Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-11-25, 00:14
  #73
Medlem
Snapcounts avatar
Det är intressant med "heroin-trådar", likaså denna..

Men.., syns ts missade en fråga, nämligen : Ångrade ni att ni började ?

(kan tyckas vara en korkad fråga, men syns att allt "kokar" ner till det.., ert val som ni tog med att börja med heroin)
Citera
2018-11-25, 04:06
  #74
Medlem
Alvaros avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Snapcount
Det är intressant med "heroin-trådar", likaså denna..

Men.., syns ts missade en fråga, nämligen : Ångrade ni att ni började ?

(kan tyckas vara en korkad fråga, men syns att allt "kokar" ner till det.., ert val som ni tog med att börja med heroin)

Nej, inte ens lite.. även om jag inte tar det längre(heroin) och jag egentligen menar mer opiater i stort, men att börja ta "tyngre" opiater dagligen räddade mitt liv i princip, det är ingen perfekt lösning, men det gav mig tid till att stå ut med mitt svaga sinne länge nog att jag hade tid att fixa det. Opiater gav mig lust att leva ett tag till helt enkelt och jag hade så att säga bestämt mig. Låter säkert väldigt drastiskt men att börja skjuta heroin och liknande är inget man bara gör för skoj skull känns det som. :P
Citera
2018-11-25, 10:35
  #75
Medlem
bortmedfifittors avatar
Opiater är en så jävla märklig drog, har aldrig riktigt förstått det ruset. Har tagit det i omgångar sen 10 år tillbaka, då drog-karriären kickades igång bokstavligen med en holk.

En av mina dåvarande till mig var hooked på Oxynorm som är morfin som man får utskrivet från vården om man har väldigt, väldigt ont.

Vi tog det ihop ett tag, och ja, det är ju ganska mysigt att ligga i sängen och blunda bara, och klia sig lite förstrött här och där. Den här värmen, orkeslösheten och dimmigheten. Sen kom Fentanylet in i bilden... det körde vi på ett tag, och jag måste vara ärlig och säga att jag nog aldrig förstått varför man håller på med opiater, både så starka och mindre starka. Har testat detta vid flera olika tillfällen genom livets gång: kodein, morfin, tramadol, heroin.

Jag känner mig alltid dåsig, sjuk och jävligt förvirrad när jag tar det. Dessutom kan man ju inte göra något alls, man bara ligger i sängen och väntar på att ruset ska klinga av. Waste of time.

Fentanylet överdoserade jag dock på en gång, och har sedan dess aldrig rört det igen. Fick nyligen (5 år senare) Oxy utskrivet från vården och ta mig fan, jag försökte knarka upp det (tog dubbla doser) men tyckte att det vara ett så sjukt "tungt" rus och obehagligt rus. Lätt illamående, blytung kropp, blytungt sinne, ögonen faller ihop, man bara sitter där.

Och så alla mardrömmar man drömmer om man råkar gå och lägga sig och somna hög på opiater... fy fan, nej.
Citera
2018-11-25, 13:29
  #76
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av Snapcount
Det är intressant med "heroin-trådar", likaså denna..

Men.., syns ts missade en fråga, nämligen : Ångrade ni att ni började ?

(kan tyckas vara en korkad fråga, men syns att allt "kokar" ner till det.., ert val som ni tog med att börja med heroin)

Jag ångrar att jag började helt klart, visst det hjälpte mig igenom en tuff period i livet, men allt som man behöver städa upp efter missbruket, inte värt de, har kastat bort många år av mina barns uppväxt
Citera
2018-11-27, 04:41
  #77
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av bortmedfifittor
Opiater är en så jävla märklig drog, har aldrig riktigt förstått det ruset. Har tagit det i omgångar sen 10 år tillbaka, då drog-karriären kickades igång bokstavligen med en holk.

En av mina dåvarande till mig var hooked på Oxynorm som är morfin som man får utskrivet från vården om man har väldigt, väldigt ont.

Vi tog det ihop ett tag, och ja, det är ju ganska mysigt att ligga i sängen och blunda bara, och klia sig lite förstrött här och där. Den här värmen, orkeslösheten och dimmigheten. Sen kom Fentanylet in i bilden... det körde vi på ett tag, och jag måste vara ärlig och säga att jag nog aldrig förstått varför man håller på med opiater, både så starka och mindre starka. Har testat detta vid flera olika tillfällen genom livets gång: kodein, morfin, tramadol, heroin.

Jag känner mig alltid dåsig, sjuk och jävligt förvirrad när jag tar det. Dessutom kan man ju inte göra något alls, man bara ligger i sängen och väntar på att ruset ska klinga av. Waste of time.

Fentanylet överdoserade jag dock på en gång, och har sedan dess aldrig rört det igen. Fick nyligen (5 år senare) Oxy utskrivet från vården och ta mig fan, jag försökte knarka upp det (tog dubbla doser) men tyckte att det vara ett så sjukt "tungt" rus och obehagligt rus. Lätt illamående, blytung kropp, blytungt sinne, ögonen faller ihop, man bara sitter där.

Och så alla mardrömmar man drömmer om man råkar gå och lägga sig och somna hög på opiater... fy fan, nej.

Kan hålla med om att opiater/opioider ger ett ganska speciellt rus som jag kan förstå inte är eftersträvansvärt i mångas ögon. Men jag tror också det är väldigt individuellt hur man påverkas. Var själv beroende av metadon i cirka två års tid och gick på det dagligen. Jag blev beroende nästan direkt och när väl antändningarna började komma var det jäkligt svårt att sluta.

I början uppskattade jag inte ruset särskilt mycket men jag tror att det till stor del berodde på att jag vid den tidpunkten mådde bra i mig själv och egentligen inte behövde droger för att kompensera mitt mående. Men ju mer jag använde drogen/drogerna (prövade flera opioider men metadon förblev min huvuddrog) desto mer lärde jag mig uppskatta ruset, och det fanns inget skönare i världen än att vara inne i en fullskalig avtändning och därefter ta en ”återställare” så man blev frisk igen.

Sen känner jag igen mig lite i det du skriver om orkeslösheten, men för mig gällde detta enbart när jag satt stilla eller låg ned. Höll jag mig sysslosatt med något så kände jag istället att jag hade hur mycket energi som helst och klarade av saker jag aldrig hade kunnat annars. Och någon typ av dåligt mående eller mardrömmar fanns aldrig med i bilden. Sov alltid som törnrosa med opioider i kroppen.

Så med detta sagt så tror jag ruset yttrar sig mycket individuellt och att det därför är svårt att dra några slutsatser kring andras missbruk relativt sina egna upplevelser av drogen.
Citera
2018-11-27, 12:46
  #78
Medlem
st33rs avatar
Kan det vara så att man måste ”lära” sig ruset av t ex morfin eller heroin genom att ta det ett antal gånger?

Verkar ju lite så m folk som får morfin av medicinska skäl. Sett det i sjukvården. Först är dom mest trötta och mår illa ett par dar. Hallisar förekommer ibland. Allt är tungt och konstigt och besvärligt. Men sen blir dom pigga och lulliga och tycker livet är trevligt.
Citera
2018-11-28, 03:35
  #79
Medlem
BillyDaltons avatar
Är till synes välklädd och ser bra ut. Är vältalig och intelligent. Är en sjuhelvetes karaktär och samtidigt ett spöke både nu och då. Eller, endast ett spöke nu dock, min karaktär tog mitt självförtroende och försvann. Har ghostat mig i snart ett år. Om de någonsin funnits på riktigt dvs. Bra på att ljuga är jag åtminstone, det har jag ärvt av min karaktär.

Jag har lyckats jaga friskheten runt, eller den mig i över 12år. Studerat på de mest åtråvärda av utbildningar tills jag kraschat och raserat allt jag haft framför mig. Jobbat inom ett flertal olika yrkesområden tills bubblan spruckit och jag i abstinent läge inte kunnat ta mig till jobbet
eller i abstinent läge tagit mig till jobbet. Ljugit ihop nån historia om sömnproblem, alkoholism, depression eller dylikt. Allt för att inte bli påkommen. ”Behandlats”, avskedats eller slutat jobbet utan ett ord och dragit vidare.

Min familj, mina vänner och nära bekanta har jag svikit till den grad att jag nu är så gott som är helt ensam.
Ensamheten som jag i jakten, avtändningara och andra trösklar i mitt opiatfokus romantiserat och förskönat. Den romansen är tydligen något som jag får leva med nu. Nu, när jag lagt jakten på hyllan och sållat mig till det berömda programmet. LARO.

Statligt subventionerat knark säger den okunnige. Ett strikt, ruslöst förhållande med mängder av regler, kontroller och uppföljningar säger den som trillade dit. Pissar övervakat i en burk med jämna mellanrum och levervärden stäms av. Från det lilla lilla krympande privata fängelse heroinet varit till en statligt subventionerad fotboja på livstid. Det har dock räddat mig. Från vad vet jag inte, eftersom jag förlorat nästan allt jag haft. Nu ramlar även mitt hår av till följd av biverkningar av en tillsats i medicinen. En tillsats som gör att jag inte ska kunna injicera den. Yin och yang. Det är också ett surt pris att betala. Kan inte en skylla på någon annan än mig själv och min sjukdom. Så går det serru. ”Prövningar vi möta få, och vi ofta ej förstå, Herrens vägar, när Han önskar, att vi himlen skola nå”.

Dock är jag jävligt tacksam över personalen på mottagningen jag går till. Varma, väna, förstående och hjälpsamma. Utan den ömsesidiga respekten och tilliten hade jag ju fallit tillbaka så fort tillfälle bjöds eller förbjöds. Tack ska ni ha! Det är inte alla som har er ska ni veta.

En dag ska jag bära bojan som vore den en ringmärkning på en fridlyst fågel. Bära min kala skalle högt och mena varje ord när jag säger; ”-Jag har det bättre nu, jag har det bättre än jag någonsin vågat drömma om!”.

Så du, snälla börja inte med opiater. Låna mitt facit av mig istället, då slipper du stå där med ditt eget i hand nån dag.
Citera
2018-11-28, 14:41
  #80
Medlem
svampen211s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Snapcount
Det är intressant med "heroin-trådar", likaså denna..

Men.., syns ts missade en fråga, nämligen : Ångrade ni att ni började ?

(kan tyckas vara en korkad fråga, men syns att allt "kokar" ner till det.., ert val som ni tog med att börja med heroin)
Man romantiserar det ju mycket, men joo, jag ångrar mig ganska hårt. Bara att det är svårt att tänka sig ett liv utan för man levt med det så länge. Så det känns läskigt att ens tänka tanken, men jag var nära på att bli opiatfri nu, efter 1 månad började det kännas mer normalt igen. Det var på suboxone, för mig kändes det lika dant som om jag slutade cold turkey, men fick så äckliga biverkningar av det att jag fick börja på metadon. Så nu mår man väl ok. Tycker nästan att dem på mitt beroende har hjälpt mer än vad medicinen har gjort, jag hade väldigt mycket fördomar men dem har inte varit dömande över huvudet taget och extremt hjälpsamma. Sveriges beroende vård måste ha förbättrats. Synd bara att det ofta måste gå genom polisen, men det har blivit bättre också, söker man själv behöver man inte gå genom polisen.
Citera
2018-11-28, 14:52
  #81
Medlem
svampen211s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Alvaro
Hej, jag skrev tidigare i tråden lite om mina erfarenheter och hur jag numera går på subutex och har ett bra yrke och bra utbildning osv... Jag förstår dock att vissa kan ha fått helt fel uppfattning av mitt inlägg. Det enda jag ville säga var att det inte är omöjligt att ta heroin+andra opiater och sedan leva ett normalt liv. Jag vet att det lät löjligt att jag skrev att det var en komplicerad utbildning, jag vill bara inte outa mig.

Det jag vill lägga till i tråden är att det är _EXTREMT_ ovanligt att leva ett normalt liv och ha gått på heroin. Ingen annan jag träffat irl som tagit heroin har ens haft nästan ett normalt liv efter bara 2-3år. Jag har hört (kanske myt) att man har en snittlivslängd på 10år efter första injektionen av heroin.

Att ta heroin och leva ett normalt liv går som ni märkt i tråden, men då ska man vara en ganska speciell människa. Jag har alltid varit en person som tagit så låga doser som möjligt av alla droger jag missbrukat och jag har använt benso kontrollerat i några år innan opiaterna och liknande, jag har aldrig överdoserat och jag tar nästan aldrig doser för att bli hög. Jag vill bara bli av med ångesten och leva ett normalt liv och jag använder opiater på det sättet också. Jag tror det är en nyckelfaktor till att inte dö av heroin.

Jag har heller inte tagit heroin på kanske 5år+ för att det är så jävla lurigt även för mig som som sagt tagit opaiter dagligen i 10år+.

Angående det med styrka som någon pratade om tidigare, om att man borde kunna ta mer av en svagare opiater för att få samma effekt som en starkare opiater (typ som öl vs vodka) så kan man säga att subutex täcker 80% av receptorerna, heroin 98% av receptorerna, fentanyl 95% och liknande (helt påhittade siffror). Det betyder alltså att hur hög dos du än tar av subutex så når du aldrig upp till mer än max effekt av 80%.

Ett annat vanligt missförstånd är att fentanyl är väldigt starkt och det därför borde ge ett starkare rus än heroin. Fentanyl är bara mer dospotent (krävs mycket lägre dos i milligram för att bli hög) men du blir inte "mer påverkad" än vad du blir av heroin. Dessutom är fentanyl ett mycket "kallare" rus i min mening.

Jag skulle inte rekommendera opiater till någon förutom om man planerat att ta livet av sig, i det läget kan man ge låga doser opiater dagligen en chans för att på det sättet förlänga livet så man kanske kan lösa sina ångestproblem, vilket var exakt vad jag gjorde. Opiater har räddat mitt liv och gör att jag kan leva ett svenssonliv idag.. därav har jag en mycket udda syn på opiater jämfört med många andra. Jag skulle dock inte rekommendera det till någon förutom personer i den typen av situation, när man inte har något att förlora. För opiater kommer på sikt antagligen göra att du förlorar allt(för majoriteten) :P

Känner igen mig i mycket av vad du skriver. Jag vet inte om du syftade på mig nu men alla verkar missförstå vad jag säger angående styrka på sub t.ex och heroin. Är du en vad användare är det inte ens säkert att suboxone funkar på dig (det gör det inte för mig). Men är du inte en van användare så kommer dina receptorer bli så stimulerade att du känner inte mycket skillnad på heroin eller subutex. Någon erfaren skulle ju såklart känna skillnad direkt, eftersom subutex har ett tak så hjälper det inte ens för alla. Som för mig, jag kände enbart av hjärtklappning, huvudvärk och kände mig extremt stissig på något konstigt sätt. Men på metadon känner jag mig normal iaf. Jag förstår inte riktigt vad folk menar med att fentanyl känns "kallare", jag känner inte direkt det. Sen varierar heroin så sjukt mycket i kvalité. Vitt dunder h tycker jag man kan komma upp i samma styrka som fentanyl, men är det brunt standard kvalité brunt så bruka inte jag kunna bli lika dan på det. Bruka inte ens bli noddig av brunt. Men det är som du säger subutex täcker bara typ 80% av receptorerna, så det är ju ett nyttigare alternativ. Abstinensen är inte lika illa häller, tycker inte jag.
Citera
2018-11-29, 16:31
  #82
Medlem
bortmedfifittors avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BillyDalton
Är till synes välklädd och ser bra ut. Är vältalig och intelligent. Är en sjuhelvetes karaktär och samtidigt ett spöke både nu och då. Eller, endast ett spöke nu dock, min karaktär tog mitt självförtroende och försvann. Har ghostat mig i snart ett år. Om de någonsin funnits på riktigt dvs. Bra på att ljuga är jag åtminstone, det har jag ärvt av min karaktär.

Jag har lyckats jaga friskheten runt, eller den mig i över 12år. Studerat på de mest åtråvärda av utbildningar tills jag kraschat och raserat allt jag haft framför mig. Jobbat inom ett flertal olika yrkesområden tills bubblan spruckit och jag i abstinent läge inte kunnat ta mig till jobbet
eller i abstinent läge tagit mig till jobbet. Ljugit ihop nån historia om sömnproblem, alkoholism, depression eller dylikt. Allt för att inte bli påkommen. ”Behandlats”, avskedats eller slutat jobbet utan ett ord och dragit vidare.

Min familj, mina vänner och nära bekanta har jag svikit till den grad att jag nu är så gott som är helt ensam.
Ensamheten som jag i jakten, avtändningara och andra trösklar i mitt opiatfokus romantiserat och förskönat. Den romansen är tydligen något som jag får leva med nu. Nu, när jag lagt jakten på hyllan och sållat mig till det berömda programmet. LARO.

Statligt subventionerat knark säger den okunnige. Ett strikt, ruslöst förhållande med mängder av regler, kontroller och uppföljningar säger den som trillade dit. Pissar övervakat i en burk med jämna mellanrum och levervärden stäms av. Från det lilla lilla krympande privata fängelse heroinet varit till en statligt subventionerad fotboja på livstid. Det har dock räddat mig. Från vad vet jag inte, eftersom jag förlorat nästan allt jag haft. Nu ramlar även mitt hår av till följd av biverkningar av en tillsats i medicinen. En tillsats som gör att jag inte ska kunna injicera den. Yin och yang. Det är också ett surt pris att betala. Kan inte en skylla på någon annan än mig själv och min sjukdom. Så går det serru. ”Prövningar vi möta få, och vi ofta ej förstå, Herrens vägar, när Han önskar, att vi himlen skola nå”.

Dock är jag jävligt tacksam över personalen på mottagningen jag går till. Varma, väna, förstående och hjälpsamma. Utan den ömsesidiga respekten och tilliten hade jag ju fallit tillbaka så fort tillfälle bjöds eller förbjöds. Tack ska ni ha! Det är inte alla som har er ska ni veta.

En dag ska jag bära bojan som vore den en ringmärkning på en fridlyst fågel. Bära min kala skalle högt och mena varje ord när jag säger; ”-Jag har det bättre nu, jag har det bättre än jag någonsin vågat drömma om!”.

Så du, snälla börja inte med opiater. Låna mitt facit av mig istället, då slipper du stå där med ditt eget i hand nån dag.


Tack för att du delar med mig, värdefull historia om än tung. Men det är ju alltid tungt för oss som har ett beroende av något slag.

Varför började du med opiater alls?
Citera
2018-11-30, 01:29
  #83
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BillyDalton
Statligt subventionerat knark säger den okunnige. Ett strikt, ruslöst förhållande med mängder av regler, kontroller och uppföljningar säger den som trillade dit. Pissar övervakat i en burk med jämna mellanrum och levervärden stäms av. Från det lilla lilla krympande privata fängelse heroinet varit till en statligt subventionerad fotboja på livstid. Det har dock räddat mig. Från vad vet jag inte, eftersom jag förlorat nästan allt jag haft. Nu ramlar även mitt hår av till följd av biverkningar av en tillsats i medicinen. En tillsats som gör att jag inte ska kunna injicera den. Yin och yang. Det är också ett surt pris att betala. Kan inte en skylla på någon annan än mig själv och min sjukdom. Så går det serru. ”Prövningar vi möta få, och vi ofta ej förstå, Herrens vägar, när Han önskar, att vi himlen skola nå”.

Dock är jag jävligt tacksam över personalen på mottagningen jag går till. Varma, väna, förstående och hjälpsamma. Utan den ömsesidiga respekten och tilliten hade jag ju fallit tillbaka så fort tillfälle bjöds eller förbjöds. Tack ska ni ha! Det är inte alla som har er ska ni veta.

Ack så jag känner igen mig i det du skriver. Jag är själv några månader in i programmet. Även om min beroendehistoria inte rättvist kan ställas mot din så fantiserade jag om att det skulle sluta ungefär sådär. Beroendet ger en inte särskilt många möjligheter och summan av ens person har många beröringspunkter med nästa person som har samma beroende.
Visst lider jag var dag jag kontrolleras som en gris i kosmetikaindustrin, men trots att jag hatar den schablonen en heroinist ska passa in på utifrån statens perspektiv, så ser jag ett egenvärde i processerna. Jag har inte varit drogfri så här länge på 12 år. Och då menar jag inte opiater utan allt annat slentrianmässigt knarkande - festande, socialt babblandes på kola, insjunken i något totalt oviktigt på tjack etc. Det ger mig en jäkla styrka och glädje, att få känna det. För precis som heroinet tog min självkänsla så ger LARO den fragmentariskt tillbaka, besök för besök. När de tre månaderna är över kan man återgå till det "vanliga" som man inte har berört ens i sina tankar på lång tid.
Även jag trivs på min lilla mottagning, de är lyhörda och vänliga och jag känner att jag själv har mycket att säga till om. Förutom t.ex. terapin som jag efterfrågar, där är de hindrade i byråkrati inbakade i tidsramar.
Kämpa på vännen. Finns inte mycket annat att göra. Det andra är inget val att återvända till. Din slutkläm sa det ganska bra.
Citera
2018-12-14, 16:31
  #84
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av svampen211
Jag tror han säger hallucinogener som bästa för om det blir rätt så kan det vara så brutalt bra att det finns inte. Mitt bästa rus jag haft är nog också på svamp, fick världens kärleks tripp och euforin sprutade, grät och skrattade på samma gång. Aldrig mått så bra, aldrig kommit i närheten på någon annan drog. Däremot mår jag ju jävligt mycket bättre generellt på opiater för det är vardagligt. Men sen håller jag med dig, jag kommer nog aldrig äta psykedeliska droger igen. För så bra som man mådde, lika dant fast åt andra hållet kan det bli. Det värsta är när någon polare spårar ur och man trippar totalt och försöker greppa situationen, man börjar streta emot. Har en vän som sprungit naken flertalet gånger och kastat grejer och hoppat in i rutor på det. Så efter det var det nog för mig med dem drogerna. Opiater är ju tvärtom, man blir bara skön. Fast det har ju sin baksida också, när man slutar. Jag tycker en avtändning på opiater kan nästan kännas som en snedtripp psykiskt.
Alltså, det är inte drogerna det är fel på mannen det är dina polare :3
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback