Citat:
Jag tror att de flesta svenskar inklusive journalister och politiker på ett undermedvetet plan redan börjat inse att det är på väg åt helvete.
Tyvärr har de målat in sig själva så långt in i hörnet är det är svårt för dem att ta sig ut. Det gäller både utåt och inåt. Dvs det är svårt för dem att t o m inför sig själva inse att de haft tokfel. Därför blir de snarast allt mer rabiata i sin fanatiska massinvandringstro.
Det blir allt mindre kreativ diskussion och alltmer ren fanatism och åsiktsförföljelse av det hela. Den enda politik man har idag är "nej till SD" och "värdegrund". Det är förståeligt om man känner motvilja mot en del aktiva och väljare i SD men man måste ändå ha någon egen politik och några egna lösningar på något.
Tyvärr har de målat in sig själva så långt in i hörnet är det är svårt för dem att ta sig ut. Det gäller både utåt och inåt. Dvs det är svårt för dem att t o m inför sig själva inse att de haft tokfel. Därför blir de snarast allt mer rabiata i sin fanatiska massinvandringstro.
Det blir allt mindre kreativ diskussion och alltmer ren fanatism och åsiktsförföljelse av det hela. Den enda politik man har idag är "nej till SD" och "värdegrund". Det är förståeligt om man känner motvilja mot en del aktiva och väljare i SD men man måste ändå ha någon egen politik och några egna lösningar på något.
Ja, vi är nog helt överens.
Jag skulle t.o.m. hävda att det i Sverige varit några partier, främst MP (men även C, L och V) som p.g.a. det politiska läget fått ett oproppentionerligt stort inflytande i just denna fråga. Jag är inte helt övertygad om att de andra alltid varit lika övertygade. Dock måste de utåt stå bakom de överenskommelser de medverkat i.
Dessutom har de stora partierna, M och S, även varit splittrade internt. M har haft sin mer nyliberala falang och S sin mer postmarxistiska feministiska falang. Båda nog i minoritet i sina respektive partier, men likväl krävande och gapiga på sina olika sätt. Det är vad jag förstår stora interna slitningar inom båda parterna just nu. Partiledningarna försöker hålla ihop partierna med kompromisser, jag är tveksam till att det verkligen är det optimala?
Men de har även problem med minskat väljarförtroende. Står de fast vid sina tidigare beslut förlorar de väljare då situationen blir allt mer uppenbar för alla. Byter de förlorar de dem som delade deras politik, utan att återfå de väljare som lämnat och inte litar på dem längre.
Vad väljarna står i denna fråga finns det ju undersökningar om sedan decenier tillbaka.
Just journalisterna i msm undrar jag... Visst kan man argumentera att de rapporterar det deras chefer sagt åt dem och cheferna är tillsatta av ägarna. De finns nog en blandning, men jag tror dessvärre de flesta faktiskt är tämligen ärliga, de hade annars kunnat nyansera sig mer eller lagt fokus på andra frågor etc.
Likväl kan nog utvecklingen på sikt bara ta en riktning - Den danska.
Jag kom att tänka på en serieteckning jag såg för många herrans år sedan där det skämtades om att det efter 2:a världskriget var omöjligt att finna några tyskar som ö.h.t. kunde minnas att de någonsin varit nazister. Kanske får vi se något liknande i denna fråga om några år, alla kommer förneka att de någonsin stött våra tids i-&i-politik? (Visst Anders Lindberg, Henrik Arnstad och några till kan dock inte förneka, de kommer sluta sina dagar i "bunkern".)
