Hur kunde barnvittnena under häxprocesserna komma på historierna?

Barn är inte idioter, som vissa tycks tro.

Egentligen är det konstigt att vuxna människor kan tro att barn är komplett naiva och okunniga om allt, eftersom alla vuxna ju själv har varit just barn en gång i tiden.

Och därför borde de vara hur väl medvetna som helst om vad barn kan tänkas hitta på för något.


Jag såg en dokumentär på SVT för några år sedan som handlade om en slags nutida "häxprocess" (med barn som de "trovärdiga vittnena och offren).
Det var en amerikansk manlig, medelålders mellanstadielärare som blivit anklagad - och dömd - för att ha gruppvåldtagit en hel mellanstadieklass skolpojkar (tillsammans med sina söner. Lärarens egna söner alltså).


Och dessa skolpojkarna (mellanstadiet, 11-12 år gamla) berättade Mycket ingående och detaljerade skräckberättelser för polisen.
Berättelserna var samstämmiga också (för de kunde prata med varandra om åtalet, under hela tiden förundersökningen varade).

Läraren blev dömd just pga skolpojkarnas så detaljerade berättelser.
Polisen, och domaren (och juryn) resonerade precis som TS gör, att barn minsann inte kan hitta på något sådant, eftersom barn inte har kunskaper om sex.



Men, om man hör Vad det var som dessa skolpojkarna anklagade läraren för, så förstår ju Vem Som Helst att det är typiska förpubertala pojkfantasier.
Ingen som har riktiga kunskaper om vad sex är för något hade kunnat säga något sådant.
För det är fysiskt omöjligt det de yrade om.

Bla påstod barnen att läraren - tillsammans med sina söner - brukade ställa upp skolbarnen på rad inne i klassrummet, och tvinga dem att ta av sig byxorna.
Sen stod de på rad, böjde sig framåt - och läraren och hans son "hoppade bock" över dem.
En och en, där pojkarna stod på rad.
Och för varje hopp så landade läraren rakt i baken på pojken, för ett snabbt "backstick", och sen hoppade läraren vidare till pojken framför, osv, osv, osv.

Lärarens son följde sen efter, och hoppade också bock med bakstick, på varje skolpojke.




Dvs detta är ju Exakt så som skolpojkar i mellanstadiet pratar med varandra om angående vad de tror är "sexuellt möjligt" och inte.
De förstår ju inte att det hade varit en fysisk omöjlighet för läraren att "hoppa bock med bakstick" så som de fantiserade det.
För skolpojkar i 11-årsåldern har ingen kunskap om sex och sexuella förutsättningar. De vet inte vad som är möjligt och vad som inte är möjligt.
De vet det inte eftersom de inte ens känner sin egen sexuellt utvecklade kropp än.



Ändå blev läraren dömd.


Och rövarhistorier som denna är det Fullt av i de gamla häxprocesserna.
Dvs även barn kan fantisera. Även barn som inte har egen kunskap kan fantisera om det de inte har egen kunskap om.

Nja, nu var det ju inte direkt så att dessa visbarn plötsligt kom på en historia som sedan fick konsekvensen att bli Sverige enda massmord.

Fenomenet med visbarn, dvs. de barn med visdom att kunna peka ut kvinnor som häxor, har sin grund i en av Sveriges kristna traditioner: Skärtorsdagen. Att vara häxa var på den här tiden givetvis förenat med dödsstraff såsom lagen lyder:

Kyrkan var väldigt snabb med att sprida sagor och historier om Blåkulla och vad häxorna gör däruppe med barnen de kidnappar. De satte sedan visbarn vid kyrkoportarna som pekade ut vilka kvinnor som var häxor. Eftersom att visbarnen ofta vara föräldralösa kringstrykande barn så tog de självklart uppdraget för pengarnas skull.

Vissa visbarn såsom Johan Johansson Grijs, Lisbeth Carlsdotter och Gertrud Svensdotter tog sina uppdrag ett steg längre och blev professionella vittnen och utpekare. Givetvis växte deras fantasi och historia till den grad att de sedan fann sig hängda.

Jan Guillou, som jag i detta sammanhang vill betrakta som rätt objektiv, framför i boken Häxornas försvarare argument för teorin att åtminstone vissa karaktäristiska element i barnens "häxberättelser" kan spåras till långt tidigare "vandringssägner" från södra Europa, bland annat Baskien.

Vissa av barnen hade säkert upplevt sexuella övergrepp.
Pedofili är ingen ny företeelse.