kan känna som att jag har två personligheter. en elak och en glad. om dom försvann och blev ett med varandra så kanske jag finner lycka på riktigt? jag är väldigt positiv, och accepterar allting. jag tom accepterar min röst, jag accepterar inte ångesten, men jag accepterar mig själv. jag lider även av overklighetskänslor, jag är inte riktigt närvarande.

Om ovan exempel är typiskt för 'agnvalls' karaktär, så låter det som att 'han' är ytterst paradoxal i sitt resonemang och således lätt att argumentera emot.
I ovan exempel så börjar han nämligen med att hävda att kvinnan är lycklig, därav hennes vaggande och sjungande, men fortsätter med att mena att hon sitter där hon sitter på grund av att hon är en loser och mes och att situationen är hennes eget fel; ett uttalande som ju i slutändan framställer hennes situation som negativ trots att 'Agnvall' började med att mena att den var positiv enär hon var lycklig.
Låter som en korkad röst och inget att lyssna på. Gör som John Nash gjorde istället som med tiden bestämde sig för att helt sonika ignorera rösterna.

Det är ju det jobbiga med att vara psykiskt sjuk och/eller att ha med idioter att göra. Du kan aldrig få rätt eller en livsduglig tillvaro om du tvingas ha dom i din närvaro 24/7.
Du kan ju åsamka dig själv schizofreni och sätta igång och ignorera rösterna. Återkom gärna och berätta hur det gick.

Nja, jag återgav endast hur John Nash hanterade sin Schizofreni, som ju just förtäljde att han hade lärt sig att ignorera rösterna. Alltså inte att han kunde få dem att upphöra, utan att han med tiden helt enkelt inte längre brydde sig om dem; http://www.schizophrenia.com/sznews/...es/001617.html

Även schizofreniker är ju trots allt annorlunda.

För övrigt kan man inte åsamka sig själv schizofreni, eftersom det är andra faktorer som aktiverar en delvis redan medärvd predisposition.

Jag har hört en röst i huvet . Typ någon annan pratar. Dock bara en eller två gånger . Men jag fattar ju att schizofrena måste ha det skit jobbig . Den jag hörde var ju väldigt tydlig mans röst som prata. Inget flumm typ. Jag skulle bli galen om han höll på att tjata

Dom säger till mig att jag måste ta tjack för att inte få psykos och vara produktiv

[quote=Genderbender|66029486]Nja, jag återgav endast hur John Nash hanterade sin Schizofreni, som ju just förtäljde att han hade lärt sig att ignorera rösterna. Alltså inte att han kunde få dem att upphöra, utan att han med tiden helt enkelt inte längre brydde sig om dem; http://www.schizophrenia.com/sznews/...es/001617.html

Även schizofreniker är ju trots allt annorlunda.

Agnvall säger att du är okunnig, det går nästan bara att åsamka sig själv schizofreni, och flera bästevetare håller med honom.

Jag är inte schizofren men under missbrukstiden när man hade varit vaken för länge så kunde bakgrundsljud förvandlas till röster. Typ vattenkokare, bilvägar, fläktar med mera och de kom alltid från ovan, bottenvåningen eller utanför fönstret och det kvittade om lokalen saknade vind, källare eller om man satt på femte våningen.

De brukade oftast kalla en saker, snacka skit med varandra om mig över saker som hänt och ibland så var det regelrätta hot om att dom skulle skada mig, flickvännen, familj eller vänner. Rösterna var oftast från personer man nyss hade träffat men det kunde vara allt från döda släktingar till röster som inte lät mänskliga och dessa var de mest blodtörstiga.