Citat:
Jag plockar russinen ut dominanskakan. Föredrar mental (verbal) dominans framför fysisk. Men det är egentligen inte frågan om att han ska komma med nedsättande ord och hårda kommandon. Det handlar i stora drag om att trycka på specifika knappar. Att ta upp saker som gör mig svartsjuk eller nästan skäms lite över. Exempelvis tidigare sexeskapader. Att anspela på sånt som gör mig både tänd och upprörd samtidigt. När han viskar sanningar i mitt öra i orgasmögonblicket möts det fysiska och det mentala på ett helt nytt plan. Det kan också röra sig om något jag inte vill, som att bli bunden. Ingående scenarion berättas medan vi har sex om hur jag blir fastbunden och vad som sen kommer hända med mig. Viss gnutta obehag blandas med nyfikenhet och mental njutning. Lite som när något är ontskönt. Subtila löften om njutning tillsammans med smärta/utsatthet. "Det här kommer att hända och du kommer att gilla det. Inte till en början men sen". Att nästan bokstavligt talat bli knullad mentalt.
När det gäller det fysiska har jag framförallt viss faiblesse för lättare strypning eller att han håller handen för min näsa/mun samtidigt som jag kommer. Jag tror jag förstår de som är helt saliga över strypsex. Det blir ett rus, ett pirr, en inre urladdning som är svår att sätta ord på. Det kan maximera känslan av orgasmen på samma vis som när jag får en klitorgasm vid analsex. Det blir ett fyrverkeri, en rush genom kroppen. Nästan som att tappa kontrollen, man åker genom orgasmen.
När det gäller det fysiska har jag framförallt viss faiblesse för lättare strypning eller att han håller handen för min näsa/mun samtidigt som jag kommer. Jag tror jag förstår de som är helt saliga över strypsex. Det blir ett rus, ett pirr, en inre urladdning som är svår att sätta ord på. Det kan maximera känslan av orgasmen på samma vis som när jag får en klitorgasm vid analsex. Det blir ett fyrverkeri, en rush genom kroppen. Nästan som att tappa kontrollen, man åker genom orgasmen.
Mental dominans är, menar jag, den enda verkliga formen av dominans. Man kan binda eller hålla fast sin partner hur mycket man vill men om den mentala dominansen inte finns där så blir det bara yta. Kvinnan ska _känna_ sig som den undergivna helt av mannens attityd mot henne, inte bara acceptera att saker görs med henne (eller vice versa givetvis, beroende på läggning).
Just det där med hat-kärleken är också något jag känner igen. Flera av mina partners har sagt precis det, att de både känner sig överväldigade och oförmögna att kontrollera situationen vilket är skrämmande men samtidigt är det också det som är så upphetsande.
För att svara TS så är min erfarenhet att det är rätt få som verkligen vill ha det så, men det märker man väldigt snabbt, utan att behöva gå så långt som att låsa fast deras huvud och köra kuken i halsen på dem. De handlar mer om små nästan undermedvetna signaler vid vissa rörelser, eller handlingar, gäller att kunna läsa av en annan människas respons. Och, även gränslösa undergivna kåtslynor vill bli tagna på allvar och förstådda, något som jag tror att många män inte fattar.