Påbörja behandling, kommer jag klara skiten?

Tjena!

Jag har bestämt mig för att sluta med droger och tänkte dela med mig av mina erfarenheter och förhoppningsvis kunna stötta någon som sitter i samma sits.

Lite info: Jag har brukat droger i 15 år, tjacket har väl vart min huvudrog men uppskattar det mesta så länge det tar bort mig från nykterheten. Lyckades ta mig igenom högskolan och även skött mitt jobb och varit uppskattad på arbetsplatsen. Under alla år har jag även gått igenom otaliga överdoser, akuten ett flertal gånger samt hamnat i jävligt dumma situationer på grund av mitt missbruk. Har även gått från att ha varit utåtriktad och social till introvärt och instängd, aldrig några bekymmer på damfronten heller men nu klarar jag fan knappt av att hälsa på en främmande tjej. Man blir väl lite av sin missbrukarpersonlighet och där är jag sämst på att ta för mig och föra mig i sociala sammanhang.

Jag börjar bli jävligt sliten överlag både psykiskt och fysiskt och tog beslutet att säga till min familj om mina problem. Efter det blev det insatser direkt. psyk, soc, läkare u name it. Efter lite grejande fram och tillbaka blev det öppenvård för mig. Det verkar som ett bra ställe med vettiga människor och jag tror verkligen att det kan hjälpa mig. Jag är verkligen peppad på att göra mitt bästa! Men det är just det, jag känner redan hur jag sviktar och har redan tagit ett par ordentliga återfall. Min jävla pundarhjärna vill fortfarande ha drogerna och jag är rädd att jag kommer "fuska" mig igenom behandligen, lite tjack där gör ingenting, en holk med kompisarna. Jag är jävligt svag när suget kommer, tar en millisekund sen står jag där betydligt fattigare på pengar men rikare på substanser.

Jag vill verkligen ha ett liv utan droger och vill verkligen sluta, men just nu är det jävligt svårt att se det framför sig.

Vet inte helt vad jag vill komma med detta inlägget men kanske någon är i liknade situation, och vi kan hitta sätt att peppa varandra?

Någon som känner igen sig och är i samma sits?

Förövrigt så sitter jag i sängen med endast en folköl kvar och en ruggig AT... Heja livet..
Ha de

Oddsen säger att du kommer att hinna dö innan du slutar. Ska jag tro att du kommer lyckas? Knappast. Hur många gånger har du försökt sluta under dessa 15år? Räcker det med 20 gånger?

Det vill man ju inte tro men visst fan vet jag att det är problematiskt, och jag har kanske inte kommit upp i 20 försök att sluta men inte långt ifrån. Min förhoppning är att jag kommer ta till mig allt som sker under behandlingen och att jag blir starkare utav det och hittar nya vägar och insikter som i sin tur leder till att jag inte vill använda, men det är väl lättare sagt än gjort såklart..

Men du har lyckats behålla ditt jobb trots alla överdoser samt varit påtänd på arbetsplatsen?

Tanken som dyker upp för mig är att det är värt att sluta. Det blir tufft ibland när man inte fattar vad man ska göra. Vad man kan göra och hantera. Vad som stämmer eller inte. It's a bitch.. And then? Another bitch. Till slut blir det bra men du får bli en bitch. ;-) skoja bara.

Önskar dig all lycka. Visst ska man vara optimistisk men man måste hålla sig till verkligheten också. Om du inte kommer undan missbruket så kvarstår bara ett alternativ och det är att göra det bästa av situationen och minska bieffekterna av missbruket som sådant. Hoppas du lägger det hela på hyllan dock.

Lägg in dig.

Har aldrig varit påtänd på arbetsplatsen, däremot har det funnits dagar där jag i sleten och i dålig form.


Ja absolut, såklart att det är värt att sluta. Att fortsätta kommer leda till en tidig grav eller bakom galler,
så får gå all in på behandlingen helt enkelt.


Tack så mycket! Vill ju komma undan missbruket till 100 %, men vägen dit känns rätt jävligt krokig ut rent ut sagt, men har inte gett upp!

Har du bestämt dig?

Batman says that synvillor är en liten horunge som i detta nu och kommer knarka....

Lycka till från Peder i Finland.

Tjena.

Har själv gått på öppenvård (sökte genom SoC), fick plats och gick dit 8-14 måndag-fredag.

Det viktigaste är att du har bestämt dig att du vill ha ett liv utan droger. Utan denna bestämmelse kommer man inte långt.

Det är svårt i början men klarar du det kommer du så småningom få en trevlig överraskning med att saker som gjorde dig glad förut och känslor som glädje och lycka (inte den som man får utav ruset) kommer så småningom att komma tillbaka och då känns det helt underbart, som att födas på nytt.

Du kommer så småningom få tillbaka din personlighet, och du kommer att känna dig mycket starkare som människa efteråt om du klarar av det. H

Det är svårt (inte helt omöjligt dock) att fuska sig genom behandlingen. Ni kommer troligen att ha spontana drogtester. Visar det positivt 3e gången så åker du ut (ibland räcker det med 1 gång om de är riktig hårda).

Klart som fan du kommer lyckas! Det kommer vara jobbigt som fan, du kommer säkert gå igenom den värsta perioden i ditt liv, men det kommer vara värt det och du kommer må så jävla bra när du är klar! Mitt bästa tips är att börja träna, på med hörlurarna, dunka någon musik som får dig att vilja röra på dig(metal fungerar superbra för mig) och spring som om ditt liv hängde på det!
Klart det kommer gå bra! All lycka till dig!

Jag går själv i öppenvård eftersom mina försök att sluta på egen hand aldrig lyckades. Och om du verkligen ger det en chans, har tålamod och står ut i de första månaderna av tristess så kommer det vända!

Jag har 11 år av bruk/missbruk i ryggen och har på senare år blivit fysiskt beroende av bensodiazepiner. Nu är jag är nere på förhållandevis låg dagsdos Stesolid (15 mg/per dag, låg på 50 mg/dag + en del alkohol i slutet av sommaren). Nu låter jag bli alkohol + alla andra droger som ger lycka för stunden, och jag mår bättre än på mycket länge. Börjar känna mig klar i huvudet och har dagar där jag av "normal" lust vill hitta på saker förutom att hasa mig till jobbet och gå hem igen.

Äter två kosttillskott som jag upplever hjälper mig genom uttrappningen, Ashwagandha och L-theanin. Kanske värt att kolla upp för dig med?

Du fixar det här om du bestämmer dig för det helhjärtat!