Varför har så många så lite pengar?

Frågeställningen kanske provocerar somliga eftersom pengar är en känslig fråga. Således råder jag folk att var god och läsa premisserna till diskussionen först innan ni besvarar...

Jag påbörjade mitt arbetsliv ganska sent, senare än majoriteten. Jag var 29 när jag fick mitt första jobb och innan det så hade jag till och från studerat hela mitt liv.

Skiljer man mig och min situation gentemot andras, så råder följande faktorer till min nackdel... Dvs till skillnad från andra så har jag:
* Inte kunnat dela utgifter med sambo
* Inte fått löneökningar genom åren av att ha jobbat länge
* Inte kunnat köpa billig bostadsrätt som genererat vinst
* Inte kunnat tjäna pengar på bostadsmarknaden som väldigt många gjort
* Har aldrig sommarjobbat vilket andra gjort, vilket inneburit förlust på minst 100-200k genom alla dessa år
Osv...

Ändå trots detta har jag efter runt 1 år av jobb, kunnat spara undan en hel del pengar och har inga svårigheter att spara pengar. Då är inte jag en sparsam och snål person heller som många är, utan jag bland annat spenderar mycket pengar på:
* Restaurangbesök och utekäk
* Prylar och saker
* Bjuder tjejer på måltider och sånt regelbundet
* Har dyrare hyra än vad de flesta andra av er har
* Uppenbarligen mycket högre matkonto än andra om man utgår från vad alla säger
* Går på krogen och slösar pengar
* Osv...
Så snarare än att jag har mindre utgifter än andra så har jag högre utgifter.

Andra människor har med andra ord en lön som är minst 5000:- mer i månaden, de har kunnat spara ihop pengar runt 5-9 år längre än mig eftersom de jobbat tidigare, har haft sommarjobb i flera år, de har en sambo som också jobbar som de kan dela utgifter med vilket gör att de sparar minst 3000-5000 i månaden, de tar matlådor och snålar med pengarna och så vidare... Men ändå verkar de flesta varken ha buffert eller nämnvärt mycket pengar? Ni fattar varför jag blir förvirrad?

Jag har gjort många uträkningar på detta och även om jag överdriver beräkningarna åt min nackdel så kommer jag bara fram till faktum att hade jag börjat jobba vid 22-23 års åldern så hade jag haft ungefär nästan 1 miljon nu utan att behöva snåla.
Utgår man från de beräkningarna så ska man ju ha klart för sig att många börjar ju jobba innan den åldern till och med. Det är många som börjar jobba vid 20-21 vilket är ännu tidigare, samt bor hemma hos föräldrarna medan de jobbar. Då går det ju upp ännu mer än så!

Så hur tusan är det möjligt att folk inte har så mycket pengar undansparade? Även om man är en shopaholic som älskar att resa så borde man ju åtminstone ha 500k undansparat utifrån premisserna ovan. Spelar ingen roll heller om man jobbar med ett kneg bara som inte har jättehög lön, samma sak gäller där. Men man blir ju förstås ÄNNU mer konfunderad över varför de som tjänar bra inte har sparade pengar.

Förklara för mig, för det går inte ihop. Jag är mer slösaktig än vad de flesta är så det går inte riktigt använda det argumentet. Ni kanske har individuella erfarenheter som ni kan dela med er som kan råda bot på denna förvirring.

Du överskattar vad andra tjänar.

Många spar inte till annat än semester.

Vad de gör med alla pengar? Ingen aning.

Nej det gör jag inte, läs detta:

Folk har fru och barn som kostar. Lever man ensam och lyxar till med restaurangbesök och en torrunk på kvällen så kan man spara en hel del men ärligt har man inte misslyckats någonstans i livet då?

Vad tjänar du själv nu? Det är ju ganska avgörande för hur mycket man kan slösa/spara.

Men hur mycket har du i ungefärlig lön och hur mycket kan du lägga undan per månad? Många enklare jobb betalar ju bara runt 20 000 kr /mån och så skatt på det med 30% så kanske runt 14 000 netto att lägga på bostadslån, bil, mat, räkningar, kläder, semester osv. Då blir det inte mycket över speciellt inte om man har barn.

Många blir ju också sjuka med åren som med förslitningsskador, cancer, depression osv.

Har du inte haft tur med t ex din bostad eller har du miljonlån på den?

Du listar en massa nackdelar du haft som resultat av att du inte har jobbat förrän du blev 29, men en massiv fördel är att du aldrig skaffade vanan att slösa.

Såg ett råd om hur man ska få mycket pension, man ska spara. No shit.

Förslaget var att spara 10000 i månaden.

Såna där tankar och ideer kommer bara från folk som sitter med 50-60 000 i månadslön. Det är skitlätt att klara sig ekonomiskt då. Men vi som inte riktigt har de där summorna, vi inser att det är inte så lätt att spara. Och dessutom, vad är iden med att spara pengar om man ändå måste snåla?

Så, jag sparar inget. Jag har däremot koll så jag har råd med semester men inget utöver det.

Jag tänker allt oftare på den reklamen som går på TV för nån av alla låne-bolagen. En familj som har tagit "datorn, bilen, poolen" mm och nu bakat ihop lånen och sparar 5000 i månaden, så nu ska de lägga om taket också. För mig blir det så tydligt att de flesta människor lever helt över sina tillgångar, och helt över vad de egentligen kan betala för. "Det är ju bara att ta ett lån..."
Det ska vara senaste av allt, och gärna lyxas till lite extra.

När man börjar kolla på allt sånt förstår man att folk sitter med urkass ekonomi.

Jag har en inkomst på dryga 10 000 i månaden och kan fortfarande spara undan drygt 1500 varje månad. En del människor gör av med det jag får i månaden under en helg på en weekend-resa eller liknande. Har hört både en och två gånger att "du måste ju leva hur snålt som helst" men det gör jag inte, jag har råd till det jag behöver även om jag inte kan ta en weekend i Paris på impuls.

Folk som aldrig har sett vidden av att ha pengar på banken har gått miste om något, nämligen möjligheter, och sen gnäller dom varje morgon väckarklockan ringer, men gör likförbannat inget åt det.

Jag var tidigare i livet en slarvpelle med pengar, jag hade mycket prylar men även skulder som nollade lönen varje månad. Men en dag kom jag till instinkt om att det inte går leva så, slav under systemet, så senaste två åren har gått åt till att beta av gammalt skit som legat och pyrt samtidigt som man haft fler möjligheter än tidigare. Nu är jag snart skuldfri helt och kan börja bygga för framtiden.

Runt 32000 i månaden.


Läste du vad jag skrev ens? Du lägger ju ord i munnen på mig som om jag skrev motsatsen till det jag just skrev. Vad i det jag skrev indikerar att jag snålar. Jag skrev just att jag är motsatsen till snål.


Ja fast då tar du extremfallen som exempel, det är aldrig intressant rent statistiskt att göra det. Man måste ju utgå från de som befinner sig relativt lik den mätbara situationen.

Jag lägger inte undan stora summor just nu, men lägger jag 6000-7000 i månaden så har jag efter 1 år åtminstone 70-80k. Fastän det inte är stora pengar så hade ju även det lilla sparandet blivit runt 700k exklusive löneökningar och sambo och sånt, om jag började jobba när andra gör det.

Jag har miljonlån ja tyvärr.


Fast då blir jag nyfiken över vad för något andra slösar så mycket på. För som du såg så är inte jag en snål person, utan jag går på krogen ofta, bjuder ragg på middagar, köper prylar och sånt. Av alla jag känner så tillhör jag en av de mer slösaktiga.


Håller med om att det är idiotiskt att snåla och jag har aldrig föreslagit att man ska göra det. Som sagt så är jag själv en slösare av hög rang, det är därför jag blir så förvirrad när folk som har högre lön och delar ekonomi dessutom ändå har mindre pengar sparade.

edit: Nevermind, du kanske menar tvärtom.


Råder en sån trend helklart, men när jag pratar med familj, bekanta och så vidare så verkar det som att de knappt vågar köpa saker för att det är "dyrt" hela tiden. Det spelar ingen roll om de behöver saken och längtar till dem, de snålar på allt. Köper billig mat och sånt istället för riktig mat. Dessutom är de ofta ett par som båda tjänar pengar till skillnad från en själv. Ändå har de inga pengar.