Brandvarnare med plutonium i?

Jag har slutat att pyssla med radioaktiva grejer, men mailar lite om att bygga kärnkraftsreaktorer med några personer i andra delar av världen. Fick nyss reda att i brandvarnarnas begynnelse, så var det vanligt med plutonium som strålkälla, bl.a. i modellen Soviet RID 1:


https://carlwillis.wordpress.com/201...tor-plutonium/

Nån som har sett en sån brandvarnare? 0,1 mg Pu-239 är jävligt mycket, då en Am-brandvarnare endast innehåller 0,26 µg Am-241.

EDIT: Jag trodde Pu-239 var ett av världens svåraste ämnen att komma över. Men nån sån gammal brandvarnare borde väl finnas på nått rysk eBay eller liknande...

Det är nog inte många här som har sett en sovjetisk brandvarnare från 70-talet, inte jag i alla fall. Det är ju en cool grej men plutoniumet är uppblandat med annat material så även om man skulle få tag på en miljon sådana brandvarnare så kan man inte göra någon atombomb utan att man har en avancerad separeringsanläggning.

Tänkte liknande.

Plus att "unknown amounts of other isotopes contaminating it" sannolikt betyder att det är reaktorplutonium med stor andel Pu-240 och Pu-242 vilket iaf gör det mycket besvärligare att göra en A-bomb av. (Pu-241 är dock ungefär lika bra som Pu-239, men det finns ju alltid mer Pu-240 eftersom det kräver en neutroninfångning mindre.)

Inte ens proffsen (dvs KV-länderna) försöker anrika till högre halt Pu-239 från en isotopblandning. Istället ser de till att det blir rätt sorts Pu från början med kärnreaktorer som har just det som huvudsyfte. T ex blir det högre halt Pu-240 ju längre man kör med samma bränsle, så det gäller att inte köra för länge innan man tar ut det för att separera ut plutoniet.

Håller naturligtvis med dig som vanligt med det du säger men vill bara i all vänlighet flika in med att det finns relativt triviala sätt att anrika. Jag minns inte vad processen heter så kan därför inte länka, men den är döpt efter något amerikanskt universitet vill jag minnas, och Al qaida(stavningen kan dra åt h*) använde denna på grund av dess enkelhet.
Den fungerar i princip så att du hettar upp det som ska anrikas tills det blir i gasform, sen accelererar man gasen mot en laddad platta(underförstått från en platta med motsatt laddning med hål i), och så låter man ett elektromagnetiskt fält med, jag antar att det är den elektroniska komponenten böja av de materialen man vill eller inte vill ha, låt säga neråt. Så fastnar det en större koncentration av det man vill anrika högre eller lägre på plattan, sen skrapar man bort detta och upprepar processen tills materialet är rent nog.

Lååångt mycket enklare än låt säga gascentrifug. Jag har designat en sådan en gång. Det är inte lätt att hitta information om dessa så fick göra allt själv. Det är så mycket svåra saker att lösa så det inter sant. Det ska vara vakuum, tätt, balanserat, flera i serie, återcirkulering och ja, du vet garanterat allt det där. Men det finns åtminstone vad jag vet ett lätt sätt att anrika.

Calutron. Dyr för att tillverka några större mängder, men som du säger lättare att konstruera. Irak använde den här metoden.

Man brukar tala om anrikning för att höja koncentrationen av U-235 i förhållande till ffa U-238, en massskillnad på 3u. Till detta används fysikaliska metoder som t ex centrifuger eller calutroner eller diffusion (lättare atomer diffunderar snabbare).

Plutonium tar man normalt fram med kemiska upparbetningsmetoder som t ex PUREX från använt kärnbränsle. I princip skulle man väl kunna anrika även Pu för att höja koncentrationen av Pu-239 jmf m Pu-240, men då har vi för det första en masskillnad på bara 1u, vilket är mycket svårare.

Kemi krävs nog ändå för att få fram rent Pu som nog inte är det som finns i brandvarnarna. Verkar ju olämpligt med ett material som

When exposed to moist air, it forms oxides and hydrides that can expand the sample up to 70% in volume, which in turn flake off as a powder that is pyrophoric. It is radioactive and can accumulate in bones, which makes the handling of plutonium dangerous.

https://en.wikipedia.org/wiki/Plutonium
Asså, skiten är radioaktiv, kan lätt börja brinna spontant, och är farlig för hälsan att handskas med.

Så plutoniet i brandvarnarna är nog redan i någon kemiskt stabil förening. Vilken? I bomber vill man ha så lite andra ämnen som möjligt som stör neutronfysiken och höjer den kritiska massan. I en brandvarnare med 0.1 mg Pu tänker man nog öht inte på den kritiska massan...

Läste din länk nu. Men nu blir jag lite förvirrad. Enligt din länk är det ca 1 mg Pu i detektorn, inte 0.1 mg. Texten du citerar är från en annan källa, dock samma författare:
https://www.quora.com/Is-it-legal-fo...of-fire-alarms

Din länk är dock bättre på många sätt med en massa tekniska detaljer om mät och analysmetoder.

Med en miljon detektorer med 1 mg Pu vardera blir det sammanlagt ca 1 kg Pu. Men om det ska räcka till en bomb krävs det också en mycket mer avancerad design än i Fat Mans solida klot på ca 6.4 kg. Går möjligen med bara 1 kg med s k boostring och leviterad design.

Wikipediaartikeln om plutonium nämner en ganska kul fun fact:

Unlike most materials, plutonium increases in density when it melts, by 2.5%, but the liquid metal exhibits a linear decrease in density with temperature.

Dvs samma ovanliga egenskap som vatten har, som förklarar varför is flyter, och varför man kan åka skridskor (isen smälter lite pga det högre trycket under skenan, och det man glider fram på är ett tunt vattenlager.

Så man borde alltså kunna åka skridskor på plutonium, iaf om det är lagom nära smältpunkten. Och om det inte hinner smälla som en A-bomb...

Dock står det även att viskositeten är hög nära smältpunkten, dvs lite mer som sirap och inte som vatten, vilket kanske är mindre bra för glidet.

Ja... Tack, det där blev helt fel...

Jag citerade från den sidan, men länkade till en annan...

Jag ber om ursäkt för om detta är OT, men jag vill inte starta en tråd för en så simpel frågas skull.

Vad innehåller dagens (svenska) brandvarnare? Är det fortfarande americium som gäller (isotop 241)?

Jag förstår givetvis att Am kanske inte är lika "skoj" som Pu, men finns det något kul man kan göra med dessa? Jag har inga incitament att tillverka bomber eller andra farliga föremål, eller för den delen försätta min eller andra människors hälsa i fara.

Jag tycker helt enkelt bara radioaktivitet är intressant då jag läst en del kemi/fysik på sistone och fascineras av hur instabila atomkärnor bryts ned och bildar nya grundämnen (så som jag förstått det), även om det såklart inte ger en helhetsbild av hela den "radioaktiva processen".

Det vanligaste nu är optiska brandvarnare.

Just det ja... Det känner man ju igen

Det låter inte som att det finns många roliga grundämnen i dem inte