Nyorden ensamkommande resp. nyanländ

Jag ställer mig väldigt frågande till form och färg för de helt nya orden ”ensamkommande” respektive ”nyanländ” som ju dykt upp i sen tid helt utan förvarning.

De används omväxlande bryskt som substantiv och adjektiv, i substantivfallet dessvärre också både som singular liksom plural! Någon slags struktur måste väl ändå prägla de nya orden?!?

Min gamla svensklärare skulle vända sig i din grav om hon visste. Det är jag helt övertygad om. Hon gav mig också dubbla 5r i betyg så jag känner att jag nära hennes fana vidare i kampen mot styggelser i språket...

Jag förstår vad du känner inför nyskapelserna men faktum är att vi i svenskan under flera hundra år använt oss av substantiverade adjektiv. Man kan säga jag mötte en blind. eller den döve viftade med armarna. eller varför inte Det stod en handikappad och blockerade dörrarnaVi har ju även ordet en militär där militär är ett adjektiv. Och värstingen: Vi har två personal för lite.

Orden [i]nyanländ[/] och ensamkommande är helt i linje vad det svenska språket tillåter. Men jag håller med dig; båda orden är bara kosmetika för ordet utlänningar.

Tack för utförligt svar! I det här fallet går det dessutom att kombinera de två orden, ”en nyanländ ensamkommande” eller tvärtom. Men då förstår vi att det handlar om singular åtminstone.

Hela sammansättningen av ensam + kommande låter yxig, anser jag. Finns det fler liknande exempel?

Att klistra på prefixet ”ny” är inte snyggt alla gånger heller - som när vissa personer ibland vill manifestera sitt framgångsrika toalettbesök......

PÅ rak arm, och i all hast, kan jag bara komma på ordet tillkommande. Tillkommande kan man använda i romantiska sammanhang: Hans tillkommande hette Kerstin. Det betyder alltså att hans nya nya fästmö hette Kerstin. Tillkommande är alltså ett substantiverat adjektiv.

Ordet "ensam" i sammansättningar är mer ovanligt. Ett exempel är ju ensamboende och ensamstående.

Att sätta ordet "ny" framför ord är däremot väldigt vanligt. Exempel på det är: nybörjare, nytillskott, nyemmison, nystart. Det finns fler exempel på sammansättningen. Och alla de orden är god svenska.

- Inkommande, exempelvis i inkommande post.

- Ankommande, exempelvis i ankommande tåg.

- Nästkommande, exempelvis i nästkommande månad.

- Efterkommande, exempelvis i efterkommande generationer.

Sjöfarande är väl en liknande konstruktion, används också som substantiv.

Tack för de exemplen. Min invändning blir dock att dina exempel är rena adjektiv och inte substantiverade adjektiv såsom nyanländ och ensamkommande.

Kom gärna med invändningar om du tycket att jag har fel.

Det är i och för sig rätt att det i mina exempel blev rena adjektiv, men jag gav dem mest för att visa i vilket sammanhang de förekommer.

Det förkommer definitivt att tala om inkommande, ankommande och efterkommande utan att beskriva ett substantiv. Nästkommande har väl möjligen använts bibliskt, men får tills vidare ses som ett rent adjektiv.

De är absolut inte synonyma med "utlänningar" (en utlänning behöver inte bo eller ens tillfälligt uppehålla sig i Sverige!); däremot kan man väl säga att de bör suppleras med de tänkta huvudorden flykting resp. flyktingbarn (med eller utan skägg! ).

Dendär sortens elliptiska konstruktioner är vanliga i byråkratiskt-juridiskt språkbruk, där man för läsbarhetens skull gärna vill dra ned en smula på onödiga upprepningar. Jfr ord som kärande, målsägande och svarande (där vi själva får i tanken lägga till "part" eller "person")!