Vill vi hitta liv på andra planeter?

Det är klart vi vill det, men om man tänker att syftet är att vi ska bo/vistas där. Som i star trek när de landar på en planet och börjar traskar runt. I verkligheten borde väll microberna krocka med varandra hårt, eller?

Man borde dö rätt fort tänker jag, eller ta kol på hela planeten (mindre sannolikt).

Vill vi hitta en planet att bo på kanske det är bättre ifall den är död till att börja med.

Det kan lika gärna gå åt andra hållet, att våra baciller slår ut flora och fauna på den nya planeten. Eller att inget alls händer.

Själv är jag inte ett dugg intresserad av om det finns liv på andra planeter.
Med tanke på hur mänskligheten betett sig hittills vore det bra om vi inte hittade något på ytterligare 1000 år, eller mera.

Hmm.. det är en intressant fråga! Vilka hot ställs en individ inför då den möter en helt främmande planets livsformer?

Virus är sannolikt inget problem; även om de genom en Guds skickelse skulle råka vara baserade på DNA/RNA och just vår genetiska kod är det astronomiska odds mot att de skulle vara kompatibla med vårt genom. Till och med på jorden är de flesta virus nästintill artspecifika i sitt värdval!

Bakterier (eller deras extraterrestriella, kolbaserade motsvarighet!) kan i och för sig tänkas livnära sig på litet vadsomhelst. De gör det här på jorden. Och att hålla dem i schack är utan tvivel ett problem för oss. Hittills har vi rätt mycket utnyttjat de jordiska svamparna (eller, snarare, deras antibakteriella utsöndringar!) för detta ändamål. Vi återkommer till detta!

Växter, sådana vi känner dem, är mycket långsamma hot, som vi här på jorden bekämpar med alltifrån ytterst primitiva metoder (hyggesbränning) till mer sofistikerade (kemiska växtbekämpningsmedel). Mot utomjordiska arter kan man förmoda att de senare skulle vara helt verkningslösa, då de grundar sig på vissa biokemiska mekanismer som är gemensamma för en stor del jordiska arter, men sannolikt inte arter från planet W3 i mindre Magellanska molnet. Fram med eldkastarna!

Djur kan tänkas vilja äta oss, döda oss för nöjes skull eller möjligen utplåna oss av strategiska skäl. Men just här är vi, bevars, rätt jämspelta (djur mot djur!) och därtill på hemmaplan. Med tillräcklig eldkraft (och myggtäta skyddsdräkter!) bör vi ha en hyfsad chans!

Svampar är jokern i leken. De är våra vänner i kampen mot bakterierna, som annars sannolikt skulle tagit över hela jorden; men samtidigt är de seglivade, svårbekämpade och har en enorm förmåga att sprida sig! (Kuriosum: världens för närvarande största levande organism lär vara en svamp i Nordamerika! Alltså ett svampexemplar, som spridit sig över oerhörda arealer genom sitt mycel!)
Svampar har bemästrat den uppenbarligen svåra konsten att bryta ned cellulosa, och det är de nästintill ensamma om bland jordens riken. Till och med träätande insekter som termiter tar hjälp av svampar i sitt dagliga värv!
Ingen varelse på jorden har någonsin anpassat sig till att inte endast tåla, utan även utnyttja extrem gammastrålning (som, dessbättre, inte är ett vanligt förekommande fenomen!) för fotosyntes. Utom...en svamp, som växer i den övergivna och inkapslade reaktorbyggnaden i Tjernobyl!
Hittills har svamparna (kanske i något slags omedveten frändskapskänsla gentemot oss djur, som trots allt är deras närmaste släktingar?) mest inriktat sig på att förtära växter, och de gör det mycket effektivt! Med oss djur tycks de i stort sett ha utvecklat ett slags "maktbalans" mot de annars allsmäktiga bakterierna, och för det skall vi nog vara tacksamma, liksom för bröd och öl, även om vi stundom drabbas av fot- och nagelsvamp. Men jag ryser när jag tänker på vad svamparna kanske skulle förmå om de på allvar bleve våra fiender!

Och, sist och slutligen, är hela denna analys givetvis grundad på den jordiska uppdelningen av levande varelser. Även om livet på en annan planet vore grundat på i stort sett samma kemi som det jordiska finns det ingen anledning att tro att det skulle ha följt i exakt samma fotspår!

(Nämnde jag slemsvamparna, de som ömsom är svampar och ömsom krypande, amöbaliknande ting? OOps.!)

Intressant med svampar. Kollade upp hur mycket biomassa som är fungi.
Här är en bra bild
https://public-media.smithsonianmag....f4/f1large.jpg

12 gigaton mot 77 gigaton bakterier.

Vi är ju i princip i symbios eller prefekt balans med dessa ting. Man får anta att det är likadant med utomjordiskt liv.

Tyvärr har jag nog förstört alla filmer med utomjordingar nu. Tänk Aliens filmerna där Ripley och hela besättningen samt även aliens varelserna ligger ner svettandes i fosterställning istället för eldstrider och slagsmål.

Om målet är att erövra och försäkra oss om vår egen överlevnad är det naturligtvis bättre om det är sällsynt med annat liv. Mindre konkurrens om universums resurser.

Önskan om att vi ska stöta på annat liv kommer från hjärntvättade nerds som tittat på för mycket star wars. Dessa drömmer om att få möta utomjordiskt liv. Många blir deprimerade av tanken på att vi kanske är helt ensamna. Egentligen är det gynnsamt om vi kan få expandera utan andra intressenter. Egentligen något att hoppas på.

Klart vi vill hitta liv som uppstått någon annan stans, helst vill man ju att det är uppbyggt på ett totalt annorlunda sätt än oss.

Ensamma är vi knappast med det utbudet på planeter som finns i det synbara universum. Jag tror att det liv vi kommer att finna är likt vårt på jorden. Vi är ju mer eller mindre en kemisk produkt uppbyggd av typ de vanligaste grundämnen i universum, om man ser till själva uppkomsten av liv på jorden.

Nu tror jag iofs inte att vi hinner mycket mer än att söka igenom vårt eget solsystem innan vi passerat det förmodligen korta tidspann som en civilisation klarar av att hålla sig levande... Innan den tar kål på sig själv.

Jag är övertygad om att det åtminstone har existerat liv på någon av solsystemets planeter eller månar, tyvärr så kommer vi nog bara besöka mars innan vi gamlingar är döda. Europa är en måne som verkar lovande, men med den här takten kommer vi inte hinna besöka den heller.

Om vi får upp JWST någon gång så kanske de kan upptäcka syre eller ozon i atmosfären på någon exoplanet, men samma sak där.... Det är för långa avstånd för att med dagens teknik nå dessa solsystem innan vi är borta.... Kanske det aldrig går att nå något annat solsystem än vårt eget.

Rymden är jäkligt fientlig för levande varelser, och skulle vi någon gång få besök från, eller besöka ett annat solsystem så är det nog troligen en sond eller en rover som gäller... Inga levande livsformer från två solsystem kommer att mötas någonsin.... Är jag rädd för, men hoppas gör man ju alltid.