Fråga om dynamitens åtgång vid sprängning av hårt berg

Jag har inte påstått att glödande cigaretter antänder bensin. Inte heller att det skedde någon ytterligare explosion förutom att bensinångorna, båda i själva brunnen och ev. även i tunnlarna under marken, var orsaken till raset. Prova att droppa en droppe bensin i en 2 liters petflaska. Skruva på locket, gör ett litet hål och antänd. Det smäller.
Jag vet inte den exakt rätta blandningen med luft men har hört att det ska vara 20 ggr mer luft än bensin, i kilo räknat. Vad blir det, några centiliter i ett oljefat kanske? https://www.youtube.com/watch?v=J52DSOj5Ox0A

Jag tror att Herrn överdriver lite.

Jag har själv tillsammans med mina ohängda ungdomskamrater, i forntiden, hällt över en liter bensin i en dagvattenbrunn och tänt på. Muller, muller och boom, ett brunnslock i villagatan flög över två meter upp i luften. Lamporna tändes i husen...

Förekomsten av metan var synnerligen osannolik i ett dagvattensystem som detta, bara bensinångor.

Marken och betongrören höll alldeles utmärkt väl dock och ingen skada skedd.

Inget jag rekommenderar att repetera för de nu unga.

Tack för det svaret, det var ungefär vad jag ville veta.

Om nu bergets inneboende spänning har betydelse för laddningens storlek, då borde sprängning på stora djup, som i djupa gruvor eller under höga berg kräva ännu större laddningar ?

Tack på förhand

Här avses inspänningen, dvs att bergvolymen som skall loss låser sig själv vid tunneldrivning. Så inte inneboende spänning. Härav att stor specifik mängd sprängämne krävs för att krossa och kasta ut berget.
Huruvida djupets tryckspänning påverkar signfikant är okänt för mig.
För info om tunneldrivning sök på parallelkil, bränncut, kilcut, öppningskil, kontursprängning, hjälparhål. Det finns inte så mycket publicerat, sprängare tjyvhåller på info, plus att det är ett hantverk.

Däremot, vid ovanjordsprängning (pallsprängning) skivar man loss berg som vore det brödskivor ur en limpa. Bortsett från botten i pallen är det ett enaxligt spänningsförhållande, och berget har helt fri väg ut.

Tur att jag icke är skotträdd när de tänder en laddning i berget.

Boom, och jag lättar

Förövrigt sägs att en av mina släktingar uppfann sprängmattor av gamla bildäck.

Sprängning upplevs ofta som skrämmande för vanligt folk, och då vibrationerna i synnerhet. Men man måste ladda synnerligen hårt för att skador skall uppstå. Murstockar är känsliga.

Och för att svara på offT-tugget om bensin ovan så är den stökiometriska blandningen 1 kg bensin på 11 kg luft. Antändningstemperaturen är 350 grader, till skillnad från dieseloljans 250 grader.
Brännbarhetsområdet är i häradet den stökiometriska blandningen, till skillnad från sprit, som alltid tänds, give or take. Så en glödande fimp kan utan risk slängas i en bensintank, blandningen av syre och bensin är för fet. Däremot, samma grej i en sprittank leder till tråkigheter....

Det absolut vidaste brännbarhetsområdet har acetylen. Brinner mellan två och 96 procent. Och kan sönderfalla vid 100 procent, om flaskan utsätts för våld.

Molekylärsprängämnen är exempelvis pentyl och trotyl. Dessa består av en molekyl som kan detonera när den utsätts för våld/värme. Dessa används av militären. Känsliggjord pentyl används i sprängkapslar. Det var pentyl som dödade en arbetare i sprängkapselfabriken i Gyttorp nyligen.
Nitroglycerin är också ett molekylärt sprängämne, men går ej att använda praktiskt om det inte blandats med något, då oftast till dynamit.