30:e November

Då var den dagen här igen som om det vore 90-tal.
Dagen då Karl XII dog.

Jag tänker, har man ingenting att vara stolt över så skapar man någonting. Varför inte en frusen staty i Kungsträdgården att stoltsera med och samlas kring. En mötesplats, en tradition som värmer i novemberkylan. Ett minne att slåss för och bevara när ingen annan myt biter i folksjälen.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...on-i-stockholm
https://www.youtube.com/watch?v=XLO9Gaa0TKs

Vilka sympatier hade ni räknat med?
Vad var drömmen värt att minnas?

Hur känns det när ingen längre minns vad Sverige, vad det nu är, hotas att sjunka som Vasaskeppet med sina dyrgripar. Inte ens sjönöjet höll när svensken skulle erövra världen när han trodde att kusten var klar. Och nu ska ni, bundna till er egen historia göra er hörda och segla alla världens hav med en inbillad och helig allians med väst.

Tillåt mig som finsk fråga vad ni minns med ära?

Varför är Karl XII värd att hyllas?
Vad är det som är så speciellt med honom och hans död?

Vad mer exakt kämpar ni för och vad är det som känns på RIKTIGT?

Vi har inte råd att annat än som mest dra inspiration ifrån det förgågna idag. Och det är ju fint på sitt sätt. Men jag tror att den omdaning utav världsordningen vi är på väg in i idag kommer att ödelägga historien på så simpla premisser så att det kommer att överskugga den.

Det är alltså Karl den XII:e du vill diskutera? Märligt att blanda in ett skepp långt före hans tid.

Det är just det här jag vill få reda på, varför ni inte nyttjar bilden av dagens Sverige istället för döda hjältar, vilket jag hoppas på att få en anledning till att tycka det. Vad är det med Karl XII som är så in in nordens viktigt i dag?

Läsförståelse har aldrig varit svenskens starkaste sida, men när du nu har frågan, hur skulle du argumentera för hans betydelse? Beskriv gärna så inklusive alla neg*er och arab*r förstår. Varför är han så stor och betydelsefull och framför allt just för dig?

Det är andemeningen, viljan och det folkliga hoppet.

Ja, men om vad?

Jag fattar inte varför du är så fixerad vid just Karl XII.

Men ett generellt svar skulle kunna vara att vi använder historien för att förstå vilka vi är och hur vi blev dem vi är, och ibland dra lärdom om hur vi borde gå vidare.

Den folkliga gemenskapen. Vår nationalitet. Vi är ett folk. Och vi har en naturlig sammanhållning.

Personligen förstår jag inte varför man firar ett nederlag.

Det är knappast min fixering.
Jag förstår, men vad är han värd att minnas för och härja om på stan?

Varför är ni då sammanhållna och enade kring hans öde?
Vad i det är bra för bilden av Sverige?

Jag har lite svårt att förstå hur bara ett namn är anledning nog att hålla samman.