Min tolkning av Markus 12:31

"Den som älskar någon mer än mig är inte värdig att bli min lärjunge." -Jesus

Det finns ett annat liknande ord;

"Den som inte hatar alla och därtill sitt eget liv är inte värdig att bli min lärjunge."

(kursiv är nedkortat, men lydelsen är densamma)

Frågan är inte om ni älskar eller hatar utan om ni tror på och älskar sanningen, för utan den är allt ni tänker, känner, säger och gör bortkastat, en ren förlust och ett bedrägeri om ni gör det i Jesu namn, i sanningens namn.

Ni ska älska med sanning och rätt, bara den sanna och rätta kärleken är vägen till Fadern och evigt liv. Det jag skriver här är logiskt och förnuftigt, såklart, det är ju Sanningens ord och inte mina egna. Om inte sanningen kommit till oss som människa skulle ingen människa kunnat förmedla den till oss.

Det kanske menas mer att du skall ha förstående för andras felsteg och inte hata någon för felsteget eftersom du själv kanske någon gång gjort samma felsteg.
Jag tror mer att det handlar om sådant.

Ja, det största problemet är ju hur otydlig bibeln är. Eller så anser Gud att det inte är så viktigt med vissa delar av bibeln.

Det är nog människorna i bibeln som rört till allt och Guds frånvaro som även det krånglat till det hela, om inte Jesus nu då översatte orden från Gud till ett mer mänskligare, mer närvarande och mer påtagligare sätt.
Men som även han krånglade till allt själv med alla underliga metaforer och dylikt.
Eller också förstod människorna på den tiden inte mer än metaforer.
Markus var väl själv en av dem som krånglade till allt.

Bibeln är inte alls otydlig, de som vill förstå kommer att förstå. Den delen av Guds ord som är på tal här är ovärderlig att förstå. Det är allas plikt och skyldighet att själva förstå sådant, och vi kan inte skylla på någon annan för att de gjorde saken otydlig; den är lika "otydlig" för alla människor. Jag har 4 syskon som fick samma uppfostran och undervisning om Gud som jag själv, men jag ensam har hållit fast vid vad jag fick höra. Nu dömer de mig och de ord jag tror på därför att jag inte själv uppfyller allt som Gud förmedlat till oss, men om jag går under därför att jag försummade något så kommer de gå under därför att de inte lyssnade över huvud taget, utan dömde Gud för vad någon människa sagt eller gjort.

Men Gud fäller inga domar i förväg och det är inte heller han som aktivt dömer någon, det är vi som dömer oss själva när vi inte lyssnar på sanning och rätt. Gud som är sann och inte gör något orätt måste låta det gå oss som vi förtjänar, så om vi inte själva visar tålamod, barmhärtighet och uppriktighet, trofast kärlek som övervinner alla lidanden och all död, då har vi förkastat Guds kärlek, hans Son och alla sanningens barn. Men om vi håller fast vid Guds godhet så ska han hålla fast vid oss. Då visar vi att vi har Jesu ande hos oss: "Om ni älskar mig så bevarar ni mitt ord, och Fadern ska älska er, och vi ska komma till er och stanna hos er."

Att människor kan krångla till Guds ord och inte skriva tydligt vad som gäller/menas säger ganska mycket om Gud. En Gud borde inte ha några problem med att få människor att skriva ner klart och tydligt vad som gäller.

Du kanske ska säga detta, att bibeln inte är otydlig, till de tusentals olika inriktningarna inom kristendomen?
Det har gått flera tusen år och folk är fortfarande inte ens överens om sådant som borde vara solklart.
1. Är Jesus Gud
2 Finns helvetet
3 Vad krävs för att bli ”räddad”

Jag vet att detta är off topic här, men jag ser dessa saker som ett stort tecken på att Gud är väldigt inkompetent.
Dessutom är Gud omoralisk och ond, men det är också off topic.

Ja det anser jag med men så är ju inte fallet.
Dessutom kan jag tycka att de flesta människor följer dessa regler utan att vara troende.
De behöver inte bibelns texter för att lära sig att älska eller lära sig att inte hata någon.

"Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull.", "alla" exkluderar inte de som kallar sig Guds barn, om vilka Jesus säger; "ni har Satan till fader." De som inte tror på den sanne Jesus tror på Satan, alltså lögnen i sanningens namn.

1. Jesus är Anden från Gud som talat till oss ända från början, för och genom honom blev den här skapelsen till. Det var Jesus som sa till Fadern i början; "låt oss göra människor till vår avbild."

Om man uppmärksamt studerar alla de ord som Gud och hans vänner givit oss så förstår man detta.

2. "Herren, er Gud är en förtärande eld, och han brinner i evigheters evighet." Gud är en förtärande eld som aldrig upphör för dem som hatar sanningen men ett livgivande ljus som lyser för evigt för dem som älskar honom. Ja, helvetet finns lika mycket som himmelriket, det är vad ni tycker och tror och utifrån detta säger och gör, som avgör vilken del ni får hos den Sanne.

3. Tro på Jesus och på Fadern som sänt honom. Lyssna av hela ditt hjärta och ditt förstånd och sök med all din kraft att ta Jesu ord till dig, om du verkligen lyssnar så kommer det bli uppenbart vad du måste göra.

Så döm inte sanningen utifrån de som säger sig tjäna Jesus, ett namn är inte mer än vad det står för, men sanningen är en och hans Namn ska bli helgat.

Alla människor har alltid hållit en del av Guds ord, men om man inte erkänner alla hans ord så har man inte den hela och rena sanningen och man vet heller inte vart den kommer ifrån och vart den är på väg. Vad är det då för nytta med det? Att se lite grann så man kan hävda att man ser vart man är på väg, och bedra andra halvblinda till att följa med dit och dö?

Alla orden ingriper för det mesta " du skall älska din näste som dig själv"
Hade räckt med de orden.
Det finns även människor som varken älskar sig själv eller andra.
Om det nu finns någon ren sanning så kommer förmodligen Gud individuellt se på individens agerande i olika situationer och förstå individens agerande.
Människor kan omöjligtvis vara en och samma person, möta exakt samma sak eller känna, tänka och tycka exakt likadant.
Individen har sin egna personliga kamp eller ingen kamp alls.

Människor är inte eniga om vad kärlek vill säga, så det håller inte. Bara Guds kärlek ger evigt liv, och de som fått gåvan att höra talas om den har också fått skyldigheten att pröva den och se att Gud är god.

Vad menar ni att Gud ska göra? Gå framför er och säga er i varje stund; "gör si eller gör så"? Så gjorde Herren med Israels folk i öknen, och fastän han hade tålamod med deras förstockelse och gav dem sådana högtider och regler som alla andra folk hade, så ville de ändå inte höra något om tron och kärlekens lag. Herren gjorde tecken och under vid sidan av att tala till det folket, men ju mer han uppenbarade sig för dem, desto mer stretade de emot, och ju mer han undervisade dem, desto mer döva och blinda blev de.


Återigen; ALLA har hatat sanningen, ända från början, ingen människa utom Jesus, som kom från Gud, har någonsin älskat hela sanningen. Det var därför som fäderna och profeterna inte kunde ta emot allt vad Herren hade att säga som de aldrig fick höra Jesu ord. Mose invände till att tjäna Herren, men lärjungarna förnekade Jesus och flydde för sina liv. Vad får er att tro att ni är annorlunda, att om Gud bara hade materialiserat sig inför er och sagt er allt med kristallklar tydlighet, att ni skulle falla på knä och ställa er till hans tjänst?

Ni kommer inte älska sanningen mer bara för att han närmar sig er, nej, det är som Jesus sagt; "Närma er Gud så ska han närma sig er."