Cannabis, vägens slut! En ny början?

Jag måste sluta missbruka cannabis. Det är det enskilt största problemet i mitt liv och har gått som en röd tråd genom allt.

Jag har i 20 års tid försök lära mig konsten att bemästra örten på ett för mig fungerande sätt men ständigt misslyckats. Kanske är det bästa att jag aldrig mera brukar örten, eller så är det bästa att jag slutligen hittar in i balans, jag har en vision om att kunna njuta av ett bloss några speciella tillfällen per år och verkligen få ut något positivt uppbyggande av det.

Problemet är att jag antingen varit fast i ett vanebruk alternativt har ett så kallat uppehåll, jag får ett fåtal positiva effekter av örten som jag har svårt att sätta fingret på men ett stort antal negativa effekter som är så många och starka att det är lite av ett mysterium för mig varför jag fortsätter ta drogen/medicinen.

Bland annat blir jag asocial, introvert, paranoid, tappar focus och driv, slutar drömma på natten, får dålig dygnsrytm, missköter kosten, hemmet förfaller i stök, blir deprimerad, minskad sexlust, ökad ångest plus en massa annat. Alltså kraftigt försämrad livskvalitet. Skulle nästan påstå att jag sakta men säkert riskerar att bli allvarligt psykiskt sjuk av att fortsätta såhär.

Jag använder verkligen inga mängder även om det sker dagligen under mina "perioder". Dock är jag mycket känslig och känner av ett enda bloss kraftigt.

När jag har mina "uppehåll" så känner jag att allt byggs upp åt det bättre, jag utvecklas som person, drömmer på nätterna (älskar att drömma) hemmet blir lättare att sköta och tillvaron blir mer strukturerad, uppgifter blir märkbart lättare att påbörja och avsluta. Jag upplever att min IQ höjs och det stämmer troligen. Vidare blir jag mer social och drömmar/mål i livet känns mer realistiska och möjliga att jobba mot, Sedan kommer bekvämligheten, det vardagliga, jag hamnar in något slags cruisemode och det börjar kännas lockande att vrida på radion på random kanal, slänga ner roulettekulan och spela, hoppa på tåget, tåget jag inte själv bestämmer när jag kan hoppa av, inte själv bestämmer vilken rutt det ska ta, jag raserar litet allt jag byggt upp under min uppehålls period och fastnar i min konstgjorda depression som riskerar att göra mig sjuk psykiskt.

Det känns så lätt att bara välja bort cannabis men samtidigt så oerhört lockande att hoppa på tåget och åka en runda till.

Jag misstänker att jag är beroende av själva känslan att påbörja ett nytt uppehåll och få känna på livet igen.

Hjälp mig att finna balansen! Jag tror att det kan bli riktigt bra tillslut.

Laguners lagun.

Jag har inte rökt på 20 år och börjat att puffa nu igen.
Men slutade tvärt för 20 år sen. Det var bara att lägga av. Vill man så kan man. Men det var minst ETT år med flashbacks då och då.

Jag rökte i ca 10år varav 6år var dagligen.
Kände mig allmänt slö och var fast i ekorrhjulet där varje dag kände sig lik.

Kände mig som en trött robot som drar till jobbet tidig morgon, kämpar igenom arbetsdagen för att sedan åka hem, hinner knappt passera dörren till mitt stökiga hem innan jag höll en bong i handen för att gömma mig i dimman igen.

När man började få torrt på röka i hemmet utbröt panik där man gör egentligen allt man kan för att lösa nytt, när månaden är över inser man hur sjuk man är som bränner så mycket pengar månad efter månad.

Nu har det gått ungefär 3 år sedan jag slutade och det är det bästa jag gjort!
Jag känner mig mycket piggare och alert, kropp och hjärna mår mycket bättre.

Under dessa 3 år så har jag bytt jobb och klivit upp som chef för ett större företag, rest mycket, har gift mig, skaffat barn osv.

Jag stängde igen en dörr och valde att kliva igenom en annan och inte en endaste dag har jag ångrat det beslutet!

Vad fick dig att sluta tvärt för 20 år sedan? Flashbacks? menar du återfall då eller det som kallas flashbacks alltså att du blev påverkad igen utan att ha intagit cannabis?
Hur är det att röka idag jämfört mot förr?

Mycket inspirerande!
3 år är lång tid för mig, har varit nästintill rökfri i 6 månader som mest och 3 månader ett par tre gånger, annars kortare vändor till och från.

Hur har det varit med "återfall" för dig? Hur hanterar du suget? Är du rädd att ett återfall riskerar att sabba en del/mycket av det du tycks ha byggt upp?

Man röker ju för att det är skönt och man vill släppa tankarna lite.
I ett dagligt brukar så är man ju så van så man röker för att "bli sig själv igen".

Jag var rädd under första året att få återfall och fastna, då jag provat sluta tidigare men istället blev det ett långt uppehåll.

Jag kände att jag ville få ut något av mitt liv, vill åstadkomma något och vara nöjd över mig själv.
Senaste 3 åren har jag utvecklats enormt mycket samt klättrat inom karriären då jag fått ny energi, hunger och återigen blivit målmedveten.

Jag lovade mig själv att sluta för jag ville ha en förändring, när 1 år hade gått så gav jag mig själv en stor klapp på axeln. Kan tillägga att jag gett mig själv många små klapp under året också.
Satte upp som ett mål som jag klarade, dock efter 1 år provade jag röka en kväll med mina vänner men gillade inte ruset, kände att jag svek mig själv och sa hej då till röka, var inget för mig längre.

Jag hade mycket sug i början men började träna mycket på gym och sprang mycket.
Detta medförde i att jag åt mycket bättre, mer mat samt nyttigare och bättre sömn.
Har gått upp 15kg under dessa år, sjukt när man tänker tillbaka hur man levt och skött sin kost.

3 månader efter jag slutade och börjat med träning så började jag må riktigt bra, jag kände mig så stark i kroppen och jag gick mer upprätt och stabilt.
Började få mycket kommentarer av vänner att man såg mycket starkare och fräsch ut.



Idag är jag inte det minsta orolig, jag har en dotter och valt att leva ett liv som fader och då ska inte droger finnas med i bilden.

Jag är helt med dig TS, befinner mig i snarlik situation och har rökt dagligen i kanske fem år med pauser på något halvår och lite lösa veckor sådär. Bestämde mig för att sluta förra veckan men höll mig i fyra dagar. Impulserna är otroligt snabba från tanke till handling, för att sedan sitta påverkad i sin egna isolerande ensamma bubbla i samma mönster. Skumma anledningar dessutom, senast för att det blev mörkt ute så tidigt, för att det var november och att jag "tar uppehåll när 2019 börjar och njuter som fan nu". Trots att jag räknar konsekvenserna och blir övertygad om ett nyktert liv så tar auto-piloten snabbt över efter ett tag. Det är nödvändigtvis inte onice men det händer precis ingenting, driftar runt här mål och drömlös.

Önskar att vi blir helhjärtat övertygade tillslut och bryter utan att sakna det? Det börjar bli dags iallafall..

Man bör aldrig skaffa vanan att ta en drog varje dag. När vanan väl är innötad är den extremt svår att bli av med, och det blir svårare och svårare ju längre tid man använt det varje dag.

Det enda som verkar fungera, utifrån vad jag hört/sett av personer som rökt varje dag, slutat och sedan börjat igen utan att börja göra det varje dag, är nämligen att ta ett längre uppehåll. Nu snackar vi minst 6 månader till ett år eller mer. Du måste få bort vanan helt och hållet. Leva livet helt utan det och liksom helt glömma bort helt hur det ens var att använda det varje dag.

Du måste alltså vänta så länge innan du röker igen att det känns absurt att ens använda det varje dag (så som man tänkte innan man började röka varje dag, och så som man förhåller sig till t.ex alkohol eller andra droger).

Tar man en paus på säg en månad så ligger dock den dagliga vanan lite i "sleep mode" under ytan. Så fort du röker igen blir du påmind, dagen efter känns det som det naturliga att tända en även den dagen.

Så mitt tips är att sluta helt i helst kanske ett helt år. De som gjort det (iallafall utav de som jag känner) har inte börjat röka dagligen igen.


Missbruka och missbruka, men iallafall vad gäller risk för beroende så skulle jag säga att cannabis är den drog som är absolut lättast att bli beroende av (efter opiater, kan argumenteras). Av den enkla anledningen att nackdelarna vid dagligt bruk är extremt få, och de få biverkningar som existerar uppträder först när man redan är beroende.

Bör jag börja röka varje dag?
Fördelar: Man kan varva ner varje dag väldigt lätt. Den där jobbiga kunden som började skrika glåpord som du fortfarande tänker på, har du släppt 5 sekunder efter första blosset. Mat blir godare. Man blir avslappnad. Man blir inte fysiskt beroende så om du MÅSTE vara utan pga semester med släkten eller vad det nu kan vara, så är det lätt att vara utan. Oavsett vad man gör när man kommer hem från jobbet, det blir roligare med cannabis! Blir mycket lättare att somna. Osv, osv.
Nackdelar: ??? Man blir lite tröttare på dagarna kanske? Går förstås att lista diverse nackdelar men de uppstår som sagt först när man redan varit beroende i flera månader.

Jämför detta med nackdelarna av daglig användning/berusning från en del andra droger:

Alkohol: Extremt dåligt för varenda organ du har i kroppen. Cancerogent. Skadar hjärnan något fruktansvärt. Så pass att daglig användning kan börja påverka din kognition/intelligens mer eller mindre permanent, och därmed gå ut över ditt arbete långsiktigt. Du blir fysiskt beroende. Osv. Ja nackdelarna är så många att ingen person som inte mår riktigt dåligt tycker att det är värt det.

Amfetamin: Skadligt för hjärtat och även i viss mån andra organ såsom njurarna. Leder till massiv nedreglering av dopaminreceptorerna, och därmed sämre mående när du inte är påverkad. Går inte att använda på kvällen utan att få svårt att sova. Osv, osv. Tillräckligt för att inte börja använda det i berusande syften dagligen.

Skulle kunna fortsätta med samtliga droger. Nackdelarna väger tyngre än fördelarna, och dessutom är nackdelarna väldigt lätta att komma på. (Opiater: man blir dödssjuk så fort man inte får det, osv).

Cannabis är den enda drog jag vet som har oerhört många fördelar, men i princip INGA nackdelar (ur perspektivet av någon som inte redan är beroende). Så att påstå att man inte kan bli beroende av cannabis är helt efterblivet, och de som påstår något sådant är ofta själva redan beroende av det utan att veta om det.

Ja det är ju alltid lätt att döma någon som du, men hörru vad sägs som hålla käften istället för att bidra med noll till en tråd där någon öppnar upp om sitt missbruk. det märks att du är ung och jävligt omogen på hur du skriver, men rök du gärna själv dagligen i 20 år, om du ens hunnit fylla 20 än du låter som sagt som en tönt, eller rök dagligen i bara 4 år och kom tillbaka och säg att det lättaste i världen att bryta långvarigt cannabis bruk, för det är det inte

Jag önskar dig lycka till, du kan dock räkna med att få cannabisförespråkarna på dig direkt tyvärr.

Ändra rutiner. Börja träna. Undvik alla människor som röker och undvik allt som du relaterar till med goda minnen genom att va att va bäng. Tydligare rutiner och träning kommer göra det enkelt för dig. Tro mig been there done that :P

Det senare - påverkad utan att ha intagit cannabis.

"Alla" andra slutade också.Det platsade inte i en karriär och familjebildning. Man blev seg, man fick inget gjort.

Vad jag minns nu fick jag lite tyngre symtom också. Overklighetskänslor och obehagliga känslor.
Detta gjorde att jag la tvärt! Och sen inte velat eller vågat testa igen.

Vet inte riktigt hur det funkar idag. Men tycker uppehållet varit tillräckligt långt för att jag skall ge det en ny chans, men nu ytterst måttligt bruk. Får utvärdera.

Många med erfarenhet här i tråden. Uppenbart att Cannabis har långvariga effekter. Måste hanteras varsamt och sparsamt. Kanske det inte går, som någon här skrev!

Men som sagt, on topic. Sluta var inget problem, för mig. Jag var var motiverad. Gick på en sekund.