Varför är gulingarna i Asien så jävla besatt utav att vara bäst?

I Sydkorea så har nu det stora högskoleprovet börjat. Gula elever har förberett sig för det stora provet - i 12 år!
Gula Elever som inte klarar provet eller får dåligt resultat tar livet utav sig.


Så varför denna besatt utav att vara bäst? Är det Guling-Kultur eller vad är det frågan om? Här i vita länder så man kan vara svartskalle och efterbliven men ändå överleva. Går det inte i gulingländerna?

Uppmanar familjerna sina gula barn att ta livet utav sig om dem misslyckas?

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/s...a-skriver-prov

dom har en förvriden syn ordet ordet heder

Så dålig prestation = synd

Hur kommer det sig att gulisarna har denna kultur? Vart kommer den ifrån? Har det en koppling till hur många dem är, eller är det ett djurliknande beteende?

Det kommer ursprungligen från samurajerna, läs om seppuku, sen är dom ju många och allt går väldigt snabbt där nere, samt att de har en fullständigt annorlunda världsbild än den i kristna länder.

Den stora frågan är väl snarare varför så många av oss i västvärlden inte är besatta av att vara bäst. Naturen har en förmåga att belöna den som är "bäst".

Asiatiska företag rekryterar nästan uteslutande från de bästa universiteten, en gång per år och i många fall på livstid. Den formella utbildningen får därför en extrem betydelse. Storföretagen brukar i regel tacka nej till kandidater som misslyckades med antagningsprovet första gången. Därför så upplever studenterna en extrem press. Man får bara en chans och tar du den inte så är du körd för resten av livet.

Självklart väljer många ungar att ta livet av sig då ifall de misslyckas. Måste vara en sjuk besvikelse att bli nobbad när så mycket står på spel. Särskilt när ens föräldrar lagt ner massvis med pengar på att skicka dig till kvällsskolor i flera års tid.

Fast asiater är ju inte bara bäst på att plugga eller arbeta, dom är bäst på allt. Hur bra du än är på något, så kan du ge dig fan på att nån asiat på Youtube är bättre.

Bor i Hong Kong just nu.

Nu pratar TS om Korea, men detta ät ett fenomen som präglar de flesta utvecklade asiatiska länder.
Asien har en väldigt konservativ och elitisk attityd, och det genomsyrar inte minst skolsystemet. Hela deras utbildning är uppbyggt på prov, och proven dominerar allt och alla dina förutsättningar att kunna navigera i livet. Man börjar att genomföra prov redan vid 5 års åldern på både matte, engelska, naturvetenskap osv. Bara detta provet kommer att bestämma vilken typ av skola du får tillgång till och blir mer eller mindre din förutsättning för att ta dig vidare.
Föräldrarna sätter därför enorm press på sina barn redan vid tidig ålder. Det är en skymf att misslyckas eftersom föräldrarna proppa dig med lyxvaror, mat, godis och mer eller mindre köper allt du pekar på, sedan förutsätter de att du ska ge något tillbaka (lyckas bra i dina studier).
Föräldrarna är också besatta av studier för sina barn. Jag jobbar på en skola som är en "eftermiddagsskola", dvs barnen går till den kommunala skolan från klockan 9-4, för att sedan gå till en extra skola runt 6-9, vilket man även gör på både helger och på lov, det går nästan inte en enda vecka på hela året utan att de går i skolan. Det anses vara ett måste. Föräldrarna bryr sig heller inte hur lärandet går till, eller pedagogiska tillvägagångssätt, det enda de bryr sig om är att man lär ut minst 100 saker per lektion till deras 4 åring.

Iallafall så är det hela provkulturen som sätter sina spår (ha i åtanke att vi i väst hade liknande system väldigt länge, varför jag kallar den för konservativ, eftersom det är en väldigt gammaldags syn på lärande).

De är även extremt elitiska. Du ska nå universitet, allt annat är förkastat. Det finns mer eller mindre ingenting annat som räcker förutom ekonom, doktor, advokat, lärare osv. Att vilja ha en yrkesutbildning är oacceptabelt eftersom det inte anses vara tillräckligt. Dessa människor anses också vara lite av bottenskrapet i samhället. Man har en negativ syn och en negativ attityd på de som inte har lyckats, vilket nästan alla finner vara "helt legitimerat", detta är ett faktum framförallt i Kina, där rika ska visa sin överlägsenhet genom att öppet visa sina pengar och attityd, medans fattigare ska underkuva sig.

Men iallafall, men är besatt här av meriter. Det ska se så bra ut på pappret som möjligt. Den du är definieras av punkter på ditt cv. Det är också farligt att "inte lyckas" eftersom det sociala skyddsnätet är väldigt svagt samtidigt som kostnaderna för exempelvis bostäder är skyhöga.

Det beror på att dom är så jävla många. 60% av jordens befolkning är från Asien. Men att enskilda asiater skulle vara så himla bra tror jag är en myt. Jag lärde känna en del asiatiska utbytesstudenter när jag studerade och de höll inte högre klass än svenskar. Snarare tvärtom. Särskilt att skriva var tufft för dem eftersom deras engelska var så dålig.

Baserad på de erfarenheter jag har både från att vara verksam i Asien, men även stött på många som växt upp i som har dagt detsamma så kan jag skriva under på det ni mesta ni säger.

I vilket fall, i det verkliga yrkeslivet sedan så handlar ju det i de flesta fall inte bara om att bara vara duktig på att memorera information som jag kan tycka de asiater jag har stött på formas kring. Ofta har de faktiskt topputbildningar i bagaget från antingen Asien eller USA/Europa. Om jag ska hårddra det lite baserad mina erfarenheter från yrkesliv och studier så är det i 9 fall av 10 betydligt svårare att arbeta i ett projekt, samarbeta och kommunicera med en stenhårt drillad asiat med straight A’s från skolan jämfört med en halvmedioker nordeurope. Samt, att de i många fall kan avsakna ett visst kreativt tänkande då de i högre grad har drillats av att memorera.

Såklart är det väl i viss mån kulturellt betingat vilket jag tror både skolsystemet där vi kör mer grupparbeten än de, samt att man värdesätter kritiskt tänkande i högre utsträckning bidrager till.

Hoppas det inte framstår som att jag är en jätteförespråkare av den svenska flumskolan, men att allt som man gör i de asiatiska länderna skulle vara överlägset det som görs här köper jag inte när det kommer till den stora helheten.

Kritiskt tänkande, ja. En av de största skillnaderna mellan östasiatisk och västerländsk utbildning. De bara drillas med information om och om igen, men får inte riktigt lära sig använda den på ett konkret sätt. Jag brukar fråga folk hur mycket de kommer ihåg av allt de pluggade för högskoleprovet och många har glömt det mesta. Snacka om slöseri på resurser.

Norra Asien är kvar där vi var för drygt 30-40 år sedan, där riktigt hårt arbete lönade sig, samtidigt som om man inte anstränger sig så finns ingen curlande stat eller samhälle där och plockar upp dig. Jag förstår att många skräms av tanken att man får j..lar i mig ligga i och det är mitt eget ansvar om det går bra för mig eller inte. Dessutom har du som ung ett framtida ansvar för dina föräldrar, så om du inte kan få en bra inkomst så kan du inte ta väl hand om dem när de blir gamla.
Länder som Kina och Korea är alltså dessa prestationsbaserade samhällen där ansträngningar kan göra en enorm skillnad i hur din framtid ser ut.