Det är väl ett tänkvärt tidens tecken att t.o.m.
Felix i Afrika blir kontroversiell till följd av rent "ikonografiska" faktorer, att det är tabu att återge vissa former eller typer.
Innehållsmässigt borde ju berättelsen tvärtom kunna hyllas som en föregångare till postkolonial dekonstruktion av traditionella västerländska föreställningar om Afrika – både den lönnfete Tarzan och elefantfångaren kapten Baldo går jämte Felix över på den afrikanska gerillans sida ("Av en eller annan anledning fattade jag att detta är afrikanernas land. Därför håller jag på dom") i kampen mot de vita kolonisatörerna. Men det duger ändå inte, eftersom hjältarna
ser ut på ett visst sätt.
Och då är ju ändå
Felix ganska svenskt snäll och oskuldsfull när Lööf leker med äventyrsböckernas och matinéfilmernas figurgalleri. Man kan väl jämföra med hur samtida franska satiriker bildmässigt tog ut svängarna i framställningen av svarta – Vuillemin, Reiser, Lauzier – som regelmässigt framställs som samma fula monstrum som de vita.
Lööf tycks ändå inte vara helt övertygad om sin egen skuld och samtidens rättfärdighet, med tanke på att han i det nytecknade tillägget låter Felix ifrågasätta
hudfärgsmaffian – en bild som SVT av något outgrundligt skäl inte återgav.
https://i.imgur.com/1p8XFC5.jpg