Citat:
Paraplygissningar har funnits sedan länge, och vi vet ju att götar under medeltiden också betraktades som svenskar.
Tidigare tankar om det är att ordet bland annat har varit kopplat till solen. Man har då funnit namn som Svipdag och frågat sig om det är självdag, eller någon effekt av sol + dag.
Ett problem med det här är att Jordanes i sin beskrivning av Skandinavien tycks använda alla stamnamn på ungefär samma sätt. Sue-joppar verkar därför inte annorlunda än andra.
Den enda skilnad man kan se är att det fanns två stammar med namn på s: Suehans och Suetidi.
En mening har ibland tytts så att Danerna ursprungligen var svear, efter följande från Jordanes.
"Sunt et his exteriores Ostrogothae, Raumarici, Aeragnaricii, Finni mitissimi, Scandzae cultoribus omnibus mitiores; nec non et pares eorum Vinoviloth; Suetidi, cogniti in hac gente reliquis corpore eminentiores: quamvis et Dani, ex ipsorum stirpe progressi, Herulos propriis sedibus expulerunt, qui inter omnes Scandiae nationes nomen sibi ob nimia proceritate affectant praecipuum."
Texten har använts många gånger i historiska diskussioner för det ovan sagda, men åtminstone en översättning säger snarare att både Suetidi och Dani kommer från Vinoviloth.
Hur som helst, ifall Daner egentligen är Svear - (om man får strunta i en del av diskussionen) - måste det kunna vara möjligt att andra folk också är det. Och om de båda är en del av, eller kom från Vinoviloth, måste detsamma kunna gälla för andra stammar. Alltså så här, om en stam kan komma från en annan stam, kan det finnas fler sådana här "annan stam".
Och det vet vi väl att det gör? Åtminstone är det så att paraplybegrepp har funnits under mycket lång tid.
En annan sak att tänka på är att etnicitet är så beroende av vilka som frågar. Var det inte Bildt som skrev en bok med titeln "hallänning, svensk, europé"?
Det är utifrån det vi skall närma oss etnicitet, och som Tore Nyberg har sagt, det finns en skillnad på vad man säger om etnicitet, beroende på om man använder uttryck som folk hemma, och vad några andra säger.
Ser man på den tidiga medeltiden är det uppenbart att det fanns ett maktcentrum runt Vättern. Det är därför vi kan finna påvebrev adresserade till götiska kungar, och det är därför vi ser härskarna begravas där.
Att vi är svear eller svenskar har därför att göra med tidigare historia om vilken vi i princip inte har någon kunskap. Det enda som finns är väl i princip Ynglingatal och Ynglingasagan.
Själv har jag en enkel lösning - den som jag tror kräver minst energi - nämligen att några runt gamla Uppsala har etablerat en makt som av olika anledningar har haft hög status, och säkerligen med stöd av religion. Det var det avgörande ögonblicket.
Vad som händer sedan i Sverige är att andra härskare ville knyta an till det.
Tänker man så, så slipper man att behöva finna bevis för att makt aldrig har funnits utanför Mälardalen. I verkligheten får ju allt plats, och man kan uttrycka det på ett annat sätt. Tror någon att ett järnålderssystem hade sådan makt att de som bestämde alltid kom från samma ställe? Vi vet från medeltidshistoria att så inte var fallet.
Och genom vår historia är det inte bara de hemska hemska götarna som ställer till med problem. Danskarna bossade oss flera gånger, ända från sagatiden, och senare har vi varit styrda av mutor från utlandet.
Ska be om ursäkt för min typiska utläggning... när jag ser vad jag skrivit jämfört med ditt inlägg vill jag säga igen att det du skrivit, Varangian, är en mycket enkel och rimlig tolkning. Ordet enkel är tänkt att vara positivt. Enklare är bättre
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
