Om ni vill veta om den andra har en partner utan att fråga rakt ut?

Nej, men skulle jag träffat dig och du var så feg att du inte vågade visa intresse och sen långt efter visat intresse så hade jag inte varit intresserad, även om jag känt något första gången vi träffats.

Finns många killar jag träffat som jag känt någon attraktion, men när man inte fått någon respons så tappar man intresset väldigt fort, går det mer än 3 ggr så är chansen väääldigt liten att man har något intresse kvar.

Finns nya andra som kommer i ens tankar istället, någon som anses charmig, just för de visar intresse.
Den ointresserade anses mer stel, tråkig och mesig.

Tänk om du skulle gå på dejt med en tjej och hon visar ingen som helst indikation på att hon är attraherad av dig, sen nästa dejt fortfarande inget sen tredje, då ger du upp i hjärnan och tänker såklart att hon är inte intresserad och sen träffar du någon annan som är intresserad, då känner du hopp och tänker mer på henne.

Den enda som skriver ointresse är DU. Jag skrev motstånd, inte ointresse. Jag går inte på dejter. Sann kärlek uppstår organiskt.

Det är allt lite märkligt, men i fantasin kan vad som helst hända. Innan du nämnde passbilden var det givet att hon ville gifta sig, men lutar nu mer åt att hon var rysk spion. Säpo hade inte behövt fråga.

Jag förstår att flashbackare inte tror mig... Vi pratade givetvis om ID eller pass och hon ville se bilden, men du verkar inte ha humor så never mind.

Som en händelse som ser ut som en tanke, så dök den här dialogen upp i en film som jag sitter och tittar på. Scenen: ett stort, lyxigt kryssningsfartyg. Personerna: en man och en kvinna som just mötts av en slump.

Han: So the Captain's table. That's a nice place to spend New Year's Eve. Ehhh... Does your husband..?
Hon: Ooooh... that work much?
Han: ???
Hon: That tentative mention of a husband, that I am supposed to correct? Even though you clocked my wedding finger twice already..?
Han: (ler, tittar bort och ser generad ut): It usually works better than that, yeah...

När jag var yngre och mesigare körde jag på att låtsas förväxla hennes eventuella pojkvän;

"var det inte din kille som XYZ~~~" med något vettigt sammanhang till. Jag tror inte att det var just det men min allmänna mesighet under den tiden ledde ofta till att jag blev friendzonad.

Det är nästan en fördel att tidigt rakt upp och ned fråga "Är du singel föresten?"
* Hon fattar att man är intresserad.
* Hon ser att man tar tag i initiativet direkt.
* Man får reda på om man ska investera mer tankemöda på henne eller gå vidare på direkten.

Precis det här jag försöker få fram.
Sen att vara modig är ett manligt drag med, kvinnor attraheras av män och inte mesiga feminiserade killar.
En annan sak, förr var killar rädda att bli klassade som bögar, idag är de rädda att visa intresse.
Om man träffar killar och de inte är intresserade så tänker man att han är upptagen/bög/inte intresserad.

Har man personens fullständiga namn kan man väl se det på sidor som hitta och Ratsit, om personen är sambo med någon i närliggande ålder. Annars kan man fråga lite typ "var bor du någonstans? Jaja ok och du bor själv eller...?" De flesta brukar dock vara övertydliga med partner på sociala medier.

Hur ofta presenterar man sig med för och efternamn? Man uppger vanligtvis sitt förnamn.

"De flesta har sina relationer deklarerade på sociala media" verkar vara ett återkommande tips/argument.
Jag håller inte med, snarare är det så att vissa har det och då vet man, men har de inte det utlagt så har man fortfarande ingen aning.
Jag kollade just upp 7 par på min FB, av de 14 är 9 mina FB vänner, 2 av de har deklarerat varandra i förhållande, resten har inte gjort det.

Att skylta med sitt förhållande på sociala media känns som något antingen gifta 50 plussare gör för att de tror att det är obligatoriskt, eller folk i tonåren/tidiga 20~ som har sitt första förhållande någonsin.

Jag tycker självklart man kan kolla om det står något, så vet man kanske, men om det inte står så är det i slutändan bättre att helt enkelt ta den sociala risken och fråga "Är du singel?"

Alla är inte det, och det där har jag faktiskt funderat på. Om en man, som man vet är gift, inte uppger sitt civilstånd på Facebook, och inte heller är Facebookvän med sin fru (eller med sina tonårsbarn för den delen), och aldrig lägger ut ett foto eller skriver någonting som ens antyder att han är gift och har barn - vad betyder det egentligen? Att han är öppen för förslag? Att han har det dåligt hemma och använder sociala media som en tillflyktsort där han slipper frun och barnen? Och nu menar jag alltså inte personer som bara använder Facebook för att driva opinion för politik eller något annat syfte, utan personer som visar upp en massa annat personligt: vänner, arbetsplatsen, hobbies, trädgården, båten, bilen, jaktvapnet, maträtter de lagat, filmer, böcker och TV-serier de gillar...

Är det här en så kallad "fråga åt en kompis-begäran?". Du avgränsade en hel del och verkar ha ett investerat intresse i frågan. Är det en specifik gubbe du åtrår?