Citat:
Ursprungligen postat av
GuteNacht
Kommer folk köpa och läsa färre böcker med tiden och/eller sluta göra det helt med människors utvecklande, teknologins acceleration osv?
Kommer böcker kanske sluta användas snart? eller kanske är det tvärt om?
För att ge en mer kulturell (eller kultursociologisk) vinkling på frågan:
Det har blivit svårare och svårare att försörja sig
enbart (eller primärt) på att skriva böcker. Förr kunde ett ganska stort antal författare "leva på sin penna" (romanförfattare, poeter, dramatiker, historiker som skrev för den bildade allmänheten, journalister/fria debattörer som också skrev böcker osv) och de syntes också i en betydande offentlighet som genererade både pengar, medial synlighet, diskussioner och status (tidskrifter, radio/tv, kultursidor, litteraturkritik, live paneldebatter och uppläsningar osv). Numera är allt detta uttunnat, varken bokbranschen, tv eller tidningarna har längre råd att bära upp ett brett skikt av författare med någon slags litterär klass på det sättet. Väldigt många litterära och kulturella tidskrifter har lagts ner sedan 1990 och kultursidor och kultur-tv har halvt i tysthet stängt dörrarna för den här litterära kulturen.
Idag har vi ett litet skikt av stjärnförfattare (som ofta skriver någon form av deckare, snarare än "riktiga" romaner). Ni känner namnen: Lars Kepler, David Lagercrantz, Camilla Läckberg, Denise Rudberg, Jonas Gardell, Martina Haag, Jan Guillou... De här figurerna skriver ganska lättsmälta böcker och är proffs på att marknadsföra sina romaner och sin person, de har god tillgång till tv, radio, bokmässor och kvällstidningar och de har tumme med den s k litteraturkritiken för sina böcker (dvs tidningarna vill inte utmana genom att såga deras böcker). Dessutom jobbar de här författarna ivrigt och långsiktigt med sin marknadsföring: David Lagercrantz t ex kan lägga två år på att turnera och göra media när han har släppt en bok, och även under tiden då en ny bok är under arbete görs det ständiga medieutspel för att ens namn ska stanna kvar i mediebruset.
Gångna tiders författare behövde inte alls plöja ner lika mycket energi i att personligen marknadsföra vad de skrev, och de var därmed inte lika beroende av att ha en publikvinnande persona eller, brutalt uttryckt, se anslående ut och kunna göra intervjuer och kallprat framlänges och baklänges. Både Pär Lagerkvist, Torgny Lindgren och Ulf Lundell hade varit chanslösa om de börjat i 2000-talets litteratur- och medieklimat, för att inte tala om högbegåvade särlingar som Vilhelm Ekelund, Erik Lindegren, Gunnar Ekelöf eller Eyvind Johnsson.
Det stora skiktet av författare som inte säljer hundratusen ex på det sättet och inte är gäster i tv-sofforna, vars böcker inte blir filmer och tv-serier, lyckas inte få skrivandet att bära sig längre. Många satsar stadigt egna pengar - ärvda pengar eller pengar från ett dagjobb som tar mycket mer krafter i anspråk än för ett halvsekel sedan - för att kunna skriva eller ge ut sina böcker (visste ni att det har blivit vanligt att både fack- och skönlitterära författare skjuter till eget cash till förlaget för att få en bok tryckt?). Ganska många författare har börjat mumla om behovet av mecenater när både staten och förlagen backar från sitt tidigare ansvar. Det är klart att den här urlakningen av "böckernas värld" är tydligast inom små språkområden, men tendensen har börjat märkas även i England och Frankrike även om försämringen inte alls har kommit lika långt där som hos oss. Nej, det ser inte ljust ut.
