Citat:
Ursprungligen postat av
Blekingebon
Jag har ingen som helst aning om hur det ser ut vid butiken eller kring olycksplatsen, men jag inbillar mig att det borde ha varit en hel del folk som rörde sig där i omgivningarna när olyckan inträffade. Folk som gick ut och in ur butiken, folk som gick utanför på trottoaren och folk som stod och väntade på eller hoppade av bussen. Man kan ju tycka att någon av dessa personer borde ha "ingripit" när de såg en ensam treåring komma gående/springande mot gatan/trafiken. Visst kan det gå snabbt när en tre-åring knatar iväg och visst är det lätt att säga detta i efterhand, men jag tycker ändå att någon borde ha kunnat förhindra olyckan genom att ingripa. Om det nu inte var folktomt på platsen vid den aktuella tiden vill säga...
Blekingebon, jag vill bara säga att din villighet för att tänka med lite mer introspektion och inte bara reagera med "fragility" säger mycket om dig och behövs mer i Sverige. Du pekar fingret helt rätt att det finns något lite ruttet i samhället och tråden har bevisar mina följande tänker var jag delar mina egna upplevelser i samma butik med min yngste som tycker att det är lek att springa iväg och gömma sig.
När Gineas faster Chanida uppgav i en artikel, "Någon borde ha sett när hon sprang ut själv," jag förstått henne direkt. För att minst tre gånger har jag haft samma upplevelse att jag försöker att hålla koll på en dotter medan jag försöka packa mina matvaror (medan jag ofta får dömande blickar för att skynda mig från kunder bakom mig). Medan jag kämpar på för att slutföra denna uppgift, har min dotter 3 gånger gått genom dörrarna till parkering. Reaktion av den andra kunder (de som står vid kassan och dem som kommer i affären) bara tittar efter och tillåter henne gå. Med det har jag direkt övergiven allt, väskan och varor, och fångade henne. Jag bryr mig inte om vad andra kunder tycker som påvisar att de inte bryr sig att ett barn är i fara eller att en stressad förälder skulle erbjuds hjälp på första sätt så det inte ske. Jag undviker att köpa mat med barn så mycket möjligt men det är inte alltid möjligt. Så är det.
Jag skulle inte tänka något mycket om det om det var bara en gång, men det har hänt till mig tre gånger och min man också har haft samma upplevelse. Aldrig skulle de ske i mitt hemland var vi talar regelbundet med främlingar.
Många av mina internationella (från Nord Amerika, Europa, och hela världen faktiskt) vänner rapportera väldigt liknande upplevelser. Vad beskrevs är vidriga, demoraliserande, och vi även ofta misstänker rasism och främlingsfientlighet. (När man läser här, med tydligt bra anledning.)
Jag absolut tror på vad Chanida uttrycker och idag jag även sitter här och undrar även om det skulle har skett annorlunda när Ginea sprang ut om hon var blont med blå ögon istället. Jag är ledsen och faktiskt arg på dem som var troligtvis på plats och gjorde absolut inget. Nu en tre-årig är död och hennes familj köper en kista och begravning istället att handla julklappar för henne. Vi i området har insamlat 7000 SEK för att stödja dem.
Det finns ett ordspråk på engelska att "It takes a village to raise a child." Man skulle vilja tänka att ett land som jag beundrar så mycket på många sätt (men särskilt om hur barnfamiljer i Sverige stöttas av staten) ska tänka samma, men måste jag uttrycka att jag sällan har upplevt det direkt från svenska folket efter fem år (den här gång). Faktiskt under min mammaledighet var det typisk att personer med utländsk bakgrund hjälper mig med barnvagn från bussen, oftast män med arabiskt ursprung. Jag är tacksamma att de finns.
Har ni sett filmen av STHLM Panda som heter "Våld i hissen?" Googla. Ingen förvåning att det var en engelsktalande utlänning som har gjort något. När jag frågar svenskfödd om min inblick får jag svar: det är inte svensk att bjuda hjälp till främlingar eller komma emellan. De ser inget fel. Och att känna sig självgoda (titta på dem som skriver här) och automatisk defensiv därför förlorar chansen att växa lite. Efter de tittade på filmen kunde inte de tror att det är inte någon typ fusk för att det är inte hur de ser Sverige. Jag kan bara skratta, det är faktiskt en daglig upplevelse.
Till dem som känner lika, jag undrar är dess något att ni är stolt i?" nu med särskilt reflektion om stackars Ginea?
Kan några av er tänker på vad man moralisk borde göra? Och när ni läsa den här vara inte så bräckliga att få kritik så att en bättre samhället få komma? Inget land är perfekt. Den här en stor del varför integrationen och arbetsmarknaden för oss sker så dåligt i Sverige även om man anpassar sig och är från västerländsk kultur. Ännu sämre upplevelser om man har mörkare hud eller inte är västerländsk. Man måste vara 2-3-4 gånger bättre att få samma grund som bara förklaras av ursprung. Annars ser jag att många svenskar är väldigt ensamma och situationen som beskrivs är en bra förklaring.
Immigranter accepterar helt våra ansvar att lära språket och kultur, att hitta jobb och följer svensk lag. Men medkänslans roll från folket jag beskriver är faktiskt en viktig del av det sociala kontraktet och det driver många problem utöver hur det påverkar utrikesfödd (och även många föddes i Sverige) i det svenska samhället.
Jag ser fram emot dagen att många som finns här (utöver dig) ta en titt utanför din komfortzon och omfattar äntligen att ALLA i landet har sin roll i Sveriges framtid och framgång när det gäller integration och social kunskap och slutar vara så självupptagen och liten.