Kul att folk blir så till sig av sånt här. Att vara förälder är inte samma sak för alla. För vissa är det höjden av lycka att vara hemma halva livet med en massa barn, för andra är det nästan helt otänkbart. Ska bara de som verkligen vill tillbringa all vaken tid med barn skaffa barn? Är det inte bra att det finns möjligheter för alla att balansera livet så som de själva tycker funkar bäst?
Jag håller med om att det låter lite konstigt om någon skulle lämna sitt barn på förskolan vid sju på morgonen och hämta det fem på eftermiddagen bara för att sitta hemma själv hela dagen, men det är i stort sett aldrig det det handlar om i den här typen av trådar. Det är alltid samma gamla visa om att man minsann inte ska lämpa över sina barn på någon annan eller att man inte ska skaffa barn alls om man inte vill vara med dem exakt hela tiden. Sen brukar det komma fram att de hysteriska mammor som skriker högst om sånt här lämnar bort sina barn till mor- och farföräldrar så ofta det bara går, men det räknas visst inte
Sen är väldigt märkligt att de flesta verkar tycka att dagis är någon sort kaosartat fängelse. Bokstavligen ingen av de föräldrar jag känner upplever något annat än att deras barn älskar att vara på dagis 95% av tiden och mest är uttråkade när de är hemma med en ensam förälder som ska ta hand om ett eller till och med två andra mindre barn och ändå inte hinner ge det större barnet speciellt mycket stimulans. Grattis till er som lyckas med det ändå, eller tror att ni lyckas. Ge er själva en stor fet internetpoäng. Men att få tillbringa 5-6 timmar om dagen med sina kompisar och aktiviteter istället för att sitta hemma ensam med nåt pussel eller framför tvn medan en sömnbristtokig mamma eller pappa försöker ta sig igenom dagen levande kanske inte är så dåligt eller?