Kan en planet någonsin lysa starkare än en stjärna?

Finns det ens något tänkbart scenario då en planet om än extremt tillfälligt skulle kunna lysa starkare än sin stjärna? Vilka då i så fall?

Du ställer två olika frågor i rubriken och inlägget. Svar 1: Nej, en planet kan inte lysa alls, det är en stjärnas ljus som reflekteras emot en yta. Lite förenklat kan man säga att detta är skillnaden på en stjärna och en planet (det är dock inte hela sanningen). Svar 2: Ja, en planet kan lysa UPP starkare än en stjärna i rätt läge, om mängden stjärnljus som reflekteras i din riktning är tillräckligt mycket.

Som Dreten säger, nej, inte av sig självt. Planeter lyser inte, men stjärnor kan lysa upp dem förstås.

På Jorden, när vi tittar uppåt så är det ett helt gäng planeter i vårt eget solsystem som allt som oftast "lyser" starkare än de starkast lysande stjärnorna (förutom solen då), och det har med avstånd o dyl att göra. Venus som lyses upp av solen lyser då starkare än Sirius, den i övrigt ljusstarkaste stjärnan på himlavalvet sedd från Jorden, men det är skenbar magnitud som man säger. Om Sirius befann sig på Venus avstånd dock, ja, då är vi rätt stekta, milt sagt.

Fast nu har du ju fel, även nattsidan på Venus lyser till exempel.

Ljusstyrka (luminositet) av en svartkropp, t.ex. en stjärna, ges av formeln

L = 4𝜋R²sT⁴

Där R är radien, T är temperaturen och s är Stefan-Bolzmanns konstant. Med andra ord, ju varmare något är, och ju större det är, desto mer ljus kommer att stråla ut. Vi kan anta utan vidare att planeten som ska lysa upp inte kommer att ändra radie nämnvärt, och då måste istället temperaturen ändras. Hur mycket?

Solens ljusstyrka är ungefär 3.828e26 W (en trea, nästan en fyra, med tjugosex nollor efter). Som jämförelse kan då nämnas att radien vid ekvatorn är 695,700 km och temperaturen är 5772 Kelvin.
Jordens radie är 6384 km.

Vi kan flytta runt saker i formeln ovan för att se hur varm jorden måste vara. Då får vi

T⁴ = L / (4𝜋R²s)

Dvs. T = ∜(L / (4𝜋R²s))

Vi sätter in värden och får

T = ∜(3.828e26 / 4𝜋s * 6384000²) = 60255.72445940567

Om hela jorden hettas upp till 60256 Kelvin lyser den lika starkt som solen. Sen hur det skulle gå till är en helt annan sak.

Om en planet skulle bestå av bara extremt radioaktiva ämnen som plötsligt smäller av till exempel.

Eller två stora planeter kolliderar rakt in i varandra.

Öh, kanske.

60000 Kelvin låter för mycket.

Venus har ingen nukleär fusion och utstrålar därför inget ljus. Det du ser är annat ljus som reflekteras från dess yta. Var har jag fel? 28 kilometer av matematiska formler ändrar inte detta faktum. Möjligen kan tänkas att en mindre mängd stjärnljus från andra stjärnor än solen reflekteras emot baksidan av Venus, ljus är ju trots allt relativt konstant i universum, åtminstone under mänskligt överskådlig tid.

Edit: Chemiluminiscensen kände jag inte till i detalj, men den verkar ligga bakom detta fenomen vad gäller Venus.

Du kan läsa lite mer här. https://blog.nationalgeographic.org/...k-just-say-no/

Fast de hypotetiska energierna är ju ändå lååååångt från en stor termonukleär boll, ens i den nedre delen av stjärnskalan. Om man tar det till extremer överallt så kanske två kolliderande jätteplaneter för ett ögonblick kan stråla ut energier som överstiger de hos en liten halvdöd brun dvärgstjärna under samma ögonblick, men det kan jag inte svära på heller.

Två extremt stora planeter som kolliderar kan väl lysa upp ganska mycket eller är det bara en fis i rymden ändå?

Det beror på var betraktaren befinner sig.

Om jag får trycka in en ficklampa i ditt ansikte lyser den starkare för dig än Sirius.