Av vilka anledningar sökte man upp ny ekonomisk politik på 1970-talet?

Jag förstår att människor tyckte att staten blandade in sig för mycket vid keynesianismen och att man valde att gå över till monetarismen, men vad var det för fler anledningar man hade att byta ut något som hade använts så pass länge och dessutom världen över? har försökt förstå det har väldigt länge nu.

Det vara väl i stort så att man på 70-talet girade kraftigt mot socialismen, en realisering av 68-vänstern. Facket skulle ta över företagen, skyhöga marginalskatter, statens skulle bestämma allt mer och internationell socialistisk solidaritet stod på agendan. Under hela efterkrigstiden höjde man skattetrycket. Inflation var inget problem, eftersom phillipskurvan ansågs gälla. Man hade inget problem med fallande vxlkurs. Tredje vägens politik, mellan marknadsekonomi och socialism.

Det var ju först på slutet av 80-talet man började reagera hur kasst det blev, och då hade världen utanför anammat neoklassicismen i stora stycken.

Sen vet jag inte om det finns något egentligt belägg för att keynesianismens omtivstliga överlägsenhet. Det finns ju en anledning till att många länder började över ge den konjunktur balanserade idén, av i huvudsak 2 skäl. Dels är den mkt svår att pricka in rent tekniskt/finanspolitiskt och i stället får man inte sällan större svängningar pga lagen, och dels visade sej politiken mkt svårt att realisera en kontraktiv finanspolitik i högkonjunktur (den expansiva delen var aldrig ett problem.)