Citat:
Ursprungligen postat av
kalipp0
Det ska klagas om invandrare, ekonomin, politiker, brottsligheten, pensionärer, livet och fan o hans moster. Det klagas tamefan överallt. Kanske är det svensk kultur att klaga?
Stundtals är stämningen väldigt negativ, man blir nästan lite deprimerad av att läsa här.
Hur kommer det sig att det är så negativt här på Flashback? Är det bra energi här?
I första hand är det en kombination av den allestädes närvarande svenska statspropagandan att allt är inte bara bra, utan t.o.m. bättre än någon annanstans på jorden, trots en lång rad konkreta bevis på motsatsen. Frånvaron av någon som helst seriös offentlig samhällsdebatt och de repressalier - i första hand sociala, men även många gånger allt från karriärsmässiga till rättsliga sådana - som lätt kan följas på oförsiktiga uttalanden gör att folk endast ventilerar sitt missnöje, sin oro, sin ilska, sina tvivel m.m. anonymt på forumet.
Föreställ dig att Sverige är en sekt, där folk ständigt uppmuntras att öppet uttrycka sin glädje och tacksamhet över sektlivet och inte minst sektledarna. Samtidigt som ledarskapet utövar stark social kontroll genom sina närmaste hantlangare (d.v.s. svenska regimen genom sina myndigheter, sina offentligt finansierade organisationer, sina offentligt finansierade propagandakanaler o.s.v. ända ned till de andra vanliga sektmedlemmarna) och sektmedlemmarna kan vid uppvisade tvivel eller kritik utsättas för hårda repressalier. Om några sektmedlemmar börjar känna lite tvivel och börjar bli kritiska mot styrningen och de sanningar som framförs, samt de lyckas hitta varandra och diskuterar det utom syn- och hörhåll för de andra sektmedlemmarna (ungefär som att diskutera anonymt på ett forum), så är det väl rätt naturligt att det de diskuterar inte kommer att i första hand utgöras av ännu fler lovsånger över sektledarna, över deras agerande och över de dogmer man har börjat tvivla på?
Utöver det har folk generellt en tendens att bete sig sämre när de tror de är anonyma på nätet, samt många kan så klart ha haft en dålig dag, men tar (det kloka?) beslutet att gå in på forumet och skriva av sin ilska, istället för att ta ut det på jobbarkompisar, vänner, frugan, ungarna, husdjuren o.s.v. Dessutom ligger det i sakens natur att det finns mer att säga/skriva och diskutera när det gäller saker som man anser är åt skogen, än när det gäller saker som man tycker är helt bra som det är. Vad finns det att diskutera om allt är bra? Utom möjligtvis när det gäller specialintressen?