Du som är så intelligent, förklara för oss mindre förståndiga vad som gör en film bra?
Problemet med Ad Astra är att den lider av exakt samma problem som präglar den moderna musikindustrin, och i mindre utsträckning även den moderna TV-spelsindustrin. Dagens filmer och musik är skit eftersom allt är gjort på datorer och endast för pengarna; det finns liksom inte längre någon passion eller artistskap i det hela. Detta märks på Ad Astra mer än någon annan film hittills: Ad Astra lider verkligen av alla problem som gör den moderna filmindustrin till skit, och Ad Astra är bara gillad av hjärndöda iPhonemänniskor utan någon självständig tankeförmåga.
Allt handlar liksom om matematiska beräkningar på vad som kan boosta box office. Man slänger in några gamla avdankade A-listare som Brad Pitt, Tommy Lee Jones, Liv Tyler och Donald Sutherland, samt givetvis en kvotneger så att ingen ska kunna anklaga Hollywood för rasism (Ruth Negga i det här fallet); man centrerar handlingen i och om rymden, eftersom rymdfilmer är populära; man slänger in några helt hjärndöda och totalt meningslösa actionscener som månpirater och rymdbabianer, som filmen hade klarat sig utmärkt utan och till och med varit bättre utan sådana dumheter (dessa "actionscener" påminner mig om när Jon Peters föreslog till Kevin Smith att Superman skulle slåss mot en isbjörn medan den andra isbjörnen springer iväg så att PETA-folket inte blir upprörda, eftersom det behövs en actionscen var tionde minut ), samt givetvis en klassisk häftig latinsk titel som filmen inte gör rättvisa, och tror att filmen ska sälja sig själv på dessa "beräkningar".
Men manuset då? Det finns inget manus. Brad Pitt pratar för det mesta med sig själv och det är helt irrelevanta kommentarer, typ som att han ska få något att säga så att filmen inte framstår som att de bara slängde in Brad Pitt för hans utseende, vilket är typ det enda man får se igenom hela filmen; man får inga bra och/eller tillfredsställande förklaringar till något; bra skådisar är totalt underanvända och filmen är allmänt seg och livlös. Man kan nästan tro att iDioten Zack Snyder regisserade den här filmen.
Al Pacino krävde fem omskrivningar av manuset till Djävulens Advokat; så höga kvalitetkrav hade A-listare förr i tiden. Även Edward Norton är känd för att kräva förbättringar och omskrivningar i manusen i de filmer han medverkar i, osv. Ad Astra pissar på allt vad manus heter, och det känns som att Brad Pitt som inte har varit med i någon riktigt bra film på många år nu, bara tog första bästa rymdfilm utan att ställa några krav på kvalitet och originalitet, när han såg hans gamla Ocean's Eleven kollegor Clooney, McConaughey, Damon i kritikerrosade space flicks.
Ad Astra har noll känsla, ingen själ, filmmagi eller intellektuellt djup. Ad Astra är en totalt meningslös film. Kan mycket väl vara den sämsta Filmen Brad Pitt har medverkat i. Vilket är synd. Matthew McConaughey gjorde ett utmärkt jobb i Interstellar, och Brad Pitt hade kunnat göra den rollen minst lika bra (förutom gråtscenen, som McConaughey förtjänar en Oscar för, och Pitt är inte direkt bäst i Hollywood på att gråta). Så det är inte direkt så att det inte finns potential för Brad Pitt rymdfilmer, men Ad Astra var slöseri på tid och pengar. Känns mer som att Ad Astra är gjord för att ge folk jobb istället för att någon manusförfattare/regissör faktiskt hade en bra idé, originalitet, kreativitet, motivation och passion för att göra en bra film.
Och då har jag inte ens gått in på hur kass vetenskapen är för en rymdfilm som försöker vara realistisk, lol:
Tydligen är gravitationen på månen och mars exakt likadan som på jorden, och att experimentera med anti-materia vid Neptunus hotar att riskera hela solsystemets existens, men att spränga upp anti-materia med kärnvapen ska vara helt säkert. Man kan tydligen också åka snålskjuts på att spränga ett kärnvapen nära ens rymdskepp, istället för som i verkligheten, få hela ens rymdskepp sprängd i bitar av allt skrot som färdas i alla riktningar. Och sedan kan man också cruisa igenom Neptunus' rymdringar med endast en liten metallsköld och rymddräkt. Eller att Brad Pitt får hans rymddräkt skjuten när han är i månen, med ett hål i rymddräkten, och klarar sig utmärkt. Jag hade kunnat acceptera dessa intelligensförnedrande inslag om resten av filmen höll hög nivå, men inget annat med filmen är ju bra, och då blir dessa moment än mer störande. Man märker att filmen är totalt ogenomtänkt när de inte ena orkar bemöda sig med att fixa såna här simpla grejer som korrekt vetenskap. Hade det inte funnits så här grov pseudovetenskap i filmen, så hade den med all sannolikhet haft bättre manus också.
Det jag störde mig mest av allt på var Tommy Lee Jones. Jones är ju en bra skådespelare, men hans karaktär var helt meningslös. Man får verkligen inga svar varför han blev så fanatisk att han mördade hela hans besättning och stannade vid Neptunus i 30 år i hans ET-fanatism osv. Skitfilm som sagt.
Endast iGnoranta iDioter med noll hjärnaktivitet gillar Ad Astra.
Edit:
Brad Pitt som Jim Raynor hade varit något, men han är nog lite för gammal för den rollen idag.
Instämmer i rubbet!
Meningslös. Seg. Pretentiös.
En del klipp är vackra - men man får ingen känsla av dem!
Budgeten låg på nästan miljarden kronor. Helt bortkastade pengar enligt mig. Vi fick en film som inte gav något. Ingen känsla. Ingen story.
Filmen vill vara "djup", subtil... Men den misslyckas pga tunt manus och urusel "dialog".
För att komma till Mars, dit man tydligen måste åka för att kunna skicka ett ljudmeddelande till sin far på Neptunus, nödgas man först resa till månens framsida medelst reguljärflyg. Sedan tar man bilen till månens baksida där man attackeras av månpirater längs vägen.
På väg till Mars stannar man till och undsätter ett norskt skepp i sjönöd. Man tar sig lätt in i det nödställda skeppet utifrån. Inne i skeppet blir man attackerad av blodtörstiga babianer.
Framme på Mars kan man skicka sitt ljudmeddelande till sin far från en inspelningsstudio. Sedan tar man sig in i en raket som ska till Neptunus genom en lucka vid raketmotorn med 10 sekunder kvar till avfärd. För att komma till själva raketen måste man först simma genom grumligt vatten, men som tur är finns det ett rep man kan följa.
Framme vid Neptunus parkerar man på andra sidan planetens ringar och åker och hälsar på farsan, som tyvärr tar livet av sig. Man tar sig tillbaka till sitt skepp via en katapultmanöver genom ringarna med en plåtbit till skydd, vilken man har avlägsnat från farsans rymdskepp utan verktyg.
För att ta sig tillbaka till jorden använder man kraften från en kärnvapenexplosion, skapad av en atombomb som har placerats på farsans rymdskepp, som av någon anledning hotar förstöra hela solsystemet med... strömavbrott.
Hemma på jorden igen trivs man med vetskapen om att det trots allt är ganska trevligt att umgås med andra människor, fastän man har dödat ett antal astronauter när man bröt sig in i en raket.
The people who have rated this film highly are wannabe intellectuals who are pretending to understand a "deeper psychological meaning" that just isn't there.
Ja, den är helt realistisk i en nära framtid. Absolut inga utomjordingar och monster i denna film utan det är en lugn och vacker dramafilm med fantastiskt foto.
Var typ 10 personer en söndagskväll på bion så jag tror inte den är så populär bland gemene svenne men jag gillade den skarpt och den får fyra moon boots av fem!
Instämmer i det du säger men får lite lägre hos mig, får räcka med en svag 7/10
Fotot + Brads ok insatser fick väl duga men hade förväntat mig mycket mer.
Intressant,det såg ut som en väldigt nära framtid ca 100 år.
Inga supermoderna byggnader men superstora och tunnelbana på månen.
Enda ologiska är piraterna. Jag ser inte det som logiskt med tanke på hur få flyg det är som åker till månen. Det var ju typ ingen flygtrafik. Så i den framtiden så är det inte vem som helst som kan ta sig till månen även om det såg ut att vara vanligt folk där också men det känns mer som turism, inte fattigt folk som verkligen bo där och inte klara sig på vanligt sett utan måste råna för att överleva.
Fokusen på Pitt förstärker känslan av hur ensam han egentligen är under hela uppdraget.
Sedan är det lite väl mycket flörtande med Kubrickfansen anser jag, men på det hela så är det en snygg och intressant film.
En sak som störde mig i filmen var när de skulle in på den norska rymdstationen, trodde det skulle leda till något intressant... Men det var bara en total icke grej? Vad tillförde det filmen?
En sak som störde mig i filmen var när de skulle in på den norska rymdstationen, trodde det skulle leda till något intressant... Men det var bara en total icke grej? Vad tillförde det filmen?
En sak som störde mig i filmen var när de skulle in på den norska rymdstationen, trodde det skulle leda till något intressant... Men det var bara en total icke grej? Vad tillförde det filmen?
För att visa hur Roy är totalt avsaknad av känslor, och visar inte ilska eller rädsla trots babianattacken samt att en person nyss dött. Detta är en av många hinder han måste ta sig över för att släppa loss sina känslor.
Detta är inte en science-fictionfilm, det är en dramafilm om far och son och om att reconnecta till livet. Den hade lika gärna kunnat utspela sig på jorden och handla om en soldat som letar efter sin försvunna pappa som gömmer sig på en gammal militäranläggning på Antarktis. Att filmen utspelar sig i rymden är endast en tillfällighet.
Vilket gör att den största kritiken till filmen är obefogad, eftersom folk som förväntade sig ren science-fiction kände sig lurade. Inte nog med det, utan flera saker i filmen strider mot fysikens lagar och annan logik som verkliga rymdfärder utgår ifrån. Så ja, kanske är viss kritik befogad, men i så fall borde folk bli arga på vilseledande trailers istället för filmen i sig.
Själv uppskattar jag både dramafilmer och sci-fi-filmer, och jag blev inte sur när jag upptäckte att filmen inte var en renodlad sci-fi.
__________________
Senast redigerad av Jonipoon 2019-12-06 kl. 12:00.
För att visa hur Roy är totalt avsaknad av känslor, och visar inte ilska eller rädsla trots babianattacken samt att en person nyss dött. Detta är en av många hinder han måste ta sig över för att släppa loss sina känslor.
Detta är inte en science-fictionfilm, det är en dramafilm om far och son och om att reconnecta till livet. Den hade lika gärna kunnat utspela sig på jorden och handla om en soldat som letar efter sin försvunna pappa som gömmer sig på en gammal militäranläggning på Antarktis. Att filmen utspelar sig i rymden är endast en tillfällighet.
Vilket gör att den största kritiken till filmen är obefogad, eftersom folk som förväntade sig ren science-fiction kände sig lurade. Inte nog med det, utan flera saker i filmen strider mot fysikens lagar och annan logik som verkliga rymdfärder utgår ifrån. Så ja, kanske är viss kritik befogad, men i så fall borde folk bli arga på vilseledande trailers istället för filmen i sig.
Själv uppskattar jag både dramafilmer och sci-fi-filmer, och jag blev inte sur när jag upptäckte att filmen inte var en renodlad sci-fi.
Alltså, om vi bara fokuserar på själva dramat så var ju den biten ännu mer värdelös än all pseudovetenskap och totala icke-svar på djupare astrobiologiaka frågor. Vad var grejen med hans farsa? Varför var han så fixerad på att stranda kring neptunus i decennier, och skita i sin familj osv? Ad Astra har noll originalitet och ingen egentlig handling, utan den försöker snarare bara vara en blandning av Interstellar och Apocalypse Now, men Interstellar hade ändå ett välskrivet manus, en genomtänkt astrofysisk handling och spelade på mänskliga känslor kring familj och överlevnad (på inte bara individuell nivå, utan även artnivå), vetenskapen i Interstellar var mycket bättre, Matt Damon var en mycket intressantare skurk än Tommy Lee Jones, och Jones' roll i Ad Astra ska på ett ungefär motsvara Marlon Brando's roll i Apocalypse Now, bara det att Jones inte är i närheten av samma kaliber som skådespelare, och Apocalypse Now (som ändå är en onödigt seg och mycket överskattad film) har ändå ett mycket mer thought-provoking manus vad gäller Brando's dialog, medan Jones' karaktär känns mer, jaha? Varför är han så här? Snubben är ju knäpp och inte något mystiskt geni som gömmer sig i skogen...
Ad Astra är en skitfilm och den floppade just eftersom den är skit. Att en film floppar på box office innebär inte per automatik att den är skit, och att en film drar in bra pengar på bio innebär inte att det är bra film (kolla bara alla Transformersfilmer som exempel), men i just Ad Astra's fall så korrelerar dess undermåliga box office prestation med hur kass den faktiskt är. En IMDb recencent sammanfattade Ad Astra utmärkt:
The people who have rated this film highly are wannabe intellectuals who are pretending to understand a "deeper psychological meaning" that just isn't there.
^^ Så är det. Och det är tråkigt eftersom Brad Pitt förtjänar bättre. Hade varit riktigt grymt att se Brad Pitt i en välgjord astronomifilm som håller samma klass och kvalitet som Interstellar. Pitt var ju hur skön som helst i Once Upon a Time in Hollywood, trist att Ad Astra var en sån besvikelse, jag ville verkligen gilla den.
Hade Ad Astra utspelat sig på jorden och Pitt var en soldat som letade efter sin farsa i Sydpolen, så hade den varit betydligt billigare att spela in och kanske därför inte floppat lika hårt om den drog in 120 miljoner dollar; all rymd-CGI ökade ju budgeten till den graden att Ad Astra inte gick med vinst.
Denna filmen var faktiskt så usel som någon beskrev den med ett långt inlägg tidigare i tråden.
Jag stängde av skiten när farsan helt plötsligt bestämde sig för att helt randomly aktivera sina boosters, helt jävla poänglös film med massor av dåliga actionscener som man bara visste att de skulle sätta dit för att fylla ut den tunna storyn med. Jag kunde inte ens se klart skiten.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!