Att ordna med inför avfärd

Vilken diagnos eller tillstånd avbröt du medicinbehandling för? Vad var det som gick snett när du väl gjorde det?

Jag menar att mediciner endast bör tas om man är riktigt sjuk, och då talar jag om dödliga sjukdomar orsakade av i huvudsak virus och bakterier. Att ha blivit tilldelad s.k. diagnoser med i många fall skevt formulerade kriterier ser jag knappast som något som kräver någon form av medicinsk behandling alls. Läkare skriver dock gärna ut mediciner till både höger och vänster, dels för att det är det de har lärt sig att man ska göra under sin utbildning (det finns mycket pengar att tjäna inom läkemedelsindustrin...) och dels för att det är bekvämt för dem själva att kunna avsluta ett patientärende utan att behöva gå till botten med problematiken, om någon sådan över huvud taget finns.

Emellertid kanske jag ska omformulera mitt tidigare inlägg något. Beroende på hur många mediciner hon tar och i vilken omfattning hon tar dem kanske hon inte ska avbryta behandlingen helt med en gång, utan istället sakta trappa ned den så att kroppen inte får någon chock av en alltför hastig omställning.

Jag har själv varit nedstämd i många år, men jag har aldrig låtit mig dras in i någon egentlig depression. Jag lyssnar till min Fylgja och gör det som är rätt och riktigt trots motgångar genom att vårda både mitt inre och mitt yttre och att alltid sträva efter självförbättring. Några lyckopiller har jag aldrig ens tänkt tanken på att ta. Inte heller har jag någonsin ens funderat på att avsluta mitt eget liv. Man måste tänka på vad som faktiskt är bäst för sig själv (och därmed även för dem i sin omgivning, om några sådana finns) både på kort och lång sikt.