Mår dåligt av min höga intelligens

Din IQ är förvisso hög, men inte på något sätt anmärkningsvärd. Du kan alltså bortse från den faktorn och fokusera på andra. Umgås du med omogna människor? Supa, kvinnor och fotboll är ju saker de flesta klarade av innan 25! Rätt normalt att känna sig blasé i sådant sällskap, speciellt om man vill ha givande samtal

jag 'r äldre än så jag har gjort mitt , säljer av allt och tar tåget igenom ryssland , få se vart spåren bär och om det slutar i en flaska finsprit och en kula ? kallas livserfarenheter få har

Hej! Intelligenta människor är lyckligare än mindre intelligenta. Detta är ett faktum! Om du är olycklig beror det på något helt annat annan din påstått höga intelligens. Det kan vara så att din sociala intelligens är underutvecklad och att det är därför du har svårt att skapa meningsfulla band med andra människor.

För mig personligen är det så att när jag suttit och räknat 10 timmar har jag ingen lust att lyssna på någon understimulerad person som maler på om politik eller någon annan skit, jag får den typen av stimulans via mina böcker. Föredrar att umgås med personer som vet hur man skrattar, det har inget med intelligens att göra.

Må väl!

Ifall du pratar om navelludd, då kan alla vara med. Olle kan flinka in med sin anekdot hur han fastnade med gylfen i navelludd en gång, åsa skrattar och bengt pillar fram och visar lite ludd. Alla är med utan att en enda hjärncell aktiveras.

Vill man däremot prata om rymden blir det lätt föreläsning eller att folk måste anstränga sin hjärna vilket vi oftast avskyr. Olle får migrän, åsa vet inte vad rymden är för något och bengt pillar sig fortfarande i naveln.

1) Utbilda dig till något krävande så lär du se att du kommer finna likasinnade där.

Hej,

Jag vill inte imponera på någon eller försöka trycka ner någon. Jag anser mig inte ett dugg bättre än någon annan för att jag har hög IQ. Jag är helt värdelös på annat så det jämnar ut sig.

Men min höga IQ tynger mig dagligen. Jag finner inget intresse i andra människors diskussioner. Så fort jag kommer på något fullständigt revolutionerande som jag vill delge mina vänner så är det ingen som förstår. Detta har naturligtvis lett till att jag försöker ligga på deras nivå trots mitt ointresse vilket tär på mig.
Livet har nästan blivit som ett fängelse för mig.
Väldig få människor som jag verkligen får ut något av att tala med.
Ogillar människor rent generellt: ytligheten, materiella konsumtionen, oförmågan att tänka på annat än fotboll och tjejer, falskheten, supandet. Allting egentligen.

Detta är seriöst ett allvarligt problem för mig. Det känns som jag lever i en värld där ingen annan förstår mig och hur jag fungerar och det gör att min syn på livet blivit ganska grå och trist.

Mitt IQ är beräknat till 139 i WAIS-test (tog typ 8 timmar totalt). Gjorde mensas test bara på skoj och fick alla rätt (alla rätt innebär att du har minst 126 IQ då testet inte kan mäta högre. Detta med en stark rekommendation om att ansöka om att bli medlem vilket jag inte vill).


Är det någon som har några tankar eller tips att delge mig utan påhopp och liknande kring hur jag kan förändra mitt liv/tankesätt så jag slipper må såhär.

Har ni andra frågor om hur det är/varit att leva med detta eller vad som helst så svarar jag er gärna.

Jag kan bifoga mina test-resultat om ni inte tror mig. Jag är ödmjuk mot er alla så jag ber er vänligt att vara trevliga och snälla i svaren till mig.

Trevlig morgon på er! Jag sitter med en kopp rykande färskt kaffe och hoppas på en givande diskussion.

Nu kör vi!

Fundera på vad du kan bidra med till världen där du skulle dra nytta av ditt höga IQ.
Det kommer förhoppningsvis ge dig intellektuell stimulans. Förhoppningsvis kommer du genom det också träffa likasinnade.

Det är inte din intelligens som gör dig deprimerad, utan ditt sociala handikapp.

Det är inte lätt att vara handikappad. Du får lära dig att leva med det.

Driver eget, har familj och massor med vänner.
Tala för dig själv.

Det är just såna som du som är mitt problem.

Hej,
Jag känner igen mig stark i din problembeskrivning och jag har dessutom högre IQ än vad du har - jag har en liten fråga: Vilken typ av personlighet har du? MBTI-tested, trots dess brister, kan vara en bra vägledning. Och utifrån din personlighet kan man bättre anpassa de aktiviteter som bäst du trivs med. Om inte MBTI, vilken kategori faller du under i the "big-five"?

Jag är dessutom nån slags OCD typ som aldrig ger sig när jag väl fått något i huvudet. Sättet som jag löst det på är genom att ha en hobby som kräver hög koncentration och fokus. Jag håller på med knyta rep, det lugnar ned mig och jag blir till freds sen är jag ok. Men att prata med folk som något, är inte riktigt min grej, föredrar down-time.