Konservatism inspirerade Nationalsocialismen och Fascismen?

Ja, det gäller att skilja nationalism från allmän etnocentrism. Ibland påpekar vänsterskribenter att "nationalism inte är gammal alls" eller "nationalism kom till på 1700-talet", med följden att icke-kunniga läsare tror att det är en ny företeelse att värna sitt eget folk.

Bra, jag ska göra det när jag får tid. Just nu hinner jag bara besvara / kommentera / ställa frågor om det här inlägget.


Kanske du har rätt, men jag undrar om de nordiska nationaliterna är "pappersskapelser" i någon högre grad än alla övriga nationer på jordens rund? Åtminstone verkar största delen av nordborna kända sig mycket trygga i sin nationella identitet. Och de kan utöver den även ha en stark regional identitet, och dessutom identifiera sig som nordbor, nordeuropéer och så vidare. Dessa olika identiteter står inte i konflikt med varandra, vilket fallet kan vara i vissa andra, inte fullt så lyckligt lottade länder.


Fast trots denna likriktning, så talar man fortsättningsvis alldeles olika i olika delar av det svenska språkområdet. Skåningar, smålänningar, norrbottningar, göteborgare med fler snackar ännu år 2023 på sitt eget särpräglade vis, även om det kanske var ännu mer särpräglat år 1923 eller 1823.


"Det naturligt definierade nordgermanska språkområdet" låter med förlov sagt som en likadan "pappersskapelse" som du anser att de nordiska nationella identiteterna är. Och framställningen av hur finlandssvenskarna "på onaturligt vis dragits bort från deras västliga grannar" känns också rätt egendomlig. Har du någon auktoritet att åberopa?

Det nuvarande Finland var från början ett antal svenska län, som vid freden 1809 - vilket du törhända vet - revs loss från Sverige. Området gjordes till ett storfurstendöme i förbund med det ryska kejsarriket, men fick ett vidsträckt självstyre. Omsider inleddes i detta storfurstendöme byggandet av en nationell finsk identitet, en process av samma typ som i mången annan nation. Finska språket var modersmål för huvuddelen av befolkningen, och det var således naturligt att finskan sågs som nationalspråket.

Dock fanns i Finland också svenskspråkig befolkning, och även inom den uppstod så småningom en form av nationalitetsrörelse. Inom denna rörelse framhöll man ända från början vikten av de gamla förbindelserna västerut, till "det gamla moderlandet" Sverige och även övriga Norden. Samtidigt såg man sig som en del av Finlands folk. Man skapade benämningar som "finländare", som skulle syfta på alla invånare i Finland, oavsett modersmål, och "finlandssvensk". Båda dessa benämningar väckte stor ilska bland nationalistiskt sinnade finnar - enligt dem skulle Finland vara en ren nationalstat, med finska som enda officiella språk, och alla parallella identiter och benämningar sågs som snudd på förräderi.

Språk- och nationalitetsstriden i Finland upphörde i stort sett med andra världskriget. Det är numera självklart för de flesta i Finland (enstaka inskränkta och intoleranta undantag finns) att de svensk- och samiskspråkiga är lika goda finländare som den finsktalande majoriteten. De svensktalande ser sig (förutom enstaka undantag) som finländare, deras hemland är Finland, punkt slut. Men de värnar också om de språkliga, kulturella och övriga banden till Sverige och resten av Norden. Att de flesta svenskspråkiga också talar finska, och en stor del ser sig som helt tvåspråkiga, minskar inte betydelsen av förbindelserna västerut.


Ja, så var det kanske då. Nu finns det dock andra faktorer som kan få en resande finlandssvensk att känna gemenskap med de trakter han besöker. Han kan färdas djupt in i finnbygden, som han vet är en del av hans fosterland, och han kan för det mesta tillräckligt med finska för att göra sig förstådd där. Han kan göra en tripp genom Sverige, fröjdas åt att kunna tala sitt modersmål där, och återvända från sin resa uppfylld av glädje över att bo i en del av världen där vi kommer så bra överens, där landsgränser knappt ens märks.

Hurdana "pappersskapelser" våra nordiska nationer än må vara, så tycker jag som obotlig pragmatiker att systemet är så bra det överlag kan bli. Vad tycker du?

För övrigt tycker jag att diskussioner om finlandssvenskar och finlandssvenska kunde föras i dessa trådar:
(FB) Finlandssvenska och finlandismer - samlingstråd
(FB) Åsikter angående svenskfrågan i Finland

Hur det ser ut i resten av världen vete Fan, men bara för att samma sak har hänt i andra delar av världen, så gör det inte det som skedde i Norden något bättre. "Om dina vänner hoppade från ett hus, skulle du också göra det?".

Att "svensk", "norsk", "dansk"och "finländare" är hur folk identifierar sig i dag ställer jag mig inte mot; det är fakta. Men det är endast så för att staterna (inte Finland) tvingade bort nästan alla skillnader mellan människorna så att deras dröm om ett enat folk under staten till slut blev sann.
Om t. ex. den finska staten hade fått för sig att tvinga alla finlandssvenskars barn att lära sig finska i skolan och stigmatiserat svenskan (vilket hände lapparna i Sverige), hade du ju givetvis blitt förbannad, men dina barnbarnbarn, som hade fötts i ett helfinskt Finland, hade varit bekväma i sin finska identitet. Den slutgiltiga identiteten hade varit äkta - dina barnbarnbarn hade verkligen sett sig som finnar - men det tillståndet uppkom verkligen inte på naturlig väg. Det är detta som är min poäng - att skapandet av dessa identiteterna aldrig var rättfärdigat.


Jag tror du underskattar lite hur stora skillnaderna var förr. Du har antagligen hört talas om Älvdalska och "bondska", men det var knappast bara i lilla Älvdalen och några enmansbyar i Västerbotten som man talade mål som hade varit väldigt svårbegripliga för en nutida svensk. I nästan hela Norrland talade man på ett mer eller mindre lika obegripligt sätt som i de "bondska" klippen på Youtube. När man går i genom gamla inspelningar så är det slående vilken mångfald som har försvunnit de senaste 150 åren.


Med "naturligt definierad" menade jag att gränserna inte bestäms av en statsmakts officiella rikesgräns, utan av var folk faktiskt bor. Kolla på den här kartan över lapparnas gamla utbredningsområde: Länk Detta var vad jag menade med "naturligt definierat kulturområde".

Det här är ett litet sidospår för att utveckla mitt sista stycke i förra inlägget.
Ta en titt på kartan igen. Lägg märke till hur lapparnas utbredningsområde överlappade med t. ex. Jämtland. Lapparna och jämtlänningarna var inte bara "grannar", utan de levde på samma mark. Trots det tror jag nog att du anser det rimligt att lapparna i Jämtland kände mer samhörighet med lapparna på Kolahalvön flera hundratals kilometer bort än deras jämtländska grannar som bor på samma landsyta, trots det stora avståndet. Det är för att lappar och germaner i grunden är olika folk.
Lika så kände finlandssvenskarna mer samhörighet med dem andra germanerna i väst än med finnarna som bodde rätt nära dem, trots hela östersjön.

Här börjar felen. Man hade fått en viss landyta för sig själv, och utgick från att denna landyta skulle innehålla ett enat folk inom landytans gränser (nationalstat). Första felet här är tanken att denna självstyrande landyta var tvungen att ha ett enat folk, trots att det historiskt aldrig har varit så. Så man tittade på kartan och tyckte att det var rimligt att landet skulle ha ett "finländskt" folk och eftersom de finlandssvenska delarna låg på denna landsyta och var skilt från Sverige med stora Östersjön, så kändes det rimligt att finlandssvenskarna skulle tillhöra det nya Finland. Det är slutsatsen man drar när man tittar på kartan, men nere på marken ser det inte ut så. Som jag förklarade i det förra inlägget var finlandssvenskarnas bygdemål mycket närmare de i väst än finskan, som inte ens är ett indoeuropeiskt språk och därför var totalt obegripligt för dem. Så om man hade bortsett från att finlandssvenskarna på kartan såg ut att passa bra i hop med finnarna, så hade man varit tvungen att till slut erkänna att de hör bättre i hop med grannarna i väst.

"enligt dem skulle Finland vara en ren nationalstat, med finska som enda officiella språk, och alla parallella identiter och benämningar sågs som snudd på förräderi."

Här avslöjas nationalstatens mörka natur. Det var en djävla tur för er finlandssvenskar att Finlands makthavare fanns i Helsingfors och inte i typ Rovaniemi, för då hade ni kanske knappt ha funnits längre. För det var exakt så det gick med lapparna i Sverige. Enligt svenska staten "skulle (Sverige) vara en ren nationalstat, med (svenska) som enda officiella språk, och alla parallella identiter och benämningar sågs som snudd på förräderi." Till skillnad från finnarna hade dock svenskarna makt och de lyckades därför uppfylla sitt önskemål om en ren nationalstat.


Just nu är det bra, ja, men vägen hit var inte alls bra.

Som jag nämnde innan så kunde det dock ha gått mycket värre. Finlandssvenskarna kunde ha nära på dött ut eller så kunde det (mycket mindre sannolikt) ha blivit ett blodigt inbördeskrig om makten hade hamnat i finnarnas händer.

Det stämmer väl att konservatismen inspirerade till fascismen och nationalsocialismen då konservatism är den kristna politiken som gällt sedan kristnandet i länder som Polen och Sverige. Fast just nu är det kaos i Europeiska länder som t.ex. Polen, Sverige Tyskland och Danmark och istället för att ställa om samhällena till elitiska kristna samhällen där onyttig mat/snacks och tobak samt alkoholförtäring är förbjudet t.ex., så fortgår denna cirkus i Sverige med fullt med muslimer, socialism samt idiot-förtäring samt berusning samt rökning och snusning t.ex.! Varför är det så mycket jädrans idioti helt legalt när sunt förnuft är att man måste sluta bete sig som mänskliga svin för att kunna ha bättre livsöden och hälsa i vår kristna region!

Min poäng var att man bör skilja på klassiskt konservativa, som ju framför allt är just konservativa och därför historiskt ofta försvarat den bestående ordningen, och den tyska radikalkonservativa rörelsen, som hade en revolutionär och antidemokratisk agenda. Dessa ville alltså avskaffa den demokrati som införts i Tyskland efter första världskriget (Weimarrepubliken). Radikalkonservatismen hade både idémässiga och personliga anknytningar till fascismen och nazismen.

Sedan har du rätt i att den svenska högern ville skynda långsamt i rösträttsfrågan, men något absolut motstånd handlade det inte om. Det var faktiskt amiral Lindmans högerregering som införde allmän rösträtt för män i val till andra kammaren 1911.

Vad gäller införandet av rösträtt för kvinnor och allmän och lika rösträtt även i val till första kammaren, så fick den reformen stöd också av den konservativa majoriteten i första kammaren 1918, utan vilket reformen inte hade kunnat genomföras.

Vad gäller första kammaren, slutligen, så bör man notera att det var sossarna som länge ville behålla den, eftersom dessa indirekta val gynnade dem och var en del av förklaringen till att Tage Erlander kunde regera så länge.

Dem klassiska konservativa vill behålla dem priviligierades ställning och var starkt negativa till sociala reformer som dem anser underminerar deras ställning reformer som först socialliberaler och senare socialdemokrater infört.

Om du faktiskt läste vad jag skrev i stycket du citerade inser du att detta är en förenklad bild av i vart fall den svenska historien. Det konservativa motståndet mot politiska reformer på kontinenten handlade ofta om att skydda den landägande adelns intressen. I det svenska samhället med många fria bönder spelade detta en mindre roll.

När det gäller sociala reformer var den konservative tyske kanslern Otto von Bismarck en pionjär.