Tyska äldre konservativa, och nykonservativism

Jag brukar läsa Expo för de har alltid väl underbyggda artiklar som man lär sig mycket av, vad gäller högeridéer. Stötte på denna artikeln:

Enligt honom består den konservativa revo*lutionen av de idéer som formulerades främst av Martin Heidegger, Ernst Jünger, Carl Schmitt, Arthur Moeller van den Bruck, Edgar Julius Jung, Oswald Spengler, Ernst Niekisch och en lång rad andra.

Efter nazisternas maktövertagande 1933 blev förvisso flera av dem medlemmar av det tyska nazistpartiet. Men inte alla. En del internerades, avrättades eller tvingades i exil, eftersom deras idéer inte alltid gick i linje med den nationalsocialistiska doktrinen.

Därför har också denna högerextrema tradition hamnat i skymundan i historieskrivningen. Det betyder inte att idéerna dog ut. Under 1980-talet och framåt var det främst ”den nya högern” med fransmannen Alain de Benoist i spetsen, som förvaltade och utvecklade tankegodset.

Idag är de främsta förgrundsgestalterna Tomislav Sunić, med rötterna i kroatiska delen av forna Jugoslavien, ryssen Alexandr Dugin, och framför allt tyskarna Götz Kubitscheck och Karlheinz Weißmann.

Weißmann är idag spindeln i nätet i Tyskland, bland annat genom sina uppdateringar och kompletteringar i den senaste upplagan av hans nu avlidne gamle vän *Mohlers avhandling.

De radikalkonservativa idéerna bärs idag upp av två strömningar: den amerikanska alt-right och de europeiska identitärerna, som båda tar allt större plats i den högerextrema miljön.

De talar inte längre lika mycket om 1789 års idéer som den stora fienden. Istället är det vänsterns 1968-revolt som pekas ut som roten till samhällets problem.
https://expo.se/hierarki-ordning-elitstyre

Problemet med att läsa konservativa skribenter är att alla jag läst hittills har varit så erbarmligt tråkiga. Kanske därför jag aldrig läst någon sammanfattning av vad de egentligen står för.

Många namn nämns i artikeln. Vad står de för?
Hur ser ni på att konservatism klumpas ihop med alt-right, eller "radikalkonservatism"?

Det är definitivt fel att klumpa ihop konservatism med radikalkonservatism. Konservatismen är en demokratisk rörelse. Radikalkonservatismen var tvärtom en antidemokratisk och protofascistisk rörelse.

Att en del radikalkonservativa politiker mördades av Hitler berodde på att Hitler inte gillade konkurrens, snarare än på några stora ideologiska skillnader. Den radikalkonservativa rörelsen inspirerade både fascismen och nazismen.

För mer om radikalkonservatismen, se mina inlägg i tråden om Motpol, som börjar här:

(FB) Tankar om Motpol?

Vilka av de radikalkonservativa författarnas verk har du förkovrat dig i?

Mytomanen i farten igen ser jag. Som vanligt med Sovjets ”fascistepitet” i högsta hugg också. Konservativa har aldrig varit demokrater i din jakobinska tappning. De vek däremot ned sig för Socialdemokratin efter bolsjevikrevolutionen.

Som jag skrev i Motpoltråden så är det faktum att fascism använts som ett missvisande epitet i vissa fall inte en anledning att avstå från att kalla en spade för en spade.

Du har för övrigt inte kommenterat de stora likheter mellan radikalkonservatismen och fascismen som jag pekade på i Motpoltråden:

* Man föraktade den parlamentariska demokratin och förespråkade ett auktoritärt styre.

* Man såg staten som en organisk enhet, överordnad individen.

* Man hyllade styrkan, föraktade svaghet och var militaristiska.

* Man förespråkade korporativism (särskilt då Edgar Jung och hans anhängare).


Angående franska revolutionen hänvisar jag till det jag skrev i Motpoltråden:


Det är tvärtom radikalkonservativa, neokonservativa, fascister och marxist-leninister som är jakobinernas arvtagare med sin blinda idealism och revolutionära våldsromantik.


Korrekt att den svenska högern för 100 år sedan var emot allmän rösträtt. Något de skäms för idag och till och med försökt dölja:

M-höjdare backar om rösträtt

Moderaternas partisekreterare hävdade att partiet varit med och infört fri och lika rösträtt. Någon timme senare tog hon tillbaka allt.

https://www.svd.se/m-hojdare-backar-om-rostratt

Med detta var som sagt för 100 år sedan. Dagens moderater är utan tvekan ett demokratiskt parti.

När man läser Edmund Burke bör man för övrigt ha klart för sig att han verkade i en helt annan tid. Han pläderade för försiktighet och måttfullhet i politiken, men det innebar inte att han såg dåtidens ståndssamhälle som ett i alla avseenden perfekt samhälle.

Jag har fortfarande inte fått svar på vad det egentligen innebär att vara radikalkonservativ...

Jo, du ljög likadant i Motpolstråden och det luktar fortfarande Sovjetkommunism om ditt ständiga klistrande av epitetet ”fascist”.

Radikalkonservatism är inte och har aldrig varit synonymt med fascism. Även de konservativa förr var emot din jakobinska demokrati vilket du ju erkänner också. Radikalkonservatism är inte etatistisk som du försöker framställa det. Vidare är begrepp som styrka och mod uråldriga. I Motpolstråden slutade det ju med att du ”fasciststämplade” Homeros. Stefan Löfvén förespråkar också korporatism. Är han också ”fascist” enligt dig? Korporatismen är förövrigt bara en modernare och mer utvidgad variant av skrå-och gillesväsendet som funnits sedan medeltiden.

Märkligt att du som liberal sågar den franska revolutionen. För det var ju liberalismens stora genombrott. Förnekade du förresten inte att liberalismen är utopistisk?

Dessvärre för din del har vi facit i hand. Därför kan vi konstatera att den ”alla åsikters lika värde” demokrati som du företräder innebär att det slutar i kommunism och despotism. Iofs ingen stor överraskning för de som kan sin Platon och Tocqueville. Det finns förövrigt ingen skillnad mellan kommunism och socialdemokrati när det gäller mål. Lenin och Trotskij var socialdemokrater innan 1917. Faktum är att socialdemokraternas metoder bättre överensstämmer med den röda irrläran Karl Marx skapade.

Problemet är att "radikalkonservatismen" är en så lös och spretig beteckning att det är svårt att vare sig dementera eller bekräfta. Därför är det lättare att diskutera enskilda författare än begreppet i sin helhet. Om man kallar allt en spade kommer man ju träffa rätt någon gång åtminstone.

Men jag kan väl gå med på att den tidstypiska militarismen och demokratimotståndet är tämligen återkommande, så väl som den konservativa uppfattningen om människan och samhället som organiskt. Den stora skillnaden mellan fascismen och radikalkonservatismen sker på den metapolitiska nivån, däri att den senare är för-modernistisk och anti-ideologisk till skillnad från den förra. Sätter man sig djupare in i de enskilda författarna så tror jag det är enklare att förstå schismen med Nazityskland trots vissa på ytan likheter.

Med det sagt tror jag inte man ska binda dem allt för mycket vid enskilda frågor eller bli allt för bokstavsblind. 1920-talets Europa är en tämligen främmande intellektuell miljö för oss idag, men det finns ändå en hel del att inspireras av om man läser mellan raderna. Att i synnerhet Ernst Jünger blivit så populär idag tror jag beror mycket på att många konservativa identifierar sig med och omfamnar den typ av intellektuell alienering, men också självmedvetande, som han ger uttryck för.

Konservatism är inte en demokratisk rörelse. Det är en grav missuppfattning. Inget går att konservera i en demokrati som är framåtskridande till sin natur. När man inser detta inser man också att konservatismen och dess grundtanke om att bevara samtiden inte är förenlig med demokrati.

Konservatism är egentligen lika lite en ideologi som demokrati är en ideologi. Det är snarare frågan om två olika samhällsprocesser.

Trams.

Om du tänker på det gamla skråsamhället, så verkade det ju i ett ganska odemokratiskt ramverk.
Dvs ståndssamhället, där bara de av rätt börd hade rätt till makten.

Men, inom skråna fungerade demokratiska principer mycket väl.
Medlemmarna kunde rösta om interna skråangelägenheter, liksom om vem som skulle företräda dem.
Skråfenomenet var i allra högsta grad konservativt till sin natur.



Dessutom ... hur ser du på Katolska kyrkan och demokratiska värden?
Du vet ju att de röstar om vem som ska få lov att bli påve.
Ingen föds till det ämbetet, även om man teologiskt kanske kan argumentera för att Påven ju är tillsatt av Gud, som Guds ställföreträdare, och därmed borde han också vara född till det - även om han inget visste om det förrän dagen då rösterna räknats ...

Sluta svamla. Du måste hålla isär begreppen och tänka till.

Att rösta fram en ålderman eller bestämma hur många mästare det får finnas i en stad har inget med omdanade demokratiska reformer att göra. Konservatism vill bevara samhället och dess ordning, demokrati vill reformera samhället i grunden om folket vill det. Det är två helt olika synsätt på samhället och världen. Kanske svårt för en del att förstå men så är det.

Precis den moderna demokratin är liberal inte konservativ.