Ad Astra (2019) - Drama/Fantasy - Ett rymdäventyr med Brad Pitt i huvudrollen

Dramaturgin bygger på Conrads roman Mörkrets Hjärta om en resa uppför kongofloden, när denna inte var fullt upptäckt, för att hitta den urspårade kolonialgeneralen och pionjären Kurtz - även vietnamkrigsfilmen Apocalypse Now bygger på samma koncept. Skillnaden är att Ad Astra utspelas i rymden. Tycker det var ett intressent grepp och gillade filmen

Hade höga förväntningar, men tyvärr var den inte så bra.

Mycket, mycket snygg film och Brad Pitt är bra men mycket i filmen är klumpigt utfört, ologiskt och rätt korkat. En besvikelse tyvärr.

Ad Astra verkar vara inspirerad på Interstellar (som öppet hänvisade till Mörkrets hjärtat), 2001 (Ap-scenerna, mån-scenerna), Event Horizon och Apornas Planet (den cyniska Taylor och den kunskapstörstande Dodge som gör vad som helst för vetenskapen)

Ingen dålig film även om den knappast kommer att bli lika omtalad som Interstellar. Brad Pitt gör sitt jobb med en lätthet som kanske nästan gränsar till en självbiografi. Är detta Brad Pitt's självutlämnande bok i filmform, en hyllning till den kanske bästa skådespelaren i dagens Hollywood? Eller är den ett avsked mot en speciell form av människa som inte längre kan leva i dagens post-moderna värld? Eller både och?

Någonting jag dock stördes på i bion är den urusla kontrasten på filmduken som i stort sett förstör många av utomkapsel scenerna. Rymden är blek och urvattnad. Kanske hade man behövt höja ljusstyrkan hos bakgrunden för att bättre gestaltas på filmduk? Kommer dock troligen att bli en visuell fest när Blu-ray utgåvan kommer!

Okej, det här handlar Ad Astra om. Tror jag.


Betyget kan inte bli något annat än 1/10.

Haha. Det var en träffande beskriving. Såg tyvärr skiten häromdagen. Jag ångrar mig varje gång jag ser en amerikansk film. Lyckligtvis händer det inte så ofta.

Bra beskrivet!

Glöm inte heller att hela filmningens fokus är att visa att Brad Pitt har trimmat sitt näshår...

Detta är mer en film om mänskliga relationer än spektakulär science-fiction, så alla som gick in och förväntade sig att få se något övernaturligt och utomjordiskt lär förstås bli besvikna. Det är synd, för då går man miste om filmens andra psykologiska och filosofiska teman som jag verkligen gillade. Jag skulle vilja säga att detta är ett perfekt exempel på "misleading trailer", dvs regissören har en tydlig vision men filmstudion anlitar en reklambyrå som klipper ihop en trailer som skickar helt andra signaler, i syfte att locka en bredare publik till att se filmen.

Detta är onekligen en långsam film, men på ett bra sätt. Jag fick vibbar från Solaris och andra klassiker, och estetiken kändes väldigt retro vad gäller inredning, utrustning, osv. Brad Bitt är verkligen "front and center", man skulle nästan kunna säga att 90% av filmen är monolog med Brad Pitt. Som tur är så levererar han en förstklassig karaktärsresa, från näst-intill autistisk asocial douchebag, till en man som tillslut visar känslor utan att för den sakens skull överreagera med känslorna utan fortfarande stanna i sin ursprungliga karaktär.

Det jag gillar mest är hur filmen knyter samman sökandet av liv på andra planeter med Brad Pitts sökande efter sin pappa.
Att filmen dessutom är otroligt vacker behöver jag väl knappast tillägga. Utöver det så innehåller filmen flera spektakulära vändningar av symboliskt värde som verkligen satte sina spår. Det enda jag egentligen kan klaga på är vissa händelser som var sjukt orealistiska, och jag hade inte klagat på dessa om det inte vore för det faktum att regissören James Gray sagt att han ville skapa en "så realistisk bild av rymden så möjligt".
Jag förstår inte varför vissa i tråden jämför denna med filmer som Interstellar. Det är helt olika filmer. Christopher Nolan är en av få preppy regissörer som lyckats få sina mer sofistikerade filmer att lyckas mainstream eftersom han är duktig på att kombinera sina djupa teman med explosiv action och känslan av äventyr. Om ni ska jämföra Ad Asta med en annan science-fictionfilm, jämför den då istället med 2001 - Ett Rymdäventyr. Fast ni skulle väl antagligen säga att 2001 är "för långsam" den med.

Just därför är den kass. Det räcker tydligen inte längre med vanliga dramafilmer, utan man måste även ha en rymdmiljö numera när man ska släppa vanliga dramafilmer.

Rymdvarelser behöver såklart inte vara med för att en science fiction film ska vara bra; Interstellar är ett utmärkt exempel på att man inte behöver varken xenomorfer eller asguardians osv, och ändå göra en riktigt bra rymdfilm (det är diskutabelt om de femdimensionella varelserna är människor eller faktiska utomjordingar som sympatiserade med människor, men jaja, whatever).

Vad hade Ad Astra för psykologiska och filosofiska teman? Hela filmen är ju baserad på total pseudovetenskap från början till slut, vilket är ironiskt för att vara en rymdfilm som försöker vara realistisk.

Fast det är ju inte problemet med Ad Astra. Problemet är att den suger hårt från början till slut. Det finns ingen 'wow' eller 'aha' känsla någonstans i filmen.

Nej, det finns inget bra med Ad Astra. Jag kan absolut köpa lugna filmer som långsamt bygger upp mot slutet (en av mina favoritfilmer, Djävulens Advokat, med Pacino och Reeves, kör med den stilen), men Ad Astra levererar inte på den fronten.

Brad Pitt är en mycket bra skådis, men hans insats räckte inte här. Man kan lika gärna spela in en intervju med Brad Pitt där han monotont svarar på en massa ja eller nej frågor; tror du folk vill se sånt? För att det är ju vad Ad Astra är.

Fast den poängen som visserligen är en moraliskt viktig poäng, kan man lika gärna leverera i något Cosmosavsnitt eller i ett Neil deGrasse Tyson framträdande hos Bill Maher eller liknande. Det var kanske det bästa med Ad Astra, och det är inte ett tillräckligt bra budskap för att rädda en tråkig skitfilm i övrigt. Dessutom levererades den poängen ganska dåligt. Hade kunnat göras betydligt bättre. Ad Astra har verkligen inte ett välskrivet manus om man säger så.

Snacka om anti-klimax liksom. Jag förväntade mig en riktigt bra scen, när Brad Pitt skulle träffa hans far igen för första gången på många år, och vi skulle få lite frågor och svar som ställer om hela vår världsbild i stil med Matrix osv, och det hela var bara, "jaha? Var det allt?"

Helt efterblivet för helvete.

Det räcker inte med "visuals", i så fall hade Snyderverse filmerna, Batman v Superman och Justice League, varit världens bästa filmer liksom.

Ja det var ju en annan pseudovetenskaplig scen, hela Ad Astra är full av liknande pseudovetenskap. Visst, det är ju en psykedelisk scen som säkert ser jättecool ut att kolla på i trippat tillstånd, men man vinner inga realismpoäng på den scenen.

2001 är en annan skitfilm. Sedan är det inte vi som ogillar Ad Astra, som jämför den med Interstellar (Ad Astra har bara rymdresor gemensamt med Interstellar, inget annat, och förtjänar inte att nämnas i samma mening som Interstellar i övrigt), utan snarare alla iPhonemänniskor (iGnoranta iDioter) som jämför den med Interstellar, Gravity, 2001, Solaris och Apocalypse Now. Jag har faktiskt inte sett Solaris än, ska göra det någon dag, men 2001 är en annan mycket överskattad skitfilm (som jag kan förstå att folk jämför Interstellar med, då det finns tydliga liknelser), Gravity är en medelmåttig film som man bara ser en gång, Apocalypse Now är bara bra de sista fem minuterna när Marlon Brando är med, och Tommy Lee Jones är en bra skådis, men han är absolut ingen Brando, och hans korta scen i Ad Astra var helt betydelselös och gav inga tillfredsställande förklaringar till någonting, varför han höll på som han gjorde osv.

Det finns inte mycket originalitet i Ad Astra, och hela poängen med Ad Astra är att producenterna bakom filmen satt och räknade på deras box office miniräknare, vad folk gillar idag, typ så här: rymdfilm, månlandning, Mars, Brad Pitt, några gamla omtyckta skådisar (som ingen längre vill se idag eftersom de ser för jävligt fula ut numera), cool latinsk titel och lite rymdaction, vad kan gå fel? Ja kära Hollywood, mycket gick visst fel den här gången, eftersom Ad Astra bara har lyckats komma upp i strax över 120 miljoner dollar i box office efter mer än en månad på vita duken, och det är tveksamt om den kommer göra någon vinst överhuvudtaget (budget på runt 100 miljoner dollar, sedan marknadsföring lär ju ha kostat en hel del också). Det räcker tydligen inte att filma rymdskepp och två timmars inzoomning på Brad Pitt's snart 60-åriga och allt rynkigare ansikte, om man ska dra hem storkovan på vita duken. Det måste liksom finnas bra handling också.

Jag kollade förresten in IMDb recensionerna för Ad Astra, och de är mycket skrattretande. Ska nog göra så framöver, att jag alltid kollar in de mest kritiska IMDb recensionerna innan jag beslutar mig för att finansiera en film på bio.



Känner du igen dig själv här, Jonipoon?

7.0 av 10 IMbd. Dvs. Hyfsat bra. Uppåt 7.5 i snitt brukar vara rätt bra filmer generellt. Jag tittar alltid på snittet, då vet man på ett ungefär. Anledningen till att jag såg Joker. Hyfsat snitt ;-)

Hela filmen är ju en hyllning till astronaut-generation (de som växte upp under rymderan) och Pitt's gestaltning är ju en hyllning till den tysta, kompetenta, disciplinerade hjälte som vi saknar idag. Det finns inte så mycket utrymme för mera och vi får nöja oss med lite torftliga scener runt omkring.

Ad Astra är First Man men med en karismatiskt skådespelare och intressantare miljöer.

Interstellar är en matigare film, men vi får oss mera ett familjedrama än en film fokuserad på män som verkligen vill lyfta sig och göra någonting större än sig själv.