Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Det enda dåliga var att min farfar dog innan jag var tillräckligt gammal för att få köra hans traktor och lära mig lite praktiska saker. Min pappa var en dålig hantverkare som gjorde allt krokigt i jämförelse, och jag är än värre.
Så nej, jag gillar inte heller renovering och dylikt.
Det jag menade var att en man förlorar något när han inte längre går till jobbet och bevisar att han är bra på något varje dag. Män som går i pension får ofta allvarliga problem, och livet upphör kännas meningsfullt.
Något måste fylla vakuumet.
Det fetade. Precis det jag pratat om när jag tidigare påstått att det verkar som att kvinnor har ett inre rikare liv, att de nöjer sig med de små sakerna i vardagen och är mer nöjda med livet överlag. Att umgås, fixa grejer hemma, göra små utflykter, syssla med någon fritidssysselsättning m.m. verkar göra fler kvinnor än män nöjda.
Män generellt verkar mer mäta sitt eget värde genom prestation. De presterar enormt under unga /medelår, mellan 25-60, sedan tacklar de av och då riktigt rejält. Som att de förbrukat allt på att prestera materiellt / tjäna pengar, och sedan blir det noll. Initiativtagandet rasar och blir samtidigt mer ödmjuka. Detta har väl visserligen ett samband med att testosteronet sjunker vid äldre ålder också?
Nu verkar visserligen min pappa nöjd med pensionstillvaron är mitt intryck. Han har jobbat så mycket i sitt liv, nog rätt skönt att slippa nu. Han hade, vad var det...två dagars pappaledighet när något av mina syskon föddes. Vi bodde inte i Sverige just då visserligen, men ändå. Min mamma har dragit hela lasset hemma med fyra barn (hon var hemmafru i säkert 15 år), och aldrig har jag hört henne klaga över det. Tvärtom, hon var helnöjd med det, och hon kan inte överhuvudtaget förstå hur så många kan klaga så mycket idag, att unga verkar tycka det är såååå jobbigt att ha barn. Mycket gnäll från unga idag med andra ord.