För att göra en lång historia så kortfattad som möjligt:
Min bästa vän har varit tillsammans med sin pojkvän i 12 år nu (de är båda mellan 25 och 30 år), ett förhållande som till en början var väldigt kärleksfullt, men redan efter första året blivit märkbart dåligt och sämre för varje år som gått.
Det som gör att det kulminerar nu är att hennes pojkvän aldrig betett sig så illa mot henne som han gör just nu, och för att nämna några exempel som hänt på sistone:
Förutom allt detta så mår hon ganska dåligt psykiskt, och har haft depression och ångest de senaste åren.
Jag gör allt jag kan för att finnas där för henne, men jag känner mig samtidigt hjälplös i den situation hon befinner sig i.
Att göra slut och lämna honom är det enklaste och det verkar även hon vilja, men hon kan helt enkelt inte för hon har ingenstans att ta vägen. Hennes relation till sina föräldrar är inte den bästa, och därför vill hon varken be om hjälp eller våga riskera att bli nekad boende. Och jag bor fortfarande hemma i ett hem med för stor familj och lite plats så även det är uteslutet.
En annan sak är också att hon har berättat att hon har väldigt svårt för att avsluta relationer, inte bara kärleksrelationer utan alla slags relationer, vänskap m.m.
Jag skulle vara så himla tacksam för all hjälp och råd jag kan få av er flashbackare, vad är den bästa lösningen för min bästa vän? Finns det något mer jag kan göra?
Min bästa vän har varit tillsammans med sin pojkvän i 12 år nu (de är båda mellan 25 och 30 år), ett förhållande som till en början var väldigt kärleksfullt, men redan efter första året blivit märkbart dåligt och sämre för varje år som gått.
Det som gör att det kulminerar nu är att hennes pojkvän aldrig betett sig så illa mot henne som han gör just nu, och för att nämna några exempel som hänt på sistone:
- Han säger glåpord åt henne (ofta väldigt grova personligt nedlåtande).
- Han finns inte där för henne när hon är ledsen och blir t.o.m. arg när hon visar såna känslor.
- Han visar tydligt att han inte har något intresse för henne (sitter mest vid datorn), antingen nekar förfrågningar att hitta på saker tillsammans, eller har en negativ inställning när de väl gör saker.
Förutom allt detta så mår hon ganska dåligt psykiskt, och har haft depression och ångest de senaste åren.
Jag gör allt jag kan för att finnas där för henne, men jag känner mig samtidigt hjälplös i den situation hon befinner sig i.
Att göra slut och lämna honom är det enklaste och det verkar även hon vilja, men hon kan helt enkelt inte för hon har ingenstans att ta vägen. Hennes relation till sina föräldrar är inte den bästa, och därför vill hon varken be om hjälp eller våga riskera att bli nekad boende. Och jag bor fortfarande hemma i ett hem med för stor familj och lite plats så även det är uteslutet.
En annan sak är också att hon har berättat att hon har väldigt svårt för att avsluta relationer, inte bara kärleksrelationer utan alla slags relationer, vänskap m.m.
Jag skulle vara så himla tacksam för all hjälp och råd jag kan få av er flashbackare, vad är den bästa lösningen för min bästa vän? Finns det något mer jag kan göra?