Psykotiska vänners beteenden

Tjäera Fläskbak,

Jag har tre väninnor som alla lider av psykos. En har diagnosen schizofreni, den andra någon form av psykos med ätstörningsinslag (tunn som en sticka) och BDD (Body Dysmorfic Disorder, när man snöar in helt på sitt utseende) och den tredje schizoaffektivt syndrom. Fråga mig inte hur jag kommer ilag med alla men psykiska sjukdomar verkar vansinnigt (höhö) vanligt i min stad.

Dessa tre har ett gemensamt beteende och således undrar jag om detta är pga deras psykoser?

De första två kan mitt i umgänget, säga de ska "hem och äta" och pila iväg, där sitter man ensam kvar och undrar vad som hände? Den ene säger inte alltid ifrån heller utan bara lämnar. Vid något tillfälle har hon senare sagt hon får ångest och då alltså sticker sådär. Typiskt flyktbeteende.

Den andra bestämmer träff med en och dyker sen varken upp eller ber om ursäkt även om det var hon som tog initiativet till träffen.

Den tredje ska in och äta på vart matställe vi går förbi, kan bli upp till fyra ställen på raken. Inga stora portioner alls, bara små men var tjugonde minut är otroligt irriterande, jag får säga till henne som ett litet barn att "Nej men nu har vi varit inne på tre ställen hörrö du, nu RÄCKER det!" Hon försöker då fnissa bort det som ett litet barn som kan lura sig ur vilken situation som helst (hon är otroligt bortskämd, hennes mamma skickar flera tusen åt henne i månaden att köpa en massa onödigt skit för) men är i övrigt en empatisk och fin människa.

Nummer två är likadan med maten. Var tjugonde minut (bokstavligen) ska det ätas och bara något litet. Den första brukar också säga efter ett litet tag med vännerna "Nej nu ska jag hem och äta" och pilar då iväg hem för att käka. Hon bor långt utanför stan också så hon måste ta dubbla bussar för att komma hem och trots man har bestämt så hon var förberedd och trots att staden är full av matställen, ska hon prompt hem och äta. (Hur hon nu kan äta så ofta, med tanke på att hon max väger 41 kilo till sina 160cm)

Nu undrar jag.. tre pers med samma diagnoser, detta kan inte vara en tillfällighet. Har någon annan här samma erfarenheter? Har det med deras blodsocker att göra? Är det för att de inte äter rejält så de håller sig längre? Men isåfall, de är ju vuxna, varför vet man inte hur man äter som vuxen? (Den ene har t.o.m. tre barn som dock blivit omhändertagna pga hennes sjukdom) Har ni orkat med en vänskap med beteende som detta? Hur hanterar man dem?

Jag har aldrig tidigare stött på detta. Är vand vid att man träffas och snackar skit och umgås en hel kväll eller dag och inte smyger ifrån efter tjugo minuter för att man "blir hungrig". Vad i hela helvete är detta för något? Och är det liksom legitimt att känna ilska mot detta? Tänker på att jag vet att två av dem har inga vänner längre och den tredje verkar bara ha ytliga vänner via facebook. Så andra verkar alltså också fly dem. Men ändå..

Wtf?

De svar jag kan komma på själv är att nummer två, är för snål för att köpa mat ute. Hon är så snål att hon varken har tv eller internet och tar emot avlagda kläder från vänner för att slippa köpa nya. Hon brukar ha med sig mat att hugga in på men när hon inte har det är det raka vägen hem som gäller. Hon äter så ofta att hon får träna jättemycket för att bibehålla en normal vikt och trots all träning har hon fått mage vilket hon inte förstår varför hon får. (Not really rocket science men men)

Jag tänkte det kan vara mediciner kanske men andra med samma medicineringar har inte detta beteendet och nummer tre har alltid varit likadan både utan och med medicin.

Kanske ni undrar varför jag är så engagerad i dessa tre som verkar så irriterande för mig? Men jo, de är fina människor förutom detta knepiga beteende. Alla tre är empatiska och goda lyssnare som verkar bry sig en hel del så jag vill gärna lösa denna knuten.

Kan du sammanfatta det lite kort? Pallar inte läsa en WoT om en grupp psykfall.

Angående maten kan det vara bieffekt av neuroleptikan de antagligen står på om de har psykossjukdomar eller ett tvångsbeteende i ångestdämpande syfte. Jag kan inte svara på om det är rimligt att bli arg på någon utifrån deras psykiska ohälsa och jag har svårt att förstå vad du menar med "knuten"? Detta är tunga diagnoser och jag skulle nog säga att du får ta att de är som de är och själv väga om du tycker att deras goda lyssnande och empati är värd alla irritationsmoment.

Man blir som man umgås till slut. Sluta umgås med dessa människor för att de förvrider din uppfattningen av vad som är "normalt."

Väldigt perceptivt och sant!

Märkte att jag en tid kopierade beteendet med överätning som om det skulle få mig att förstå varför de gör så. Naturligtvis gjorde det inte det utan jag fick bara sluta med ätandet och träna som en galning istället. Jag har tagit avstånd från dem då jag inte får något ut av vänskapen.

Märkligt dock att ingen vet vad ätandet beror på. Det är inte medicineringen då restaurangspringaren höll på så långt innan hon medicinerade. Jag tror således att det har med själva sjukdomen att göra. Det sägs att tungmetallförgiftning orsakar psykos och av det brukar man bli extremt hungrig och överäta så jag tycker det lutar åt att det är det. Restaurangspringaren gjorde faktiskt ett tungmetalltest (vanligt i naturvården) som påvisade extrema halter av koppar. Hon hade så höga halter att hon låg över skalan.

Skrattade när jag först läste din post om stalking och sen denna. Varför umgås du med störda kvinnor? :P måste va något hos dig själv som gör att du dras till detta

orkade inte läsa allt men lösningen: sluta umgås med knäppgökar

tillägg: är hon ätstörd så klart hon drar sig för att äta/äter små portioner + har du frågat dom o konfronterat kring hur du känner om dettA? tilläg: såg 1 till post från dig nu om vänner som ghostar.... BYT VÄNSKAPSKRETS

Jo, en nära familjemedlem är sjuk så jag har utvecklat en enorm empati för dessa människors lidande vilket troligen gör att de känner av detta och dras till mig då jag är väldigt mild mot dem.

Andra ber dem fara vilket jag tycker är hemskt då de inte kan rå för sin sjukdom men å andra sidan innebär det enorma påfrestningar att umgås med dem. Så ja, du har rätt, har kapat kontakterna, man orkar inte i längden. Tack för ditt råd, vännen!

Ja det stämmer, vännen som ghostade är också psykotisk. Hon är riktigt söt och en sådan där liten fashionista men när man lär känna henne märker man att något verkar off. Jag kapade kontakten i somras. Synd men fick bli så pga hennes sjukdom och därmed beteende.