Hur lägger ni upp eran ekonomi i era samboförhållanden?

Med den definition av "riktigt man" som du har, ja, då finns det inte många riktiga män i Sverige eller någon annanstans heller för den delen. Tack och lov för det säger jag, då jag inte alls håller med om din definition av vad som är en "riktig man".

// CC

Fru, barn och bostadsrätt.

Alla räkningar dras från mitt konto. Hon swishar mig hälften.
Sen handlar vi alltid tillsammans och delar upp det ibland, men oftast betalar jag kalaset.

Min fru är ganska klassisk och gammaldags, betalar jag mer så får jag igen det. Hon städar mer hemma, gör det mer klassiska kvinnogörat och jag betalar mer. Jag tjänar ju trots allt mer.

Ungen är precis nyfödd men ska lägga in en stående överföring till ett konto á 200:- var ungefär. Hon tar barnbidraget då hon är hemma och får handla blöjor osv.

Även här fru, barn och bostadsrätt

Nu betalar jag alla räkningar för frugan är föräldraledig och vi tar inte ut full föräldrapenning. Sparar.

När bägge jobbar, delar vi på alla räkningar och för över samma summa till gemensamma kontot som vi handlar för.
Vi har likvärdiga löner.

Väldigt lätt i min värld, dela på räkningar spara samma summa om vi planerar en resa eller inköp, resten gör vi vad vi vill med. bara för att man är sambo eller gifta osv så anser jag inte att man ska dela på annat än utgifter, allt annat känns bara som ett löjligt vi är ETT tänk.

och sen mat och sånt är inte så jävla viktigt storhandlar vi så swishar hon mig för hälften men går vi och små handlar gör vi de utan att de ska va nåt att tjata om, sen om jag lägger en tusen lapp mer eller vise värse vissa månader så är de skit samma!

mina 2 kronor..

Någon gång i tidigt skede när man var svårt skuldtyngd, höll man på och delade upp utgifterna.
Som gift och med en ganska gynnsam ekonomisk situation, har vi sedan länge slutat med det.

När jag tänker efter, har vi egentligen inget speciellt upplägg alls idag.
I praktiken är det hustrun som gör inköpen och jag som betalar. Hon handlar på kreditkortet och räkningen kommer till mitt konto.
En ganska praktisk lösning, eftersom jag fullständigt avskyr att gå i affärer.

Så skall det låta...Fitta kostar å du har förstått upplägget.

Gift 4 barn. Gemensam ekonomi. Personligen har jag aldrig haft intresse för pengar eller ekonomi. Frugan sköter istortsett all hushållsekonomi. Funkar kanon hemma.

Gift, hus, barn som bor hemma. Bådas lön in på gemensamt konto från vilket gemensamma utgifter betalas. Vi tar ut en lika stor summa var som täcker personliga utgifter och eget sparande. Funkar bra och båda är nöjda.

Min fru betalar alla räkningar som har med boendet att göra. Varje månad har jag en stående överföring till henne på ungefär hälften av vad räkningarna kostar (avrundat uppåt, så hon går inte back på upplägget). Vad vi sedan gör med resterande pengar är upp till var och en. Hon betalar sin bil, jag betalar min, t.ex. Om vi åker på semester eller nåt så delar vi oftast någorlunda på kostnaden. Mat köper den som har lust, oftast är det nog jag (vi räknar inte). Jag köper mer teknikprylar till hemmet, hon köper mer inredningsprylar o.d.

Jag har egentligen ingen aning om hur mycket pengar hon har över den här månaden, men hon tjänar ungefär som jag tror jag, kanske lite mindre. Vi bråkar aldrig om pengar, pratar sällan om pengar alls.

Gift, barn, hus. God ekonomi, bägge har likvärdiga inkomster. I början av förhållandet tjänade jag mkt mer pga att partnern pluggade. Vi har alltid haft helt gemensam ekonomi vilket alltid varit problemfritt. Rent praktiskt har vi löst det så att vi har ett boendekonto, ett gemensamma-utgifterkonto, ett sparkonto o varsina lönekonton. Vi för över fasta summor till boende, utgifter o spar varje månad o behåller 10000 kr var på våra lönekonton. Om det finns nåt kvar på lönekontona när nästa lön kommer för vi över det till sparkontot som ett extra spar.

Har man ungefär lika stora inkomster är det ju bara att dela på alla utgifter naturligtvis....
Då får ju båda samma summa kvar.

Problem kan däremot uppstå om man har väldigt olika inkomst och ena personen kanske pluggat flera år, tagit studielån mm. för att öka sin inkomst.Då är ju frågan hur man lägger upp det.

Kanske detta är vettigt då?
En får ut 18000kr, den andra 32000kr=50000kr
Gemensamma utgifter 20000kr
50000-20000=30000/2=15000 kr var att spendera på vad man vill.
Då har den som tjänar mer betalat 17000kr och den som tjänar mindre 3000kr.

Rättvist?

När vi var sambor hade vi separata ekonomier, där jag betalade alla gemensamma räkningar och hon swishade mig. Vi hade även ett gemensamt kreditkort som användes till exempelvis mat, hushållsinköp, gemensamma nöjen m.m. Den enda skillnaden var att jag la cirka 500 kr mer till matkassan, eftersom jag äter ganska mycket mer än henne.

Som gifta har vi semi-gemensam ekonomi. Vi har ett gemensamt konto på Handelsbanken varifrån alla gemensamma räkningar dras, d.v.s. hus, el, försäkringar, kreditkortet. Vi sätter in lika mycket var till det kontot varje månad, förutom att jag fortfarande lägger 500 kr mer för maten. Utöver detta lägger vi undan till en gemensam hushållsbuffert och till ett semesterkonto.

Den delen av lönen som vi behåller på våra egna konton styr vi helt och hållet själva över. Om jag vill köpa något dyrt till mig själv är det helt och hålet upp till mig och vice versa. Vi grälar aldrig om pengar. Varje år har vi en familjekick-off, där vi under ett par timmar har avsatt tid för att prata om viktiga saker, bl.a. pengar. Då kommer vi fram till vilka gemensamma mål vi har och hur mycket dessa skall få kosta. Fördelen med det är att vi inte behöver fundera så mycket över det i vardagen, utan vi vet vilka förväntningar den andre har.

Vi har lättare att lägga upp vår fördelning på detta sättet eftersom vi tjänar ganska lika. Hade någon av oss tjänat mycket mer än den andra tror jag att vi hade kommit fram till att den skulle betala en något större del av de gemensamma utgifterna.