Tror ni att era liv hade sett annorlunda ut om ni varit politiskt korrekta?

Tog den så illa? Det handlar inte om vad du tycker är pk, det handlar om att du inte säger ifrån.

Du menar alltså att du sitter och hör vad folk säger men du är tyst och dissar dem mentalt. Är inte det pk så vet jag inte vad som är det.
Om du hade sagt ifrån och sagt din åsikt så hade du inte varit pk.

Extremt svårplacerat ämne, så om någon moderator anser tråden hör hemma annorstädes är det inte mig emot att flytta den.

Jag tror det undkommer få att det alltid innebär svårigheter att slå sig fram i ett samhälle där man som individ är oense med etablissemang och politiska normer kring vissa frågor. Må finnas en variation från totalitarismen fullständiga munkavel till liberala samhällens ogästvänliga acceptans. Men att vara kontroversiell har varit och kommer alltid vara en karriärsbarriär, i synnerhet om man vill ta plats i det offentliga rummet. Att idag associeras med exempelvis konservatism, nationalism eller utstickande åsikter i allmänhet stänger många dörrar som är öppna för andra; från renodlade uteslutningar till en mer subtil undvikandekultur bland arbetsgivare och människor med inflytande.

Jag har i grunden accepterat dessa förutsättningar. Kanske rentav varit ödmjuk nog att kunna känna mig tacksam över att inte behöva oroa mig för att bli avrättad likt många dissidenter genom historien, och att jag därtill också besitter ett juridiskt skydd för min yttrandefrihet. Må vara att detta skydd i praktiken inte alltid räcker till för att undkomma hot och angrepp från anonyma.

Med detta sagt kan jag inte låta bli att ändock fråga mig hur mitt liv hade kunnat se annorlunda ut om jag burit på attityder som varit mer i linje med rådande klimat. Hade jag istället för att skriva texter på Flashback och Motpol inför några tusen läsare kunnat ha en avlönad tjänst på en större tidning? Hade jag haft möjlighet att marknadsföra författade böcker för en bredare publik? Hade jag kunnat göra politisk karriär inom ett riksdagsparti?

Det är så klart omöjligt att besvara frågor som dessa då det fortfarande skulle krävas talang, en säljande personlighet och givetvis kontakter för utstakade mål. Men vägen hade varit betydligt rakare och målsättningarna mer realistiska. Och, om inte för egen del, så är jag i alla fall övertygad om att det finns andra som besitter talang och förmåga att lyckas i ett annat politiskt klimat än rådande. Kontrasten blir där till stor när man pratar med eller läser om personer med så kallat "politiskt korrekta" åsikter som tycks få allt de önskar bara genom att peka. För att inte tala om alla som lyckosamt byggt en karriär inom kändisvärlden uteslutande på att behandla ståndpunkter som ges positiv uppmärksamhet.

Hur upplever ni det själva? Gör det er bittra att dras med nämnda handikapp? Upplever ni förhållandena som orättvisa? Hoppas ni på samhällsförändringar som möjligtvis även skulle innebära förändring för er på ett personligt plan?