Varför värderar de flesta sig själv före sina barn?

Nej, för att de inte förstår sig på varken livet eller pengar.

Har du barn själv?

Du har givetvis helt fel, båda föräldrarna jobbar ofta för att kunna lyxa till det.

Du låter ung och barnlös, dina erfarenheter kring ämnet verkar väldigt begränsade. Naturligtvis förekommer det usla föräldrar, mest i den lägsta klassen där människor har sämre utbildning och förmåga att kommunicera med barnen. Det finns även föräldrar som inte älskar sina barn, men det är nog ett verkligt fåtal. De flesta föräldrar gör nog så gott de kan, och att se dagis som något negativt eller något som används för att ge föräldrar egentid är ju trams. En förälder som inte jobbar eller studerar får inte ha barnet på dagis (sjukskrivna får ha vissa timmar) för att ha egentid och det är mycket mera utvecklande för barnet att träffa andra barn - särskilt om man nu råkar ha föräldrar som inte är så bra på att kommunicera. Du har kanske inte den bästa umgängeskretsen, men jag själv och de jag umgås med gör verkligen allt de kan för barnen. Men får man aldrig en paus så blir man en sämre förälder, helt klart. Om du har ett förhållande så blir det väl inte bra om ni klänger på varandra dygnet runt, så varför skulle föräldrar och barns relation må bra av att ha det så?

människor speciellt i sverige är för inslukade i social medier och hur de ser ut i andras ögon. De använder också mobilen för ett sätt att fly från sina tankar och på så sätt alla tankar även de kärleksfulla. Tyvärr är det så och det är synd för barnen.

Vore uppfriskande om du redogjorde för underlagen du vilar dina antaganden på, förutom din umgängeskrets och ditt egna liv. Inlägget du citerade invände väl mot att barnen sätts på dagis för tidigt, inte att dagis är kasst per se? Det är väl förankrat i vad vi vet om barn idag. Och det är faktiskt exakt vad en ett-åring behöver, att hennes vuxna runtomkring klänger på henne mer eller mindre dygnet runt. Hon behöver inget annat. Skulle nog våga påstå att även dagens förhållanden skulle behöva mer av sånt idag, även om det är draget direkt ur röven.


Det är ett verkligt problem att dagisnormen rör sig mot lägre åldrar. ALLA sätter sina barn på dagis från 1,5 år,
även de som inte behöver det! Det säger väl sig självt att det är helt åt helvete? Har du barn själv? Vet du hur en bebis fungerar? Knappast såhär det var tänkt från början, men det är ju som med all socialism. Kognitiv dissonans till den dagen då det är försent.

Dagis från 1-års ålder är inte till för alla, men det är tillgängligt för alla och då blir det så för att människan är en lat jävel. Det är JÄVLIGT sällan man stöter på en fullt frisk femåring, alltid nån jävla defekt av all den här skiten som pågår.

Värst är ju menaföräldrar som låter barnen uppfostra sig själva. Det enda föräldern gör är att peka en riktning, där, gå ditåt.

Sedan skapar barnet kaos medans föräldern kan ha egentid. Förståerligt att egentiden kan behövas om man har 8 barn som man måste peka riktningar åt vart de ska springa hela tiden.

För svenskar så är det mera att man vet att barnet är säkert och att man kan ha uppsikt över denne och kan ägna sig åt privata sysslor, sällan bara för sin egen skull.

Men rådjur brukar väl lämna sina ungar i flera timmar tryckandes i något buskage från dagen de föds typ?

De flesta jobbar för att få en karriär för att köpa saker till sig själva och leva sitt liv. Väldigt få föräldrar som arbetar enbart för att försörja sin familj.

Vad grundar du själv dina antaganden på? Har du barn eller inte? Jag har barn ja, och där hon gick på dagis var det ETT barn som var ett och ett halvt år, resten var 2 år och uppåt. Min dotter började tre månader innan hon fyllde 2 år, och hon behövde verkligen den stimulansen hon fick på dagis. Hon är ett livligt barn och tidig i utvecklingen. Jag håller med om att det kanske är för tidigt för en 1-åring att börja på dagis eftersom man måste knyta an ordentligt till föräldrarna, men det finns de som är tvungna att börja jobba då och det behöver inte betyda katastrof heller. Det beror på barnet, de är ju alla individer som du förstår? Eller vill du bara dra alla över en kam för att det är typiskt Flashback-manér att se allt i svart eller vitt?

Vari mitt inlägg tyder du att jag skulle se svartvitt på saken? De där sakerna du rabblar upp är givetvis nåt du intalar dig själv för du vet att det du gör inte är att föredra, i.e. kognitiv dissonans. Synd att du inte lämnar platsen ditt barn tar på dagis, åt barn som verkligen behöver den, i den åldern. Jag har varit hemma med min unge sen födsel i närmare 500 dagar och tänker fortsätta så länge det behövs, och jag bedömer honom som allt annat än efterbliven. Annat kan man säga om många barn på öppna förskolan, som börjat på dagis och bara är där för att MAXIMERA STIMULANSEN som ju är så jävla viktig knappt innan de ens lärt sig gå. Not.

Tvingas man tillbaka till ett jobb har man nog en del att fundera över i övrigt i sin tillvaro, vilket givetvis är bäst att göra INNAN man skaffar barn. Men det finns det ju såklart inga incitament till att göra i det här genomsossade landet. Barn = framtiden >>> thailandsresor.

Det är givetvis inte så det ligger till utan barn sätts på dagis för tidigt pga felprioriteringar och lathet och jag skulle ha mindre problem med det om vi slutade hyckla om det.

Ja, du låter ju verkligen som en trevlig person i din ton så lyckost ditt barn som får ha dig som förebild och vara med dig hela tiden. Det blir nog jättebra. Mitt barn är numera 10 år, bäst i sin klass och tävlar framgångsrikt inom en sport som jag inte vill avslöja här. Hen har vänner och en rik fritid. Jag har lärarexamen i årskurserna 1-7 och har träffat rätt mycket barn - det syns tydligt vilka som inte har gått på förskola och lärt sig interagera med andra barn. Men du är ännu en Flashback-skadad person som inte har vett att uttrycka dig som normalt folk med hyfs gör och jag orkar inte diskutera med dig längre. Gör som du vill och tro vad du vill, jag bryr mig faktiskt inte.

Så du är här och kletar i trådarna enbart för att rentvå dig själv och dina dåliga val tidigare i livet? Förstå att om en kapabel människa som dig sätter ett barn på dagis långt innan det hunnit fylla två, hur blir det med resten då, idag, tio år senare? Nästan allt du rabblat upp är totalt irrelevant/humbug och bemöter inte ens det vari kritiken ligger i de trådar som dykt upp.

Du är säkert en bra förälder men sluta hyckla om varför du skickade ditt barn i förvaring, och eftersom inte framtiden rör dig(?) så kan du lika gärna ge dig av härifrån.