Min benso tolerans har skjutit i taket.

Hej, har ätit benso i snart 2 år dagligen, började med Oxazepam mot ångesten, den hjälpte knappt alls. Fick trycka i mig hela paketet för att känna någon sorts ångestlindring: 25 x 5mg. Har även knaprat Zopiklon på kvällarna i ~3 år, men då Oxazepamen ej hjälpte så började jag testa att ta någon Zopiklon på dagen och ångestlindringen var helt fantastisk. Otroligt nog är jag nog en av de få som inte balar ur på det. Senare blev jag inlagd på slutenvården och där ändrade de till Diazepam 10mg 2ggr om dagen. Hjälpte väl helt okej i början men med korstoleransen från Zopiklonet så började toleransen eskalera något otroligt. Nu kan jag lätt behöva 200mg Diazepam på en dag för att kunna känna mig som mig själv, kunna klara av studier och allmänt leverne så som att ta hand om hemmet och liknande.

Jag pratade med min psykiatriker om detta och jag undrade ifall vi kunde ändra från Diazepam till Klonazepam så att jag slapp ta så många tabletter när jag behöver ångestlindringen. Men han sa att "så kan vi inte göra".

Egentligen skall jag ju som sagt bara ta 10mg morgon och kväll men i nuläget kan jag lika gärna ta ett glas vatten för samma effekt.

Så nu söker jag väl lite tips på hur jag skall gå till väga för att klara de kommande två åren innan jag kan bli erbjuden DBT, KBT och Psykoterapi, då köerna där jag bor är så otroligt långa.

Finns det något jag kan säga till läkaren för att få honom att förstå? För i nuläget blir det lätt att jag börjar köpa benso på gatan så att säga för att klara av att leva mitt liv.

//Diagnostiserad

Du har ju liksom satt dig själv på pottan. Sömnmedicin på dagen. Tro fan att du sabbar allt. När vikingarna mådde dåligt fanns det inga benso.

Jo det är jag väl medveten om, men anledningen till att jag började knapra Zopiklon på dagen var för att psykiatrin vägrade lyssna på mig. Jag har varit inlagd på slutenvård p.g.a. självmordsförsök 6 ggr på 3 år på grund utav den otroliga ångest och berg- och dalbana som Borderline är. Zopiklon fungerade mycket bra som ångest lindrande men även den har som sagt egen toleransökning och korstolerans med andra bensodiazepiner.

Min fråga är hur jag skall kunna gå till väga för att klara leva ett så pass normalt liv som möjligt tills dess att jag kan få den terapi hjälp som jag behöver. Läkarna säger själva att jag borde stanna på benso tills dess men de vägrar göra upp en plan tillsammans med mig och de har döva öron när jag uttryckt oron om min extrema toleransökning.
//Diagnostiserad

Det kanske vore lämpligt att du lägger in dig igen, och förklarar hur det ligger till. Hemma lär du knappast bli bättre. Även om slutenvård är hemskt, så är det bättre än ångest hemma. Du har personal och får mat regelbundet. Jag förstår innerligt att du inte får lindring på dina Oxazepam. Du behöver nog en rejäl utsättning av allt. Och den gör du inneliggande.

Absolut högsta prio borde var att dra ner på det och påbörja resan för på att sluta och må bra igen. Sanningen du inte vill höra (eftersom du sitter med ett beroende för tillfället) men kanske förstår någonstans är att det är en enorm faktor till att du mår såpass dåligt. Benzo och andra GABA-stimulanta är en hundraprocentig garanti för sämre mående, det är faktiskt fysiskt omöjligt att må bättre eller ens bra vid regelbundet bruk av detta. Det borde gå före allt annat just nu.

Terapin kommer inte att gå på ett kick, det är en lång process där du behöver lära dig mycket. De första gångerna kommer att handla om att lära känna dig bättre. Bara där har ytterligare +1,5 månader gått. Och även efter att terapin är över så behöver du fortsätta förändra ditt liv enligt de råd och insikter du fått.


Det är grymt bra att du har siktet inställt på att sluta. Men jag tycker inte att du bör vänta med det. Du vet säkert själv varför innerst inne – ditt beroende du bär på kommer ständigt att försöka hitta ursäkter för att du ska skjuta på det lite till.

Börja trappa ner redan nu. Det kan vara jättesmå steg, bara du börjar nu. Det kommer ändå att vara de största och bästa stegen du tagit. Ditt framtida jag kommer att vara dig evigt tacksam om du gör detta.



Ta kontakt med en psykiatriker och gärna någon klinik eller någon annan kunnig för att rådfråga snabbt. 2 minuter på mail eller telefon kan de gott avvara för att ge ett snabbt råd. Det kan mycket väl vara så att de också anser att du kan börja trappa ner smått redan nu.

Läkare tenderar att ha helt andra perspektiv på sånt här. Deras uppgift är som du kanske nu insett ofta kortsiktig symptomlindring eller i värsta fall att dra in cash åt det läkemedelsbolag de samarbetar med. Eller också är helt jävla inkompetenta. Något allvarligt fel är det på en hel del av dem när det kommer till detta området i alla fall. Kom ihåg att det var de som bidrog med att dra dig på den där pissvägen till att börja med. Och går du till en privatklinik så tycker jag att du ska byta omedelbart. Privatpsykologer går an, men var på din vakt när det gäller privatläkare.

Du vet säkert lika väl som jag att detta giftet bara har förvärrat allt. Den enda lösningen är att börja lära din hjärna att leva utan igen, det är vad som kommer att förbättra ditt mående något enormt.


Edit:
Jag kan tillägga att min psykolog sa att jag borde lägga ner skiten direkt om jag ska fortsätta gå, och att hon tvekade på om hon ens borde ta emot mig om jag höll på med det där eftersom drogerna (såklart) har en negativ inverkan på behandlingen, att jag i ett sådant läge snarare bör läggas in. Det är givetvis en bra motivering, men det är också givetvis helt korrekt.

Edit 2:
Självmedicinering ska du inte ägna dig åt, och få inte för dig att byta droger på egen hand. Det fungerar inte. Det finns ingen drog som lindrar utsättningen och samtidigt minskar beroendet, hjärnan funkar inte så. Det ska vara jobbigt i det korta loppet, det är så du vet att det funkar. Du ska ta de droger du redan tar fast i mindre doser fram tills dess att du får andra instruktioner av någon professionell du kan lita på // Å min döde väns vägnar

Sluta med dom så fort du kan. Tro mig de kommer inte få dig att må bättre. det finns människor som kan äta benso flera år och få effekt av det men du är som jag ,en som får snabb toleransökning och det leder bara till att man mår sämre , enda effekten är att slippa abstinens medan ens hjärna blir helt sabbad.

Mycket viktigt att understryka att det endast är temporärt den blir sabbad också. Jag minns att jag i dimman själv trodde att mitt mående och beroende var permanent och att allt var kört ändå.

Hjärnan vänjer sig på gott och ont när det gäller detta. Det är därför man blir beroende. Men det är också därför det går att bli helt återställd👍 Faktum är att jag själv mår bättre än någonsin. Bättre än tiden jag drömde tillbaka till när jag mådde som värst. Livet kan verkligen förändras kraftigt på sätt man aldrig hade kunna ana. Min vän trodde precis som mig innan vi började använda skilda metoder, man önskar ju att han hade kunnat se hur det blev tillslut så kanske han själv förstått. Men jag får istället försöka tala åt honom, så jag hoppas att du lyssnar, TS!👍

det känns bra att läsa, håller själv på och slutar (igen ) och det är inspirerande till att härda ut
Hoppas att ts hittar bättre sätt att hantera sin ångest.

Knepig sits det där. Jag vet. Då av egen erfarenhet för jag har suttit i samma sits, många många gånger, och just med benso. Det har varit den typen av preparat som jag har haft som allra svårast att kliva av och släppa.. Jag har knarkat i nästan 11 år, tror jag.. Till och från då, jag har som längst varit ren i 11-12 månader under alla dessa år, sen trillar man dit igen. Det är så enkelt. Även jag befinner mig just nu i ett beroende så vi sitter typ i samma båt. Nu är det inte benso som jag inte klarar mig utan, det beroendet har jag lyckats brutit som tur är. Men suget ligger alltid där i bakgrunden även fast jag inte tänker på benso dagligen, det kommer och går i vågor. Men det är nog någonting jag kommer att få leva med väldigt länge, om inte hela livet. Det är nu opiater & opioider det handlar om för min del (främst Buprenorfin), jag blir sjuk utan det och måste ha det för att fungera och inte bli sängliggandes med en fysisk och psykisk smärta. Men jag kommer lyckas slå mig fri från opiaternas järngrepp, igen, det vet jag, för jag har gjort det förut och kan göra det igen, nu har jag planerat min avtändning. Så fruktansvärt trött på skiten.

När man i början börjar använda just benso och saknar tolerans samt erfarenhet och insikt till dessa droger så tror man att livet är löst, problemen och ångesten som fanns där innan är som bortblåsta och livet leker. En riktigt "mirakel medicin", precis som Lyrica sades vara i början .. Men den där känslan varar inte så pass länge, speciellt om man använder det exakt varje dag. Att läkare ens ordinerar ut benso som skall tas varje dag är helt vansinnigt när man väl tänker efter. Vissa får ju skiten utskrivet i flera år, om inte hela livet. Bensodiazepiner ska användas försiktigt, vid behov, när man verkligen behöver det och vid så få tillfällen som möjligt. Möjligtvis att man skulle kunna sätta in benso en väldigt kort period om verkligen ingenting annat fungerar på en, just för att undvika/reducera ett eventuellt beroende samt suget efter drogen så mycket som möjligt. Daglig långtidsbehandling med benso fungerar inte i längden, man kommer börja må ännu sämre tillslut. Så jag tycker nästan att det är bra att läkare har blivit mer restriktiva med att skriva ut lugnande preparat, för nu vet man mer vad dessa droger gör med en. Vet att många gnäller över dessa restriktioner, men fan, hade jag varit läkare och en patient till mig kommer in och vill ha hjälp med sin ångest/depression så skulle jag ha väldigt svårt för att skriva ut benso, då jag själv vet vad det gör med en. Att ens introducera en person för bensodiazpiner känns taskigt. Det är inget som man skriver ut i första hand, tyvärr finns det läkare som inte fattar det. Man ska pröva allt annat först och föreslå benso sist av allt om verkligen ingenting annat fungerar på en.

Det förstör folk i längden, det stjälper mer än det hjälper. Ett långvarigt benso missbruk slutar alltid på ett sätt, dvs misär och lidande. Det är en garanti. Och nu är det ju allmänt känt att benso är fruktansvärt beroendeframkallande, både fysiskt och psykiskt, så kroppen och hjärnan vänjer sig väldigt snabbt med dessa preparat som påverkar GABA-receptorerna. När man väl nått den gränsen att man börjar känna dig lite dålig, sjuk och intensivare ångest än tidigare om du är utan (t.ex. missat en dos), så är det dags att lägga ner. Det är kroppens sätt att säga ifrån. Att skapa ett beroende, lätt som en plätt!

Hur ser din vardag ut i övrigt? Har du familj, flickvän eller någon som kan tänkas stötta dig igenom det här? För nån gång kommer du att få ta smällen och bli tvungen att sluta, antingen självmant eller att läkaren klipper medicinen, så enligt mig är det onödigt att skjuta upp det eftersom utsättningssymtomen blir bara värre och värre för varje dag som går.. Man får helt enkelt finna sig i det, kriga på och förhoppningsvis lära sig läxan när de värsta av tumultet är över.

Har du egen bostad? Jobbar du? Jag undrar eftersom att det kommer spela in på hur krångligt det kommer bli för dig att tända av om du så nu väl bestämmer dig för det. Men man ska alltid ha i åtanke att varje dag blir bättre. De är alltid värst i början när AT'n stegrar och börjar nå sin peak, sen när den gjort det så dalar det och du kommer att börja må bättre för varje dag som går. Tiden man får uppoffra är individuellt, olika faktorer spelar in så som hur länge man använt substansen och i vilka mängder/doser. Finns mycket tips här på Flashback och andra droginriktade forum på Internet som kan ge en råd och tips på hur man på bästa sätt hanterar sin benso avtändning. Men ett tips från mig till dig är att börja nu, inte gå cold turkey förstås men att börja trappa ur, långsamt långsamt.

Kram och Lycka till!//Fluson

Detta svarar inte på din fråga, men är ett viktigt inlägg.

Zopliklon ska du vara väldigt vaksam på. Det är en lömsk jävla tablett som hos många (fler än vad man tror) orsakar och cementerar dåligt mående. Jag gick omkring i en dimma av depression och dåligt mående i flera år innan jag hittade orsaken, vilket var den här satans sömntabletten. Vi pratar då om att jag endast åt 7.5-15mg/dygn och endast i samband med sömn.

Har aldrig haft så mycket självmordstankar som när jag gick på detta rävgift.